Skall kyrkan vara politik? Frågan återkommer med jämna mellanrum och också i anslutning till mitt senaste blogginlägg. Det beror förstås på vad man menar. Tycker mig minnas att den legendariske finansministern Gunnar Sträng en gång sa: ”Den som är intresserad av vad ett kilo smör kostar är intresserad av politik.” Tänker man så måste förstås en kyrka som bryr sig om människorna och deras livsvillkor vara politisk. En tro som bärs av tanken att Gud blivit människa kan aldrig bli världsfrånvänd. Den utmanar varje människa till ansvar för sin nästa och för våra gemensamma livsvillkor. Tron utmanar också att se världen ur barnens och de utsattas perspektiv, underifrån.
Skall kyrkan vara partipolitisk? Nej, borde det självklara svaret vara. Det skall inte vara kyrkans uppgift att alliera sig med partipolitiken. Kyrkan ska stå fri för att alltid kunna vara den kritiska rösten oavsett vem som har makten. Den lojalitet kyrkan skall ha är med Gud och till tron på Guds kärlek och omsorg om varje människa. Kyrkan ska alltså vara en politisk samhällsröst men inte partipolitisk. Då är det inte okomplicerat att kyrkan till stor del just är partipolitisk i hela sin demokratiska struktur. Finns det inte en risk att just den strukturen är ett hinder för att kyrkan skall våga säga de obekväma sanningarna och vara en profetisk röst i tiden? Kopplingar till den politiska makten riskerar alltid att skapa oheliga allianser och bidra till ohälsosam försagdhet .
13 kommentarer
Vera säger
1 mars 2011 – 05:06Innstämmer till fullo i det som skrivigts
Jim säger
1 mars 2011 – 08:00Tack.
Lena Holtorf säger
1 mars 2011 – 08:15Gud kanske har ett syfte med det som sker.
Vore underbart om mänskligheten hittade styrkan utan politik.
Eva-Lena svarar
30 mars 2024 – 02:11Hur ska länders styra utan demokrati? Utan politiker? Jag håller helt med om att Svenska Kyrkan inte ska styras av företrädare för olika politiska partier. Svenska Kyrkan borde liksom vilken annan förening/organisation som helst styras av en föreningsstyrelse. Av de som är engagerade inom föreningen Svenska Kyrkan.
Jag förstår inte riktigt hur alternativet ser ut.
Staffan säger
1 mars 2011 – 09:13Håller helt med. Tycker det är absurt att kyrkan ska kunna tvingas ha en lära som kan beslutas politiskt. Kyrkan måste bli fri från det här oket. Troligen är Svenska kyrkan den enda kyrkan i världen där biskoparna inte har något inflytande över hur kyrkan ska styras. För att kyrkan helt ska kunna stå på bibeln som grund måste det bli en förändring. Låt kyrkan själv besluta i trosfrågor. Om man anpassar sig till omvärlden och låter sig bli politiskt korrekt så har man snart bara blivit en vindflöjel som inte står fast när världen är orolig. I vissa församlingar har man motarbetat präster som ivrar för vissa frågor. Så får det inte vara.
David säger
1 mars 2011 – 09:32Jag instämmer likaså. Tack Esbjörn för att du lyfter det här ämnet om partipolitiken i kyrkan.
Bo Hanson säger
1 mars 2011 – 10:33Hej!
Ditt uttryckssätt uppfattar jag som olyckligt genom att det öppnar för missförstånd. Det låter som om du anslöte dig till det kyrkopolitiska parti POSK, som säger sig vara emot partipolitik i kyrkan. "Politik" kan syfta på den verksamhet som bedrives i riksdag, landsting, kommun. I denna mening håller jag med dig om att kyrkan inte skall vara partipolitisk. Många tror jag tolkar dig så (också): det bör inte finnas politiska partier i kyrkan. I den betydelsen håller jag inte med dig. Kyrkopolitiska partier behövs om vi skall ha demokrati i kyrkan. Sedan kan man fundera på om de naturligaste partierna i kyrkan är de som finns i den allmänna politiken. Jag tycker att kristna behöver kunna välja mellan kyrkligt relevanta partier.
Goda hälsn Bo H
Vera svarar
3 mars 2024 – 02:11Här finns ett STORT PROBLEMMMMMM.Ingen ska bestämma vart skåpet ska stå ,,,,även dom som inget kan och vet har också en röst.Alla röstar inte med hjärtat ,,,hämnden är ljuv röstningen finnns också
Granntanten säger
2 mars 2011 – 05:52Hej! Jag tycker att jag vill sprida vidare det du skriver så jag har lagt in en länk i min blogg till din blogg för de som är intresserade.Om du misstycker så hör av dig så tar jag bort den. Det är trevligt att ta del av dina tankar och funderingar.Bra blogg 8-)
Wictor säger
2 mars 2011 – 03:46Bra Esbjörn! Instämmer givetvis i ditt inlägg. Detta tråkiga arv från staten behöver verkligen försvinna.
Andreas Holmberg säger
3 mars 2011 – 09:05Bra Esbjörn! Men ryt ännu högre, så att inte M, C och S (+ filialpartierna FISK, MISK, VISK o.s.v.) hinner formera sej inför ännu ett kyrkoval 2013. Om inte mitt FP och övriga partier hejdar sej, så införs snart den spritt språngande gnostiska läran om att även barnaföderskor kan vara män, som det just nu verkar finnas politisk majoritet för, se http://queerretorik.blogspot.com . Men jag ska fara på FP:s riksmöte i Göteborg om några veckor och argumentera dels mot det, dels mot att delar av FP:s namn och partisymboler får valsa runt i ett fritt trossamfund.
