Jag minns mormors lutfisk


9:e december, Annadagen, då skall lutfisken i blöt för att fisken skall hinna bli klar till jul”, sa min mormor när jag var barn och så lade hon lutfisken i blöt. Jag minns den platta torra stora fisken och lukten av luten, som var en blandning av soda och släckt kalk, från baljan som stod nere i källaren. Det luktade inte särskilt gott. Men jag tyckte om fisken när den serverades med god vitsås och kryddpeppar så det var ändå lite spännande trots lukten. Och så var det en särskild procedur med hur vattnet och luten skulle bytas.

Förr var lutfisk en speciell högtidsmat och därför var den också en av flera maträtter som man med glädje bröt julfastan med. Att adventstiden ursprungligen var en fastetid tycks vi verkligen ordentligt ha förträngt. Den traditionen har då inte levt vidare i folkminnet. Nej, nu börjar vi med festmaten redan innan advent har börjat. Det är synd tycker jag. Vi borde vara duktigare på att skilja advents- och jultiderna åt. De har i grunden väldigt olika karaktärer och julen blir något helt annan om den inte börjar firas redan vid allhelgonatiden som våra köpmän verkar tycka att vi skall göra.

Förr var de fastetider som föregick våra största högtider, jul-och påsk, en tid av andlig och mental förberedelse inför firandet. Om man ägnar mindre tid åt kroppens mättnad och det materiella så får man mer tid över till den andliga fördjupningen och själsliga förberedelsen inför den kommande storhelgen och mer pengar över att ge till de fattiga. Det är därför vi i Svenska kyrkan har våra stora insamlingsperioder till vårt internationella arbete under våra gamla fasteperioder, advent och fastan.
+Eva Nordung Byström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *