Det mest självklara

Aug 29
Skapat av

Foto:Ikon

Foto:Ikon


Ibland får jag frågan vad som skiljer kristendomen från andra religioner och andliga läror. Den frågan är väldigt lätt att svara på. Det är korset. Utan korset skulle vi inte kunna kalla oss kristna och vår Svenska kyrka skulle, precis som alla andra kyrkor, inte ha rätt att kalla sig kyrka utifrån den bibliska förståelsen av det begreppet. Korset är vårt centrum, vår väg och vår identitet.

Korset står dessutom för ett budskap och ett perspektiv som är unikt bland världens livsåskådningar och religioner och olika former av så kallade livscoachning vi i dag möter i olika sammanhang.

Vad är det då som gör korsets väg så radikalt annorlunda än de övriga? Jo, det finns en gemensam nämnare för många ideologier, åskådningar, religioner, läror och hela livscoachingvärlden som korsets budskap bokstavligt vänder upp och ner på. Det jag tänker på är alla regler, bud, råd och tips på vad vi kan och skall göra för att nå Gud, Nirvana, paradiset, lyckan, meningen, sinnesron – eller hur man nu formulerar det.

Korset vänder helt och hållet på detta prestationsinriktade förhållningssätt. Medan många andra religioner och läror talar om vad vi skall göra för att nå målet så talar korset om för oss vad Gud, tillvarons mening och mål, gör för att nå oss. Korset påminner om att vår tros kärna inte handlar om vad vi skall göra, klara av, känna eller förstå för att nå Gud utan om vad Gud har gjort och gör för att nå oss. Korset visar på Guds väg till oss. Korset är en bild av Guds öppna famn som sträcker ut sina armar mot oss alla och säger: Så älskar Gud världen, så älskar Gud dig. Jesu Kristi kors är bron som bär över mörka vatten, kärleken som övervinner allt. Korset påminner ständigt om hur Gud i Jesus Kristus kommit oss till mötes för att ge oss liv men också för att dela vår kamp, vårt lidande och vår död. Därför är också korsets budskap att vi aldrig, inte ens i det mörkaste mörker, är övergivna och ensamma. Korset talar om för oss att vi är burna av den som bär allt, att kärleken är störst av allt och att det finns en tro och ett hopp att vila i och hämta mod och styrka från. Korset gör kristendomen till kristendom och kyrkan till kyrka.

I inledningstexten till Svenska kyrkans Kyrkoordning står det: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom”. Korset är både vår symbol för och vårt vittnesbörd om detta centrum. Därför finns korset tydligt placerat i alla våra kyrkorum, därför är Kristi kors vår tros och vår kyrkas mest självklara symbol. Att företrädare för Svenska kyrkan skulle anse något annat är inget annat än ett absurt missförstånd.
+Eva

6 Comments

  • Arne Nilsen says:

    Mycket bra skrivet och denna text borde publiceras i dagstidningarna samt på alla kyrkliga anslagstavlor. Tack Biskop Eva

  • RoseMarie Sjöberg says:

    Korset handlar inte om vad vi ska göra (ej vara prestationsinriktad) skriver du. Betyder det att vi ska invänta att Gud letar upp vägen till oss, alltså inte göra något själva?Ett passivt förhållningssätt m.a.o. Jag trodde att goda handlingar gör mig till en bättre människa och att onda handlingar förminskar mig.Att det goda helar mig.
    En handling är väl prestationsinriktad även om jag gör något utan egen vinning. Jag vill hjälpa utan att få något tillbaka. De tio budorden talar ju om vad vi ska göra.Tio prestationer alltså?
    Ser fram emot ditt svar!
    Vänligen RoseMarie Sjöberg

    • biskopeva says:

      Hej RosMarie och tack för din fråga. Jag skall försöka ge ett kort svar:
      Korset handlar om vad Gud har gjort för att nå oss och ge oss en väg genom mörker, ondska och död. Den vägen kan ingen människa bygga. Däremot kan vi välja om vi vill gå den eller inte. Att försöka följa buden är att försöka bli den människa vi skapades till att vara men denna prestation är inte vägen till Gud. Guds relation med oss vilar på hans kravlöst kärlek. Inget krävs av oss för att Gud skall älska oss. Gudsrelationen är gratis, av nåd. Så tolkar jag korsets budskap.
      Allt gott!
      +Eva

  • Den här frågan har jag saknat i så många sammanhang, bland vänner, i skolböcker och i kyrkliga sammanhang. Så bra Eva du skriver att det inte handlar om att prestera inför Gud. Jag följde för några år sen ett häfte som hette Every dag with Jesus och där fick jag en förklaring ungefär så här ; i kristendomen finns alltid hoppet om det nya inom dig, nytt liv, hur du än levt, vilka ”fel”du än gjort osv. Det är Guds nåd som bär. I andra religioner handlar det mer om att ju fler goda handlingar du gör ju bättre är du, ju närmare Gud är du osv. Men jag tänker då vem bestämmer om när en handling är god egentligen? Andra människor? -Nej. Gud? – Ja, men inte som vi människor alltid tror. Jag tänker mycket på alla möten i stort eller smått vi är med om. Med oss själva, andra och med Gud. Vissa mer tydliga än andra. Vissa starkare och mer behövliga ibland. Men som inte går att veta något om utgången av på förhand. Möten som får en livgivande effekt. Vi delar något viktigt med ord eller ordlöst. I sorg eller glädje eller i något bekymmer. Ingen har varit för mer än den andra. Kraft har frigjorts i Guds nåd och i Jesu namn.
    Det är härligt med denna omvända väg, korsets. Befrielse om och om igen. Men inte bara lätt för det. Viljan att handla efter bästa förmåga finns i oss. Tilliten till Gud gör oss inte passiva, tvärtom ger oss större tilltro och lust till våra förmågor.
    Hälsningar från Marie

  • johan says:

    -korset är också den bästa bilden av vår närvaro, armarna som den utsträckta tiden och stammen som Guds ständiga nu -att vila i Guds andetag!

  • johan says:

    …blott en dag -ett ögonblick i sänder…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *