Sidan om…

Vid många tillfällen i livet står vi vid sidan om. Ibland är vi MITT i livets och händelsernas centrum. Men ibland står vi vid sidan om. Antingen är det ett aktivt val eller så är det tillfället som gör det.

Vid sidan om,  med alla de känslor som en människa kan känna.

Att stå vid sidan om kan både betyda att du inget gör, men det kan också betyda precis tvärtom.

• Sidan om din vän på skolgården som blir kränkt. Antingen står du vid sidan om och säger: ”rör inte min kompis!” Eller också är du passiv.
• Sidan om i kaoset… En sjukvårdare får möta en chockad och rädd liten pojke, täckt av blod och smuts. Mannen bär upp pojken på en stol i ambulansen. Han sitter som ett ljus och möter världens blickar. Med sina stora ögon är det som han säger till hela den vuxna befolkningen i vår värld: ”Varför gör ni så här?” Hemma i TV sofforna får vi ännu en gång en bild som svetsar sig fast på näthinnan, tagen från en värld där scener gång på gång spelas upp av grymhet och våld.
• Jag som kristen i Sverige skäms när jag står bredvid min koptiska vän Michael från Egypten. Michael, som varje dag ser på sitt intatuerade kors på sin handled. Som en påminnelse om att han är kristen och av samma anledning behöver frukta sitt liv ibland. Många tänker – På vilket sätt står Svenska kyrkan bredvid våra kristna systrar och bröder? Under 2014 nådde Svenska kyrkans hjälp ut till mer än två miljoner flyktingar. Vi samarbetar internationellt mot förföljelse av kristna, och av ­säkerhetsskäl sker arbetet ibland i det tysta. Men engagemanget för utsatta människor kan ­inte villkoras utifrån trostillhörighet, skriver ärkebiskop Antje Jackelén.
• Att som präst finnas vid sidan om i sorgen. Att lägga sin hand på kvinnans hand som alldeles för tidigt misst sin man. Att krama om barnen som alldeles för tidigt misst sin pappa. Ibland räcker orden inte till. Men förhoppningsvis är ens närvaro, tysta och uttalade böner en bit på vägen.
• Eller att som storasyster stå sidan om lillasyster som ska döpas. Att känna sig viktig med en uppgift. Att hälla upp vatten i dopfunten och torka huvudet efter att prästen blött ner systerns huvud med vatten.

• Att stadigt stå sidan om varandra i ett känsloladdat ögonblick med ett löfte om fortsatt kärlek och trohet, men nu som man och hustru. Löftet om att älska varandra i nöd och lust inför Gud, vänner och familj.

Första helgen i augusti var det bröllop för en av mina vänner som jag känt längst i mitt liv.

När jag frågade dem varför de ville gifta sig så svarade dem: ”Det är det yttersta beviset för vår kärlek. Något vi vill slå vakt om. Vi visar för oss själva och för andra att det är vi och hur mycket denna relation betyder för oss.”

Mikaela (bruden) och jag har känt varandra i evigheter. Vi lekte häst – på våra cyklar. Vi gjorde våra debuter tillsammans i livet. Vi drack billigt vin och blev fulla, färgade håret eller solade med citron i det så att det skulle blekas. Vi har följts åt sedan lågstadiet för att slutligen ta studenten tillsammans. Vi fanns alltid där för varandra även om det fanns år då vi inte träffades så mycket på grund av olika studier eller bostadsorter.

En gång när vi var små fick Mikaela skriva ett kärleksbrev som var från mig. Hon följde hela vägen med mig och la det i killens brevlåda. Det är vänskap. Hon gjorde det jag själv inte vågade. Denna kille blev i och för sig kär i Mikaela sen, men det är en annan historia.

Sen jag var 11-12 år har hon varit som en extra mamma för mig. Alltid gett mig tipps och råd, förbjudit mig att göra vissa saker och pushat mig till andra. Hon har alltid funnits där för mig när livets läxor kom ikapp. Rest mig upp när jag har fallit och pusslat ihop mig igen. Vi har stått bredvid varandra även när det varit fysiskt omöjligt.

Det var en bröllopshelg som hette duga och som varade i dagarna tre. Jag var både tärna och präst. Det fanns fyra tärnor. En gul, turkos, grön och rosa. Tärna ”grön” var höggravid och var beräknad att föda i anslutning till brölloppshelgen. Även detta är en mycket nära vän och hennes närvaro var viktig för oss alla.

