Eftersom min önskan att vara sparsam med applåder uppfattas som glädjedödande vill jag utveckla mina tankar. I alla tider har människan haft behov av det heliga. Det är heliga platser, ting, tider, texter eller rum. I mötet med det heliga ges livet en särskild dimension. Här blir mötesplatser mellan tid och evighet, himmel och jord, det mänskliga och gudomliga. I heliga rum och platser rör vi oss annorlunda, talar lite mer lågmält och känner en särskild vördnad. Jag tror behovet av det heliga är större idag än på länge. Är det inte därför många söker sig till kyrkans tysta rum för att tända ett ljus och bli stilla i eftertanke? Vi ska vara rädda om dessa rum! De är få i vårt samhälle. I samman stund som vi gjort det särskilda vanligt har det förlorat sin ”laddning”. Musiken i dessa heliga rum betyder mycket för många. När musiken fyller det heliga rummet berörs vi djupare än vad många ord kan åstadkomma. Att applådera är i sig inte fel. För mig stör det bara möjligheten att få njuta, låta musiken ensam tala och höra Guds ”viskning”. Dessutom, allt som riskerar att göra det särskilda rummet vanligt riskerar att beröva oss upplevelsen av det heliga. Människan behöver mötet med det heliga för att vara människa!
-
Tack för din ytterligare, förtydligande kommentar, det var något sådant jag menade. Dessutom gäller det inte bara ljudyttringar utan även hur man i övrigt beter sig. Kyrkan ska inte heller användas som konsthall, utan bilder som hängs upp ska vara uppbyggliga på något sätt, förkunna evangeliet, inte vara ”tankeväckande” och provocerande…alltså Ecce Homo och liknande hör hemma i ett galleri eller något liknande och inte i en kyrka. Jag förutsätter att det inte kommer att ske i Domkyrkan i Karlstad..
-
Ecce Homo förkunnar i hög grad evangelium.
-
-
Det var jättefint förtydligat och beskrivigt ett föredömme ,fostran ,värgledning till det Andliga ,Guds liv i människan inom en kunde ej framställas bättre locka fram det fina ,det stora inom var och en och att kunna Lära sig RESPEKTERA domsköna konsterna.
-
Bra med en präst i din position som bloggar. Det är ju riskabelt att uttrycka sig då risken för förvrängning är stor. Wildenstam som kommenterar emellanåt saknar både vett och etikett men han verkar mer intresserad av sig själv än den andre. Livet kan bli tufft för sådana individer där inget syns heligt. Heder åt dig Biskop Hagberg som vill skydda de heliga rummet.
-
Tycker det bästa med bloggar är att man får uttrycka sin åsikt, visa på andra vägar och skapa debatt. Det innebär naturligtvis också att respektera andras åsikter, se människan bakom utan att döma. Vem är vi att döma? Och hur kan vi uttrycka något personligt om människor vi inte känner eller kanske aldrig mött?
Bloggande är roligt. Personliga angrepp är trist.
Jag ser gärna till situationen, vad gäller applåderande i kyrkan. Är det en konsert, som Esbjörn talar om, ser jag inget hinder. Jag njuter av musiken och för mej är applåderandet ett klimax där jag får utlopp för den eufori jag känner.
Om jag var uppträdande musiker på en konsert skulle jag tycka det var trist om ingen applåderade, så snöpligt. Man kanske kan fråga musikerna hur de vill ha det och sedan meddela besökarna det?
Kyrkan är naturligtvis ett heligt rum, ett tyst rum. Men för mej är det inte störande att man applåderar när det är konserter. Det är ju inte så ofta det är sådana evenemang så det kan betraktas som ”skadligt”, vad gäller applåderande. Det är min åsikt.
-
Vad är en applåd? Det är en yttring av glädje och tacksamhet. Att efter det sista ackordet i Händels Messias få brista ut i en applåd är ett tecken på den intensiva laddning som byggts upp och som man ger uttryck för i applåden.
Får nog är de mycket ljud i Bibeln? Man höjer glädjerop, man lovprisar med hög röst etc – inte möts Jesus under med någon slags vördnadsvärd tystnad?För mig är helighet inte lika med att gå sakta och tala tyst. Helighet kan lika gärna vara i form av dans, skratt och lek.
Ps 9:3 ”Jag vill jubla av glädje över dig
och lovsjunga ditt namn, du den Högste.”I kyrkan ska det finnas rum för både kontemplativ tystnad och för jubel.
Numera är väl problemet snarast att det är för lite jubel… -
P-A Rudberg; du talar utifrån att rättfärdiga dina egna handlingar. Ecce Homo har aldrig förkunnat evangelium, förkunnar inte evangelium och kommer aldrig någonsin att förkunna evangelium. Så är det; allt annat är icke kristena tankar.
Kyrkan är ett heligt rum där allt ska handla om Gudstillbedjan. Det är varken ett konstmuseum eller en konsertlokal i sig. Det innebär att allt som hängs där eller spelas där ska handla om att upphöja Gud, i vart fall inte till motsatsen. Problemet är inte alls att det är för lite jubel, i vart fall inte i de rätta sammanhangen..
-
Jonas, det handlar inte om mina handlingar.
Ecce homo placerar några av den kristna trons centrala budskap i centrum. Ja, det kanske skaver mot en del personers invanda tankemönster. Men även Jesus handlande var obekvämt för många.Apropå att upphöja Gud… Vi får dock inte upphöja Gud så att vi inte själva kan känna hans närvaro. Läs gärna dagens GT-text – 5 söndagen i påsktiden (3. årgången).
Applåder? Det handlar om att vi måste kunna få uttrycka vår glädje över Guds närvaro och skapelse på andra sätt än med tystnad.
En applåd kan uttrycka just det.
Kyrkan är en plats för Gudstillbedjan, men den kan ske på många sätt. Kyrkorummet är också en plats för gemenskap.
-
-
När jag uppträder skulle jag se det som ett väldigt dåligt betyg om ingen applåderade.
Därför uppträder jag inte in ”Svenska” kyrkans lokaler. Jag är inte heller där som publik.
-
Vill vi inte göra ljudliga applåder, varför kan man då inte uppmana publiken till en applåd som de döva gör?
11 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
Trackback-länk: http://blogg.svenskakyrkan.se/biskopesbjorn/2011/05/09/heliga-rum/trackback/