Bo Hanson: ja, semantiken kan vara lite klurig. Med "partipolitik" avser vi oftast den i kyrkan ohemula inblandningen av de politiska partierna (d.v.s. enligt min mening staten). Men man kan givetvis som du syfta på formeringen av kyrkligt relevanta partier, och då håller jag med dej: jag vill inte som vissa ha rena personval. Som Paulus skriver: "Partier måste ju finnas bland er, för att det ska bli uppenbart vilka som håller provet." Och
partier i den meningen - kyrkligt relevanta nomineringsgrupper - ska vi givetvis ha, OCH HAR JU REDAN: Inte bara Posk, utan även Frimodig Kyrka och Öppen Kyrka.
Varför fick inte de sistnämnda fler röster förra kyrkovalet egentligen??? de stod ju för folkkyrklighet, samkönade äktenskap o.s.v., men folk röstade ändå på S och M som vanligt; helt oursäktligt menar jag för den som menar allvar med att kyrkan ska vara fri från staten. Även sossar och moderater får givetvis engagera sej i kyrkan, men då . Bara för att jag är politiskt liberal är jag inte teologiskt liberal - samma gäller om konservativa...
Andreas Holmberg säger
3 mars 2011 – 09:18Bara en sak till (förlåt att jag skrev så långt men stort tack för kommentarsmöjligheten):
Visst har du Esbjörn rätt i att kyrkan ofrånkomligen måste vara politisk i vid mening. Helle Klein har också rätt i att förra påskuppropet mest riktade sej mot en socialdemokratisk regering. Men poängen med din och min kritik mot Svenska kyrkans nuvarande styrelseskick är ju att Svenska kyrkans utspel lätt UPPFATTAS som utspel från ett eller annat politiskt parti i kyrkomötet (där givetvis inga politiska partier borde sitta). SvK får inte ens misstänkas gå i de politiska partiernas ledband - och nu är ju misstankarna dessvärre ofta uppenbart välgrundade.
En ofullbordad mening i förra inlägget skulle lyda: " Även sossar och moderater får givetvis engagera sej i kyrkans styrelse, men då inte uppträda i rollen av sosse eller moderat. Precis som jag inte var välkommen att sitta i Barn- och utbildningsnämnden med skylten Andreas Holmberg, Svenska kyrkan, men däremot med skylten Andreas Holmberg, Folkpartiet.
Birgitta Halvarsson säger
23 mars 2011 – 10:34Har ordet politik blivit fult?
Har "politikerföraktet" spridit sig på ett sånt sätt att politisk ordning, alltså politik, inte längre ses som grunden för demokrati? Om politiska partier med sina företrädare inte längre ska vara garantin för att människors röster görs hörda genom val, hur ska då demokratin göra sig gällande?
Vad jag vet så råder inga stora hinder mot att engagera sig i "kyrkonära" politiska partier ( för opolitiska är de minnsann inte), genomföra valrörelser och vinna mandat genom kyrkovalen.
Man kan lätt tolka dina tankar, Esbjörn, liksom i de kommentarer som kommit in att det är de politiska partier som också finns i riksdagen som inte ska få engagera sig i kyrkopolitiken = kyrkans demokratiska styrning. Men vad händer då med alla de moderater, centerpartister och socialdemokrater som brinner för sin kyrka, för hennes möjlighet att växa och vara viktig i människor vardag? Vart ska de som har en ideologisk tolkning på samhälle och kyrka då ta vägen? Ideologi och teologi följs åt, där teologin har tolkningsföreträde i kyrkans församlingar och ideologin i samhällets demokratiska församlingar. Vad är det för fel på det? Vi är alla människor, med tankar och åsikter, tro och tvivel, engagemang och kreativitet. Med det kommer vi långt om alla ges möjligheten att få vara med, i val, i församlingsarbete, i styrande organ, i gudstjänst.
Alla behöver vi Guds välsignelse!
Eva-Lena säger
29 mars 2011 – 10:10TACK för ditt inlägg. Det är klockrent. Jag skulle önska att Svenska Kyrkan tog ytterligare ett steg i enligt min mening rätt riktning; att upphöra med politiska partier som styr kyrkan. Jag tycker att Svenska Kyrkan liksom vilken annan förening/organisation som helst ska styras av dess medlemmar. En föreningsstyrelse. Av och med dom som är mest engagerade inom föreningen.
Ett bekymmer som jag tycker mig ha sett i de kyrkopolitiska sammanhangen på lokal nivå är att politiker ska lägga sig i alldeles för mycket detaljer. Det är väl inte underligt att det blir konflikter när man inte kan hålla sina roller. En del kyrkopolitiker blir ju i stort sett som tjänstemän på pastorsexpeditionen....
Jonas säger
8 april 2011 – 09:42Eva-Lena; Svenska kyrkan borde i de teologiska frågorna styras på apostoliskt vis - liksom urkyrkan - av de biskopskollegiet med ärkebiskopen som ordförande. De har ju genom sin vigning fått ett särskilt ansvar och en särskild fullmakt från Jesus Kristus att vara herdar för kyrkan.
I övrigt en styrelse som utses på annat sätt än genom dyra val. Mer lekmannainflytande samt en del anställda tjänstemän och övrig personal behövs förstås.