Detta är från första kvällen då vi alla var samlade.

Första kvällen nådde sitt slut med tärna grön och hennes man närvarande. Vi gick och la oss vid midnatt och Klockan 02.00 knackade det på vår dörr. Vi studsade upp… Eller om sanningen ska fram sov jag så djupt att jag istället inbillade mig att jag drömde att det knackade på dörren. Men efter en stund såg jag sanningen i vitögat och den blivande pappan stod i dörren och undrade om vi kunde köra dem till BB. Krister hoppade i sina byxor och körde fram bilen. Han hörde smärtan i baksätet yttra sig genom slag mot bilrutan, samtidigt som den blivande pappan försökte trygga och stötta. Det var ju faktiskt det enda han kunde göra, att finnas bredvid. 03.10 kom en liten flicka till världen. Två lyckliga men trötta föräldrar fick träffa sitt barn för första gången.

Dagen efter gick vigseln av stapeln. Vi skulle upp tidigt för fotografering mm. även om själva vigseln inte var förrän kl. 16.00

Jag var trött och Krister som hade kommit tillbaka från BB försökte med små gulliga ord väcka mig. På andra sidan väggen, sidan om oss, bodde en annan gammal kär barndomsvän tillsammans med sin man. Som ni kanske vet är sann vänskap ärlig och utan filter. Den här vännen vet hur morgontrött jag är och störde sig på Kristers tafatta försök att få upp mig. Dörren till vårt rum slogs upp, så gjorde även mina ögon… Jag hör: ”Bilen går om 10 min och då ska du sitta i den.” Varpå jag svarar: ”Jag tror jag ansluter lite senare och hoppar över champagnefrukosten.” Min vän drar fram skuldkänslosvärdet. – ”Jaså, vad tror du Mikaela skulle tycka om det?” Jag svarar att jag måste vara utvilad till vigselceremonin, det är ju ändå en ansträngning från min sida. Min vän svarar: ”Bu-hu, stackars dig.” 10 min senare sitter jag i bilen…

Tacka vet jag vigslar utanför vänskapskretsen. De behandlar fortfarande en präst med respekt… 😛

Efter mitt vigseltal under ceremonin sjöng jag en liten överraskningssång. Dock med en aningen hes stämma.

Sång. Mel. ”Känn en doft av kärleken” Nu har dagen kommit. Som ni länge väntat på. Jag fick bli er präst – tänk vilken tur, och brudtärna också. Vad hade vi väl väntat, än en magisk bröllopshelg. Ja kärleken den flöööödar mellan er. Det kan vi alla se. Refr:

Slå ett slag för kärleken och att ni blivit ett. För detta är er stora bröllopsdag och vi vill hylla den.

För jag tror på kärleken och att ni funnit rätt. För jag vet att ni har det som krävs för ett lyckligt äktenskap.

Min bästa vän nu gift sig, tänk så mycket vi har gjort. Jag är dig evigt tacksam för att du – alltid funnits där. En 08:a jag tänkte, men visst det får väl gå. Men åh vad jag är glad att det blev du, en vän att lita på.
Refr: Slå ett slag för kärleken och att ni blivit ett. För detta är er stora bröllopsdag och vi vill hylla den. För jag tror på kärleken och att ni funnit rätt. För jag vet att ni har det som krävs för ett lyckligt äktenskap. Nu är ni, Herr och Fru Odlander, ett sånt maka par.

Jag är så lycklig för er bådas skull. Ni vet jag älskar er.

Lycka till och Må Gud rikligen välsigna er kärlek och ert äktenskap!

Gräset var grönt. Men det är inte alltid grönare på andra sidan. Om så är fallet, finns inget annat att göra än att vattna sitt eget.Mikaela och Buster valde denna dag att alltid göra sitt yttersta för att vattna och gödsla sitt eget gräs med massor av kärlek genom livet.

Däremot var det några andra som häromdagen lockades av det gröna på andra sidan… Jag stod bredvid och filmade. Klicka på länken för att se när fåren är på vift.

Klicka här för att se när fåren är på vift.

Fast går man tätt vid varandras sida så är det inte så läskigt att vara på upptäcktsfärd.