Ursprungligen var fastan den tid då kandidaterna förberedde sig för dopet under påsken. De fördjupade sin relation till Gud och fick veta mer om kristen tro och vad ett kristet liv innebär. Det är viktigt också i vår fastetid. Vi får leva inför Guds ansikte och bereda oss inför påskens omvälvande skeende och mysterium. Vi har möjlighet att utveckla vår relation till Gud och göra något för andra
Det är så mycket som pockar på vår uppmärksamhet. Det mångahanda i livet riskerar att ockupera oss och förhindra oss att ta vara på det i grunden enda nödvändiga, relationen till livets källa och mål. Vi får växa som människor och kristna genom att fokusera på det som ger livsnäring och mening i livet.
Under fastan kan vi lämna ifrån oss något som vi egentligen inte behöver. Det kan öppna upp för att ge vidare något till andra. Perspektivet flyttas från oss själva till Gud och därmed till våra medmänniskor och den skapelse vi är Guds medarbetare i. Fastan är en tid för delande, vi tar emot och ger vidare.
Den största gåvan är att Gud uppenbarar sin kärlek i Jesus Kristus. Han ödmjukade sig och levde i solidaritet med oss. Med ödmjukhet blir jag inte alltings mått. Jag bejakar att jag behöver Gud och att leva med och för andra. Vi vandrar med Jesus på kärlekens väg. Vi följer honom i hans uppdrag fram till den sista tiden, passionstiden och går i hans fotspår som den älskande lidande tjänaren fram till korset och genom döden till livet hos Gud.
Jesus går in i det allra mörkaste och svåra som går att vara med om som människa. Med sitt liv visade han hur tron, hoppet och kärleken kan gestaltas i mötet med andra.