Det är påsk på jorden


I helgen har jag äntligen fått träffa mina närmaste lite mer än bara de korta glimtar som hittills givits mig denna termin. När jag landade hemma hos dem på skärtorsdagskvällen kom jag direkt från vårt vänstift Cape Orange i Sydafrika. Med på resan var några av stiftets ungdomar och två stiftsmedarbetare som under två dagar höll en kurs i frälsarkransmetodik för ungdomar och ledare i Kimberly. De gjorde ett fantastiskt och mycket uppskattat arbete. Jag hade också egna uppdrag, bland annat mötte jag representanter för stiftsledningen för att samtala om gemensamma frågor och vårt vänstiftsarbete. Jag fick även predika vid stiftets palmsöndagsgudstjänst. En tre timmar lång gudstjänst med afrikanska sånger, tyska koraler, rökelse, högkyrklig liturgi, dans, trummor, visselpipor och keyboard i en salig blandning.

Efter dagarna i Kimberly besökte vi Philaniprojektet i Kapstaden. Här ger man stöd åt mödrar och barn både genom förskoleverksamhet och så kallade mentormammor. Svenska kyrkans julinsamling 2014 gick bland annat hit och det kommer även 2015 års insamling att göra. Läs mer om det på Svenska kyrkans hemsida

Philani ligger i en av Sydafrikas många kåkstäder och kontrasten mot vårt välstånd är påtaglig precis som i det område för Sydafrikas urbefolkning, Sunfolket, som jag fick möjlighet att besöka tillsammans med bishop Bill. Vi gjorde också ett studiebesök på Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 27 år. Besöken i fängelsecellerna fick våra enkla sydafrikanska logement att framstå som rena paradiset. Jag undrar om vi bortskämda svenskar skulle klara av ens en vecka under dessa förhållanden, även om vi visste att vi gjorde det för något som var rätt och gott?

Åter i vardagen i Sverige blir jag uppringd av Radio Västernorrland som vill veta vilken som är min favoritfilm och varför. Mitt svar: Triolgin om Härskarringen, för att den handlar om kampen mot det onda och att även den som är liten kan bidra med något stort. Tolkien skrev sin triologi utifrån den kristna symbolvärlden som har sitt centrum i påskbudskapet. Budskapet om att Guds goda kraft kämpar med alla som genom historien kämpat mot ondska och orättvisor, vare sig det är bland mammor och barn i Sydafrikas kåkstäder, i kampen mot orättvisa och korrupta regimer eller mot mobbing och utanförskap i vårt eget land. Jesus dog för den kampen men han gav oss också genom sin död en väg till ett nytt liv. Ett liv som inte ondskan och hatet kan rå på och som uppmanar oss att aldrig någonsin ge upp det godas kamp. När Frodo i filmen vill ge upp säger hans vän Sam: ” Det finns något gott i den här världen och det är värt att kämpa för”. Ja, jag vill tro att det är så och att det är lika sant som att det blir vår och sommar efter vinter och kyla.

”Världen som nu föds på nytt pånyttföder glädjen. Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren.
Öst och väst och syd och nord, eld och vatten, luft och jord sjunger påskens psalmer.
Hör hur fågelropen höjs! Hav och mark sig gläder. Se hur mark och träd tar på sina sommarkläder.
Genom tjäle, köld och död tränger solens eld och glöd. Det är påsk på jorden.”

(ur psalm 517 i psalmboken)
+Eva

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *