En av människors grundläggande rättigheter är möjligheten att fritt få utöva sin religion. En människas tro tar sig olika uttryck och fyller olika behov. Religion är för många människor en del av identiteten eftersom den berör tolkningen av livet som helhet, hennes handlande och förståelse av tillvarons mening. En människans tro är i ett perspektiv privat, i ett annat offentligt. Vi har ett inre rum där vi uppfattar oss relatera till något större än oss själva och samtidigt ett behov att uttrycka tron tillsammans med andra. Varje religion har sina riter där man tillsammans gestaltar samhörigheten med varandra och Det eller Den man uppfattar som helig.
Sverige har länge betraktats som ett av världens mest sekulariserade länder. I några perspektiv kan det säkert stämma. De traditionella formerna av utövandet av religion ser idag annorlunda ut. Kunskapen om de bärande berättelserna i den kristna tron är glömda av många. Men människan som sökande varelse är nog ungefär densamma även om gestaltandet av tro ibland har uttrycks på nya sätt. Ofta mer individuella.
Nu är vi i ett paradigmskifte. Det blir allt vanligare att man talar om religionens återkomst i vårt samhälle. Genom människor med rötter i andra kulturer, andra religioner eller andra kristna traditioner än de som varit dominerande i vårt land, har religionen blivit synligare. Kläder, mat- och fastetraditioner och uppmärksammandet av andra högtider har blivit en del av vår kultur. Människor ger också med ny frimodighet uttryck för sin tro eller sin livsåskådning i offentligheten. Till mångfalden hör också att det inte bara är kristna kyrkobyggnader som idag står som en påminnelse om människors tro.
De allra flesta troende människor har ett behov av ett heligt rum avskilt för bön och andakt. Att ha tillgång till ett sådant rum skapar möjligheten och rätten att få utöva sin tro. För mig som kristen är kyrkans rum viktigt. För mig som kristen är det också centralt att stödja varje människa oavsett tro att också få tillgång till ett motsvarande heligt rum. Det har alltså varit självklart för mig att i samtal med representanter för muslimerna i Karlstad och Värmland samtala om behovet av att finna en lämplig plats eller en lämplig lokal för en moské. En moské är både en böne-, samlings- och undervisningsplats och en plats att mötas i gemenskap.
I artiklar och insändare har, den senaste tiden, frågan aktualiserats om en moské på en specifik plats nära Ruds kyrkogård. Karlstads kommun hoppas på ett samtal mellan berörda parter om just denna plats. För mig är det viktigt att göra två påpekanden. För det första: kan vi som kyrka öppna för möjligheten att det byggs en moské i Karlstad så skulle jag se det som positivt. För det andra: frågan som berör tomten vid Ruds kyrkogård är en fråga för Karlstads pastorat. De har att ta hänsyn till ett antal frågor som berör marken, som ursprungligen är avsatt för eventuell utvidgning av kyrkogård eller andra byggnader knutna till kyrkogården, markförhållande och logistiska frågor av olika slag. Om detta kan jag inte ha någon åsikt men jag är övertygad om att detta på ett mycket seriöst sätt kommer att prövas av Kyrkorådet. Oavsett hur resultatet blir kring just detta förslag ser jag fram emot att fortsätta det goda samtal vi har med varandra som kristna och muslimer. I de samtal vi hittills haft har jag upplevt att vi gemensamt vill verka för ett Karlstad och ett Värmland präglat av öppenhet och tolerans. Tillsammans tror jag vi kan bidra med engagemang och hängivenhet för ett samhälle där det är gott att tillsammans leva och vara människa.
(Texten är publicerad på NWT Debatt 11 december 2014)