För första gången…

Stort att få viga en ny präst till tjänst i vår kyrka. (Foto: Maria Eddebo Persson)

Som nytillträdd biskop är det mycket man gör för första gången. Sover första gången i biskopsgården till exempel. Gården är inte helt färdigställd efter reparationerna och jag har heller inte flyttat in på riktigt. Men jag har ställt in en säng i ett hörn, så några nätter har det ändå blivit där och huset känns tryggt och välkomnande. Jag har också suttit bakom mitt nya skrivbord, på ordförandestolen i domkapitlet och i stiftsstyrelsens AU för första gången. För första gången som biskop har jag satt min namnteckning på ett dokument och för första gången har jag haft samtal med diakon- och präststudenter.

Till stor del påminner allt detta om saker som jag gjort många gånger förut i andra uppdrag i kyrkan. Men så finns det uppdrag som gör att jag på ett väldigt tydligt sätt möter biskopsrollen. Som att få leda prästexamen, att tillsammans med min man bjuda in till prästvigningsmiddag och att få förmånen att viga en ny präst till tjänst i vår kyrka. Det kändes stort och mäktigt. All välsignelse och allt gott till dig Emma Forslund. Att Emma missiverades till mitt gamla pastorat Arnäs och Gideå-Trehörningsjö kändes också fint.

Nästa sak som jag gjort för första gången som verkligen är speciellt ”biskopligt” är att delta i biskopsmötet som jag gjorde förra veckan. Biskopskollegorna är både kunniga, seriösa och trevliga och glada. Det kändes gott att få möta dem. Och så finns det en sak till som jag aldrig gjort förut och som också verkar tillhöra de obligatoriska biskopsuppgifterna: att skriva en blogg. Det blir verkligen en spännande utmaning.

Denna mitt livs första blogg skrivs på ett hotellrum i Östersund där jag landade efter biskopsmötet i Växjö. Detta för att under två dagar möta studenter i enskilda samtal i samtalsrummet på stiftsexpeditionen. Och för att sedan åka vidare upp till Vålådalen för att möta stiftets alla unga ledare på utbildning. Men det får jag skriva om i nästa blogg.
+ Eva