Bli sedd för att kunna se

Jag vet inte hur jag ska tänka. Jag läser om Elif Batuman. Hon är 34 år, litteraturvetare, journalist och författare. Hennes debutbok har gått lysande. ( ”Besatta -äventyr med ryska böcker och människor som läser dem”) Den är översatt till många språk. Nu vill förlaget ha en bok till. Hon citeras:” Något är förlorat i och med att det är uppnått. Jag är hörd. Jag är sedd. Det var en del av drivkraften. Jaha. Och nu då?”
Det första jag tänker: Ofta tänker vi att målet är att nå målet. Då är jag ”vinnare”. Ibland är det nog så att målet är vägen och i samma stund jag når fram är målet förlorat. Drivkraften ligger i att vara på väg. Tänker jag så blir många dagar en ”vinst”.
Det andra jag tänker: Elif beskriver att för henne var en del av drivkraften att bli hörd och sedd. När det är uppfyllt vad finns då kvar? Så är hennes fråga. Finns det någon drivkraft utöver att själv bli bekräftad, undrar jag. Själv skulle jag velat testa tanken med henne: ”Kan en ny drivkraft då vara att själv höra och se den andre? Du har blivit sedd för att kunna se? Hörd för att själv kunna höra?” Jag lär förstås aldrig få möjlighet att höra hennes svar. Jag får nöja mig med att ställa frågan till mig själv.