Min reflektion kring namnbyte på (DEN) SVENSKA KYRKAN har uppenbarligen väckt många tankar. Jag håller med de som menar att det är svårt att förändra ett så djupt inarbetat namn. För många är det dessutom en del av den nationella identiteten att tillhöra Svenska kyrkan. Ändå vågar jag hävda att vi har ett problem med namnet. Som kyrka i Sverige är vi en del av den världsvida kyrkan. Vi är dessutom en del av den lutherska familjen. Vi lever tillsammans med många kyrkotraditioner i vårt land. Även om man bär mig sig andra identiteter så är det också idag svenska. Det namn som för mig skulle ligga närmast är Evangeliskt- lutherska kyrkan i Sverige. Själv presenterar jag ofta vår kyrka så när jag är ute i världen. Där räcker det inte alltid med att säga Svenska kyrkan. Hur ska man veta vad det är? Frågan om namnbyte är inte enkel men viktig att samtala om. Det berör hur vi vill att vår identitet ska uppfattas.
Hur vi vill att vår identitet ska uppfattas
9 kommentarer
Jan Eckerdal säger
22 oktober 2011 – 05:33Bra att du tar upp detta. Jag håller med om att Svenska kyrkan är ett namn som är missvisande - både såsom du pekar på i mötet med andra, men också för oss själva. Hur påverkar det oss att vi har ett namn som signalerar att vi är Den svenska kyrkan. Förmodligen stärker det tendensen att vi uppträder som om vi fortfarande vore enhetssveriges kyrka i bestämd form, ett anspråk som väl måste upplevas alltmer arrogant av såväl människor som tillhör andra kyrkor och andra religioner som av dem som markerat att de inte vill vara med, genom att gå ur Svenska kyrkan. Evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige är ett förslag som är väl värt att prova.
Kenneth Birath säger
22 oktober 2011 – 06:32Ja, denna fråga är utomordentligt svår. Vi befinner oss i en brytningstid mellan myndighet och kyrka. Håller vi isär själva kyrkoinsitutionen och kyrkan som Kristi kropp(kanske man inte kan göra) så finns det två huvudsakliga processer i tänkandet. Den ena sidan där flertalet av "svenskarna" är kyrkotillhöriga, åtminstone just nu, uppfattar att man har en relation till institutionen. Det finns en trygghet. Dessvärre håller sedvänjan på att brytas vilket innebär att instittuionen sakta men säkert försvagas. Jag tror att vi just nu ska vara mkt försiktiga med namnbyte då det skulle skada kyrkans möjlighet att nå även de som inte är aktiva men vill vara tillhöriga och essutom är beredda att betala ett ganska högt "pris" för denna tillhörighet. Låt oss använda oss av det förtroende som kyrkoinst har i de breda lagren. Har en en muslims grannfamilj som ser ungerfär såsom jag gör. Det är alltså inte tid ännu att förändra namnet på vår kyrka. /kenneth birath
Jonas säger
22 oktober 2011 – 07:02Jag tycker att namnförslaget är bra. Kanske om fler biskopar vågar vara frimodiga och föreslå detta lyssnar politikerna?! Skulle det vara samfällt - förutom Brunne i Stockholm som väl är för hårt bunden under den socialdemokratiska partipiskan - kanske politikerna lyssnar. Men särskilt sossarna och centern i Kyrkan vill ju inte ändra något utan genomföra sina partiprogram i Svenska kyrkan och verkligen inte vill släppa makten om kyrkan.
Ulf Hjertén svarar
24 november 2024 – 08:11Hur vet Jonas att biskop Brunne är hårt styrd av någon slags socialdemokratisk piska? Förklara tack! Jag har nämligen både läst och hört en klar evangelisk ton klinga när biskop Brunne tar till orda. Jag tror i min enfald att det här samtalet handlar om namnet på en älskad kyrka och inte om ett mer eller mindre hat mot ett enskilt politiskt part.i. Har jag fel Jonas?
