Det kanske tillhör människan att längta efter ljus. ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, ja över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram”, står det i en av julens texter från profeten Jesaja. Tydligen har människan genom alla tider drömt om och längtat efter ljuset. Det är som om vi är skapade för ljuset.
Var det längtan efter ljus som skapade en ”ljusrevolution” under 1900-talet? Jag tänker på adventsstjärnorna, adventsljusstakarna och julgranen som blev vanliga då. Detta som fyllt våra hem med ljus och värme. Kanske gjorde det lite lättare att orka med mörkret.
Symbol är ett spännande ord. Det kommer från ett ord som betyder ”kasta samman”, ”föra samman”. Symbolen för samman olika verkligheter. Det är som om ljuset allt oftare blivit just en symbol. Vi tänder dem för att uttrycka något mer.
Det var i början på 1900-talet som traditionen med ljusen på våra gravar började. Den sed som utvecklats och blivit så starkt förankrad i vår kultur att kyrkogårdarna på de mörka allhelgonnätterna är som ett hav av ljus.
Det var vid Världskyrkomötet i Uppsala 1968 det kom en ljusbärare till Uppsala Domkyrka. Den blev den första i landets kyrkor. Nu finns det knappast någon kyrka som inte har en ljusbärare. Så snart något händer så tänder vi ljus. Från att ljusen bara förjagat vintermörkret har de blivit en symbol för hoppet om någonting mer och större. Att tända ett ljus blir en kärlekshandling, ett uttryck för goda tankar och böner.
”Jag är världens ljus.” Det var Jesus som sade så om sig själv. Odet blir som en påminnelse om att även en människa kan bli som ett ljus i denna värld. Det finns många som blivit ett ”ljus”. Några kända, de flesta okända.
”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret”. Det var så Martin Luther King sade. Själv blev han som ett ljus. Som människa kom han i ord och handling att gestalta en dröm. Drömmen om ett samhälle med alla människors lika värde.
Hon blev också som ett ljus, Moder Theresa. Hon ägnade sitt liv åt dem som ingen annan brydde sig om: De döende på Calcuttas gator. Hon visade på de allra mest utsattas värde. Hon, som hade sett den fattigdom som handlade om pengar och mat kunde även tala om en annan fattigdom: ”Folk hungrar idag efter kärlek, förstående kärlek. De har glömt hur man lever, de har glömt skönheten i beröringen av en annan människa. De har glömt vad kärlek är. De behöver någon som kan förstå.” Det hon talade om var Västerlandets fattigdom på gemenskap och kärlek. Så blev hon ett ljus också för oss då hon påminde om andra värden i livet.
I dessa dagar tänker jag förstås också på en annan person: Nelson Mandela. I sitt installationstal som president 1994 talade han om ljuset inom oss som beror på att vi är Guds barn. ”Vi föddes för att manifestera Guds härlighet som är inom var och en av oss. När vi låter vårt ljus lysa för andra människor ger vi dem tillåtelse att göra detsamma. Det är bara rädslan som hindrar oss.”
För en hel värld kom han att bli ett slags ljus. Trots 27 år i fängelse gav han inte igen. Han valde dialogen och försoning i stället för hämnd. I en predikan en gång kom han att säga: ”Han kom utan arméer, utan soldater, utan polis och specialstyrkor och han övervann den stat som på den tiden var den allra största staten.” Nelson Mandela talade förstås om Jesus Kristus. Gud som kom som den minste av de små. Som ett barn i en krubba. Och så säger han:
”Vi ber tillsammans med er om fredens välsignelse. Vi ber med er om kärlekens välsignelse, vi ber med er om frihetens välsignelse och vi ber med er om försoningens välsignelse bland alla folk.”
Nelson Mandela visade på ett annat sätt att leva. Därför blev han ett hoppets ljus för en värld där krigen är för många, lidandet för stort och där hämnden alldeles för lätt föder ny hämnd.
Så får vi fira jul. Vi får tända ljusen för att förjaga vinterns mörker. Vi får också tända ljusen som blir till goda tankar och böner. Vi får också, med alla dessa goda förebilder, bidra med det som gör världen lite bättre.
Moder Theresa sade: ”Det blir jul varje gång du ler mot en medmänniska och erbjuder henne din hand, och varje gång du tystnar för att lyssna till någon annan. Det blir jul varje gång du vänder ryggen åt de system som förvisar de betryckta till den yttersta av deras isolering. Det blir jul varje gång du låter Gud älska andra genom dig.”
Hade Nelson Mandela skrivit här kanske han sagt: ”Vi behöver göra ljusets närvaro allt synligare för Guds, människans och livets skull”.
Önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År.
Biskop Esbjörn