När Gud sår ett frö i mig gror det i hela mitt hjärta.

Ibland känns det som att tiden skjuter iväg. Våren är här och det går i en rasande fart. Det känns nästan som sommar redan. Mycket är i görningen och tempot är högt. Minns ni denna roliga reklam? Där våren/pollen bokstavligt talat skjuts iväg. Är så tacksam att jag inte är allergisk.

I söndags höll jag i en små och stora gudstjänst. Härligt som vanligt! Temat var Gud – Fader, Son och Ande. Jag hade tagit med mig rapsfrö, rapsblommor och rapsolja. För att visa på att Gud är en, men kan visa sig för oss på olika sätt. Precis som det lilla svarta runda fröet som både blir till stora vackra solgula rapsfält för att sedan bli till olja. Kyrkoherden var där och när jag började vifta med rapsen då jag pratade såg jag hur hennes ögon började att rinna. Tänk att hon är så lättrörd tänkte jag… Sedan började hon nysa sig igenom hela gudstjänsten… Oj då!

I vår församling har vi något som kallas för språkcafé. Hit kommer många flyktingungdomar och en del äldre damer från bygden. En dag gjordes det en utflykt hem till oss. Jag förberedde mig…

Hoppas dem tyckte det var lika mysigt som jag gjorde. Vi satt i gräset och i traktorn, klappade lamm, drack chokladmjölk och åt mina himmagjorda kanelbullar. Tack för att ni ville komma!

En annan dag var det dags för konferens i Malmö. #Samhälle och Existens

Två givande dagar fyllda av intressanta föreläsare. Skådespelerskan Stina Ekblad inledde med denna dikt:

Ögonblicket (Solveig von Schoultz) 1. Jag är här Jag är hos dig, sa ögonblicket. Jag är här. Lyft upp ditt öga som det står i psalmen: gräsmattan breder långa svala skuggor de gula liljorna slog ut i morse ur björkens lövsal sorlar hela dagen en livlig lyckolåt. Vad vill du mer? Jag ville inte mer. Men jag såg mer: på marken ligger fågelboet krossat och myror kryper över döda ungen. Allt hör till mig, sa ögonblicket. Allt.

Ja, så är det allt.  För mig handlar denna dikt om acceptans. Vad betyder den för dig?

Annat klokt som sades på denna konferens var bl.a. ” Villkoren för att det ska fungera är inte att vi slår ihop alltihop, utan att vi delar världen. Delar världen, så att vi kan dela världen med varandra.”

”Religion och sekularisering vilar på en rörlig sockel. Vi är mer religiösa än vad vi tror. Vi behöver alla bli mer religiöst musikaliska men också sekulärt musikaliska.” Professor Bengt Kristensson Uggla

”Två sanningar möts. En kommer inifrån, en kommer utifrån. Där dem möts har man en chans att se på sig själv” Tomas Tranströmer

”Det finns inga religiösa krig, endast religiösa dimensioner i dem.” KG Hammar

Jag tänker att vi talar mer om dödandet i Guds namn än om tron som i själva verket kan rädda liv.

Ärkebiskop Antje Jackelén översatte Luther… ”Kristus står vid din dörr, så sluta glo upp mot himmelen.”

Denna vackra översätning avslutar jag med ett citat från när Etienne Glaser läste Rumi: ”Detta kan du inte förstå med ditt förnuft. Du måste spricka upp.”

Vad har mer hänt sen sist?

Jo vi har varit på Ven. Då mötte vi ca 430 7:e klassare från Landskrona kommun. Med projektet SeVen som vi haft möjlighet att utföra tillsammans med Landskrona församling. Eleverna fick gå runt på stationer som utgick från skolans läroplan och de olika ämnena de läser. Eleverna fick först möta Tycho Brahe och hans kära hustru som hälsade dem välkomna. Allt gick i denna anda och den tid då banbrytande upptäckter gjordes inom astronomin som legat till grund för vår moderna världsbild. Gemenskapstid med härliga kolleger och ett dopp i det blå efter att klasserna åkt hem. Ungdomarnas tankar om människans värde (som var huvudtemat på den station jag fanns på) var fantastiska att få ta del av. Vad är en människa? Vad är en människa värd? mm.

Och så har vi haft drop in dop och vigsel. Anser mer och mer att det är ett gyllene tillfälle då vi på ett otvunget sätt gör den stora stunden enkel och naturlig. Själv döpte jag tre barn från samma familj där det helt enkelt bara inte blivit av. Dopet och vigseln får stå i centrum. Inte allt runtomkring…

Minnena är det som blir kvar efter ögonblicken. Min pappa skulle fyllt år den 17 maj och jag saknar honom mycket. Men min rädsla är att minnena bleknar. Tvingar mig själv att minnas ibland och då minns jag inget. Sen kommer en doft eller en låt och allt kommer över mig. Även om det just då känns ledsamt blir jag tacksam för stunden då det känns som att han visst finns kvar. Jag har inte glömt.

Sist men inte minst var jag på en nära väns möhippa. Älskade vän. Vart tog tiden vägen? Minns när vi plockade sniglar. Som sedan såldes till (glada) grannar…

”Jag är hos dig, sa ögonblicket. Jag är här.”

Glöm inte att spricka upp…