FEBERUARI

Nej, jag har inte stavat fel till februari ofrivilligt. Namnet februari kommer av latinets Februarius, som i sin tur kommer från den etruskiska guden Februus namn. Februari kallades förr i Sverige för Göjemånad och kan översättas med snömånad. (Säker källa, nämligen wikipedia.) 🙂

Hur som haver så stämmer det både med snö och feber i år. När Jesus vandrade i öknen i 40 dagar som är en av de bibelparalleller till varför vi fastar i 40 dagar, fick säkert även han feber.

Ett suddigt (men väl så uttryckligt) kors i en svettig panna på askonsdagen.

Vi är nu inne i fastan och på söndag så är det den andra söndagen i fastan. Fastan är inte ett självändamål utan ett medel. Ett medel att komma närmare Gud, vår medmänniska, skapelsen och oss själva. Vad kan jag avvara till förmån för någon annan? Det är en tid för självrannsakan. En tid till fördjupning. Att be och förkovra sig. Det handlar om att avstå och prioritera. Tiden hushåller du själv med, värdera den! Under fastan kan också tankar som vad dränerar mig på kraft? Få fokus.

Ibland behöver vi påminna oss om hur bra vi har det och hur mycket vi tar för givet. –  Se Svenska kyrkans fastekampanj!

Ur boken Mod att mogna av Gerard W Hughes står det: ”När vi tänker på problem som orättvisa, världssvält, hemlöshet, våld, vapenhandel, kärnvapensystem som hotar allt mänskligt liv, kan vi känna oss överväldigade av problemens oerhörda omfattning och vår maktlöshet. Vi ska komma ihåg hur hjälplösa vi är tills vi inser att vi inte har räknat med Gud.” ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.” (Ef 3:20)

I kommande söndags evangelietext (Luk 7:36-8:3) får vi möta en kvinna som i texten beskrivs som en synderska. Vem var hon egentligen, hon utan namn? Hon dyker upp i berättelsen och försvinner spårlöst och namnlös. Men det finns en historia här, även om den är dold. Vad får henne att hälla dyrbar olja över Jesus fötter? Jag lockas att fantisera kring henne. Helt klart har hon varit med om någonting starkt som förändrat hennes liv. Ett elektriskt möte med Jesus som har berört henne på djupet. På vilket sätt framgår inte. Jesaja profeterar långt innan om vad Jesus skulle komma att göra när han mötte människor. Så här skrev Jesaja: ”Han har sänt mig att frambära glädjebud till de förtryckta och ge de förkrossade bot. Att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade. ”

Kan det vara så att den namnlöse hade upplevt något sådant: glädje, bot, frihet, befrielse. Hon har blivit sedd och känt sig älskad. Jesus har blivit hennes kung. Det var kungar man smorde med olja. Det ligger inte på ett teoretiskt plan. Hon känner det i hela sin varelse. Hon måste få göra någonting. Hon rinner över av känslor. Kanske känner hon tacksamhet, förundran, glädje. Det är på riktigt. I hennes kropp och sinnen.

Det händer saker med oss när Jesus kommer nära.

Temat är den kämpande tron. En tro som så lätt blir splittrad när motgångar möter oss. Ofta står människan inför känslor som kommer hand i hand. Två av dessa är hopp och förtvivlan. Som vi ibland kastas emellan. Men kanske kan tron vara en tredje part som medlar och försöker frambringa försoning mellan just hopp och förtvivlan.

Innan jag tog mig för att skriva min predikan inför söndag, fastnade jag i Google träsket. Det är lätt att göra det…

Mina sökord var ”ofrivillig barnlöshet” ”tipps att bli gravid” och vipps så hade jag klickat hem både munkpeppar och bidrottninggelé som tydligen ska vara dundermedel när man vill bli gravid.

Ett klipp från ett av alla tv soffornas program handlade om ett par som kämpat med att bli gravida. Och de kämpade definitivt med tron på det. Efter sju års försök vilket nästan raserade hela deras tillvaro och relation gjorde att de nästan gav upp. Men när en dörr hade stängts öppnades ett fönster för dem och de adopterade en liten tjej från Colombia. Flickan kom in i tv-studion och hoppade upp på en stol. Jag grät av glädjetårar framför datorskärmen samtidigt som flickan råkade se sig själv i kameran och gjorde de bästa grimaser hon bara kunde komma på. Tack Gud för världens barn. Sen stängde jag efter allt för länge ner dessa sidor och slog upp dagens texter.

”Den kämpande tron”, blev dagens tema och evangelietexten handlar om en kvinna som kommer med alla sina känslor till Jesus. Ingen vet vad hon bär på för historia men Jesus säger till henne: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Vår tro kanske inte alltid kan hjälpa oss att få det vi allra mest önskar, men den kan hjälpa oss att leva med vår önskan. I första Korinthierbrevet läste vi: ”Den som tror sig stå stadigt ska se till att han inte faller.” Därför måste vi rota vår tro så att allt det som hör livet till inte gör att vi blåser omkull. ”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och ska inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.”

Det står inte: När han sänder prövningen visar han er barmhärtighet så att ni slipper den. – Nej. Utan, så att ni kommer igenom den. Sen tänker vi olika vad gäller hur Gud sänder prövningar eller inte. Men att de tillhör livet, är ett faktum. I bön sker under även om det inte alltid blir de under vi tänkt oss från början. Jesus säger ju: ”Be så ska ni få.” Men kanske borde det stå; be så ska ni inte få. Eftersom det är så det oftast känns. Men vitsen med ihärdig bön är kanske inte att vi ska få vad vi ber om utan att vi genom konkreta böner ska erkänna och fördjupa vårt beroende av Gud.

Vill ni höra mer om hur jag tänker om söndagens texter så kom gärna till Saxtorps kyrka på söndag kl. 11 så firar vi mässa tillsammans!

  Häromkvällen skulle jag baka. Sånt tycks mest hända om nätter och kvällar i mitt liv har jag märkt… Ett ägg fattades. Ett. Jag gick ut till hönsen med ficklampan i högsta hugg och hoppades på att även de var kvällspigga. – Jag fick vad jag bad om. Ett ägg.

Efter fastan firar vi påsk för att glädjas åt Jesu uppståndelse. * Livet* När man längtar efter barn blir ägget tydligt för fruktsamhet. Ett fruktsamt liv med Jesus kräver sin ihärdighet men ger frukt i form av Kärlek och Nåd!