Det är en stor högtidsdag i en församling när kyrkporten öppnas efter en restaurering. Denna månad har jag fått vara med när Hälsingekyrkorna Segersta återöppnades för två veckor sedan och Ilsbo kyrka igår. I båda fallen har man tagit tillfället i akt att modernisera elsystemet och ljudanläggningen och gjort kyrkorna tillgängliga för funktionshindrade. Vid stora restaureringar kompletteras isoleringen och värmesystemet byts ut. De bidrar därför till energihushållning och en hållbar framtid. Samtidigt dras driftskostnaderna ner. Så skapas förutsättningar för att kyrkorna ska kunna användas ännu under många år.
Vi gläds över att kyrkor som invigts till Guds ära blir förskönade. Det avgörande är att de är rum där vi tillsammans får möta Gud och komma i kontakt med livets ursprung, mening och mål och hämta kraft. I kyrkan får vi sådant som förnyar oss. Här finns förlåtelsen som vi får ta emot, Ordet som talar till oss, den heliga måltiden som ger kraft och välsignelsen som delas ut som en gåva från Gud. Så låt oss ofta samlas till gudstjänst för livets skull. Vi behöver kyrkan som rastplats och växtplats. Här är Gud närvarande och möter vår längtan. Här sänds vi till tjänst för den gudomliga kärleken.
Det känns som ett privilegium att som biskop få besöka alla vackra kyrkor, fira gudstjänst med församlingen och möta församlingsborna. Det går inte att ladda upp bilder just nu, annars hade jag tänkte dela med mig av en bild där kyrkoherde Gustaf Forsmark står bland moln och änglar och predikar i en av de få återstående altarpredikstolarna. Dessutom en bild av när kolbullarna förbereds vid eftersamlingen på hembygdsgården. Jag kan berätta att det smakade bra!