Carina säger
23 oktober 2011 – 10:03Här blev det också mycket kommentarer.
http://poskvalblogg.blogspot.com/2011/10/byta-namn-pa-svenska-kyrkan.html
Andreas Holmberg säger
24 oktober 2011 – 06:22Som jag väl skrev någon gång tidigare: det namn du föreslår är så förpliktigande att vi väl först måste se till att kyrkan verkligen BLIR evangelisk-luthersk först. (D.v.s. evangeliskt-katolsk: "det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt").
Just nu är nog "svensk" tyvärr det mest passande namnet på vårt politikerstyrda samfund. Reclaim the church! Reformation 2017!
Cristoffer Forssander säger
27 oktober 2011 – 01:20Jag upplever att namnet är helt i sin ordning. Det understryker två centrala delar i vår verksamhet. Vi är en kyrka för Sverige och dem som befinner sig där, först och främst. Övriga klassificeringar kan jag uppleva kommer i andra hand. Som präst anser jag det är oerhört viktigt att jag tillhör den lutherska familjen, men i första hand är jag en präst för våra svenska medborgare som troligen är tämligen ointresserade av lutherskt eller inte.
Om man nu skulle tvingas till namnbyte, vilket jag egentligen inte ser någon anledning till, så skulle jag ändå vilja Svenska kyrkan men med underrubriken, en del av den evangelisk-lutherska kyrkan.
Jag definierar heller kyrkan i relation till Sverige, utåt sett, än mot en kyrkofamilj. Utåt, mot våra kyrkotillhöriga tror jag detta är det viktigaste. Tror merparten av de kyrkotillhöriga också skulle tycka så.
Ett namn är ett namn och innehållet är någonting helt annat. Utåt är Svenska kyrkan en folkkyrka i Sverige, essensen och "karaktären" är luthersk.
Cristoffer Forssander
Rudbeckius säger
16 november 2011 – 07:24Visst är namnfrågan viktig, men identiteten för Svenska kyrkans del håller på att förloras på andra områden än namnfrågan. Vi behöver en re-formation, ett återformande av kyrkan till det Jesus kallar henne till.
P-A Rudberg svarar
21 november 2024 – 08:11Den levande kyrkan som varje dag söker sig mot fokus finns i våra församlingar. Därför blir jag så ledsen över denna ständiga kritik som bara tycks handla om övergripande programförklaringar i den organisatoriska toppen.
Ulf Hjertén svarar
24 november 2024 – 08:11Vet Rudbeckius med säkerhet vad Jesus kallar oss personligen till och oss som kyrka idag? Vi är många som samtalar om hur vi formerar oss idag för att på bästa sätt möta mästarbudet från himmelfärdsberget. En liten detalj kan ju vara vad det står på våra dekaler. Huvudsaken är nog att det på den främsta banderollen står det som härnösands nye biskop tagit som valspråk: ”Kärleken fördriver rädslan”.
Andreas Holmberg säger
7 december 2011 – 09:34Bloggfasta? Glad advent! En god Livets Söndag! http://www.livetssondag.se/
Margareta P å Österlen säger
13 februari 2012 – 12:01Och jag som trodde att vi som är kristna tillhör Gud, Vår Fader, genom Jesus Kristus, Guds Son FÖR ATT vi bekänner oss till Jesu Kristi förkunnelse och ingenting annat.
Klokare vore möjligen att låta namnet ändras till Jesu Kristi Svenska Kyrka... det vill säga under förutsättning att de som valt att ikläda sig prästämbetet predikar HELA SANNINGEN om Jesu Kristi förkunnelse och ingenting lägger till eller - för att inte störa de miljonhövdade Mamondyrkarna runt om i Sverige... - drar ifrån...
Matt 6:24, Luk 16:19-31, Matt 25:31-46!
Margareta Persson, Inge(l)sta å Österlen