Klimatförändringarna berör vår gudsrelation


Under det nordiska biskopsmötet på Lofoten gav forskningsdirektorn vid det norska polarinstitutet på Svalbard Kim Holmén en överblick över läget när det gäller klimatförändringarna. Om jag jämför med det jag fick höra för drygt sex år framstår det han berättade om utsläppen och den globala uppvärmningen som än mer alarmerande. Hur någon kan förneka att detta är en katastrofal utveckling är en gåta. Och att inte mer görs är en moralisk skandal.  

Om vi tar del av långtidsstatistiken från 1900-talets början blir det tydligt. Det finns en naturlig variation men förändringarna accelererar, särskilt de senaste femton åren. Ekosystemen, jordbruket och infrastrukturen påverkas. De värsta prognosmodellerna har överträffats i verkligheten. Priset för det som sker kommer att betalas av kommande generationer även om utsläppen direkt minskas drastiskt.

Människan har skapat klimatkrisen. Nu är det nödvändigt med anpassning till förändrade livsvillkor och införande av radikala åtgärder. Utmaningen är global, nationell och lokal. Den gäller varje enskild människa, som både är beroende och bidrar till helheten.

Det här har med vår gudsrelation att göra. Det är en överlevnadsfråga för Guds skapelse, och vi är Guds medarbetare och förvaltare av skapelsen. Det handlar om vårt ansvar för relationerna. De mest utsatta runt vår jord kan inte värja sig; de har vi ett särskilt ansvar för.

En utveckling i rätt riktning måste till. Det räcker inte med ny teknologi. En etik där det gemensamma och långsiktiga står i fokus och en moral som får konsekvenser behövs. När det kortsiktiga, som inte kostar pengar eller kräver att den enskilde avstår från något, belönas i allmänna val, bör kyrkan påminna om behoven av långsiktiga åtgärder för skapelsens överlevnad.

Ur ett manifest – en hustavla – från en konferens i Trondheim 2001 om etik och förvaltning av naturen hämtar jag två budskap som kopplar överlevnadsfrågorna till gudsrelationen:

”Människa, du som har kunskap om gott och ont, ta ditt ansvar!

”Människa, du som har makt att ödelägga jordens väv, du är kallad till ett liv i försoning!”

3 kommentarer

Gunvor Vennberg säger
13 juli 2013 – 08:17

Visst är situationen allvarlig, det har jag haft klart för mig länge. Men som f d ganska rabiat farisé på området så har jag i mitt liv personligen insett evangeliets kraft till verklig förändring som inte stannar vid att själv försöka uppfylla lagen utan ger kraft att förändra villkoren i ett större sammanhang, buren av nåden. Det räcker inte att som Sv k gör idag predika lagen (att vi måste förändra vårt beteende). För att människor verkligen ska orka se detta behöver vi också evangeliet: Det är inte vi som ska frälsa världen: Jesus har redan gjort det och burit all vår synd på korset och så öppnat vägen till det eviga livet. Vi får vara hans medarbetare och så dra vårt stråt till stacken men enbart "lagpredikan" bidrar bara till att spä på den "syndanöd" som faktiskt redan finns hos en ansenlig del av befolkningen idag. Risken är uppenbar, om kyrkan sviker sitt uppdrag att predika evangeliet, att reaktionen istället för ansvarstagande och ett liv i Guds efterföljd blir "ät och drick, ty imorgon ska vi dö"

Per Larsson säger
10 juli 2013 – 03:15

Varmt tack, Biskop Ragnar, för ditt inlägg från Lofoten om klimat-förändringarna, som jag först nu råkar läsa! Insikten att de i allra högsta grad rör själva gudsrelationen kommer till allt flera och jag gläder mig över att allt flera inom biskopskollegiet nu har vaknat till för denna centrala teologiska fråga.

Dina tre kollegor som var i Washington 1-2 maj på klimatmöte med ELCA och episkopalkyrkan kom med något av de allra starkaste offentliga uttalanden i frågan som SK direkt medverkat till. De talar faktiskt också om behovet av ekoteologi! Men det har uppmärksammats märkligt litet i våra kyrkliga media. KV sade också inför Durbanmötet 2011:"The Climate Crisis as at its roots a spiritual question".

För mig känns det dock fortfarande som att Björn Wimans (DN:s kulturchef) beskrivning nyligen av rädslan att tala klarspråk om klimatfrågan som en sorts "intellektuell beröringsskräck" träffar precis i prick och att detta till stor del tyvärr gäller också kyrkan.

Biskop Ragnar svarar
11 juli 2024 – 11:13

I perspektiv av att det handlar om hållbar utveckling och mänsklighetens överlevnad framstår det som hittills gjorts som skrämmande otillräckligt. Det gäller också för mig, som varit engagerad sedan det första biskopsbrevet ”Jorden är Herrens” skrevs i slutet av 1980-talet. Många goda initiativ har tagits som nu senast i samverkan med de amerikanska kyrkorna. Men klimatförändringarna fortgår och den politiska agendan tycks styras av kortsiktigare frågor som ger snabbare utdelning. Kyrkan kan tillsammans med andra goda krafter göra det politiskt möjligt att ta svåra beslut genom att tydligt driva grundläggande övergripande frågor om en ansvarsfull användning och fördelning av jordens resurser. Som jag ser det är vi i ett läge där det krävs mer än enstaka initiativ. För att verkligen driva på krävs en etiskt grundad och långsiktig strategi för förändring. Det handlar ju om att förändra en kultur, som bärs av individer och kollektiv. När det gäller framtidsfrågorna kan kyrkan särskilt lyfta fram hoppet, som kan ge oss kraft att ansvarsfullt förvalta den jord vi ärvde och ska lämna vidare.

Andreas Holmberg säger
25 juni 2013 – 07:04

Helt rätt. Mycket bra! Jag tar åt mej och vill t.ex. bli mer och mer cyklist och mindre och mindre köttfrossare. Det är sannerligen mer än en synd som är synd mot naturen. Gillar bloggposten och gillar också tipsboken "100 sätt att rädda världen".

Sen är det klart att ALL synd, även t.ex. utsorterandet av foster med Downs syndrom, berör vår gudsrelation. Även här borde de svenska biskoparna - som de norska - våga tala klarspråk, särskilt i en fråga där nästan ingen annan gör det. Nu förväntas vi ju i allt högre utsträckning bedriva rashygien på oss själva. Att rätt och slätt ta emot den avkomma man händelsevis får verkar liksom oansvarigt.

Vi sitter alla i glashus, och vi ska inte kasta sten på varann. Men gärna bygga upp något bättre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.