Kallad med tomma händer

”Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig.” De nakna och existentiella orden kommer ur djupet av en människas hjärta. De beskriver hennes situation. Hon har tomma händer. De berättar också om en längtan. Hon kan inte själv utan behöver något som räddar henne. Det är ord som varje människa kan använda, oberoende av nationalitet och religion. Orden blir till en bön. Undrar om textförfattaren är medveten om det.

Jag tog texten som utgångspunkt i mitt tal i Uppsala domkyrka när tretton vigdes till diakoner och fyra till präster. När jag slog på bilradion på Nationaldagen fick jag höra den i en poplåt av en för mig okänd artist och textförfattare. Efter vigningsmässan har jag fått reda på att många yngre vet vilken låt det är. Den sjungs av gruppen Den Svenska björnstammen och finns här:http://www.youtube.com/watch?v=IEC7sIfCtKs

Jag associerade till orden i barnens bön: ”Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går. Du förbliver, Fader vår.” Den uttrycker en tillit till Guds närvaro och omsorg i livets alla skiften. Ibland är det svårt att känna den tilliten. Men det finns ett Guds trots allt.

Våra livsvillkor förenar oss, våra grundläggande behov likaså. Vi står ofta nakna och sårbara. Det är viktigt att erkänna det för att kunna leva.

För hoppets skull behöver vi bäras av en vision om framtiden som har betydelse redan här och nu. Och det har vi i visionen om Guds rike. De lärjungar som följde Jesus fick del av den. Det är ju Guds rike som han delar med sig av i allt han säger och gör.

Visionen innehåller att människor helas till kropp, själ och ande, upprättas och får nya livsmöjligheter, får tillit till Gud och möjligheter att vara Guds medarbetare, människovärdet hävdas och människor behandlas med värdighet, rättvisa råder, vapnen mister sin makt och försoning uppstår. Det var det riket som tog gestalt genom Jesus.

Vi ska använda byggstenarna för Guds rike: de är nåd, kärlek, medlidande, barmhärtighet, vatten och bröd åt alla, rättvisa, förnyelse. Då har vi något i händerna.

Det är tillåtet också för en kristen människa att säga: ”Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig.” Om vi erkänner vår egen utsatthet och sårbarhet och bejakar våra behov, blir det lättare att gå tillsammans med andra. I grunden är det ju Gud som förfogar över sitt rike. Vi får leva i tillit till att Gud förmår göra mer än vad en människa kan tänka och göra. Vi är barn hos Gud och får överlåta våra liv i Guds hand med bönens ord: ”Lyckan kommer, lyckan går. Du förbliver Fader vår.” Hoppet bär oss och vår tjänst för Guds rike.