Kristus är uppstånden! Måste man tro på det?

Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden! Det är härligt att få utropa de ord som burit kristnas hopp genom tiderna. Vi utropar det i övertygelse om att inget är omöjligt för Gud. Annars är Gud inte Gud. Vi utropar det i tacksamhet över att Gud i sin kärlek har gett oss försoningens möjlighet. Vi utropar det i glädje över att Gud har gått före oss genom död till liv. Vi får följa efter varje dag, och slutligen en gång. Kristi uppståndelse är grunden för vårt hopp.

Med jämna mellanrum står någon upp och förklarar att tron på kroppens uppståndelse är så orimlig att den gör det omöjligt att stå för en kristen tro. Inte så sällan definieras vad som gäller för frågan så att svaret faller ut med automatik. Den handlar om kroppens uppståndelse. Det är inte ovanligt att någon företrädare för kyrkan försöker tänja gränserna genom att hävda att berättelserna om uppståndelsen har en ”djupare” betydelse än att ett livets under skett genom Guds handlande. De är berättelser om ett hopp om en bättre värld och vad vi kan göra för att bidra till det. Jag kan förstå att berättelserna kan vara meningsfulla så, men skänker de verkligen hopp om de saknar verklighetsgrund? Ger de något att leva av och dö för? Återstår något mer av Gud än det vi kan förstå och skapa?

Evangelierna berättar om att Jesu uppståndelse är kroppslig och påtaglig. Men de stannar inte vid det. De berättar om att Jesus inte är bunden till ett visst rum. Han tycks ha haft en uppståndelsekropp. Därför är det bra att vi i vår trosbekännelse använder uttrycket ”de dödas” uppståndelse istället för den bokstavliga översättningen ”kroppens” uppståndelse, som inte kommunicerar att det handlar om en annan kroppslig livsform än den vi har här på jorden.

Vi måste inte tro. Tron är inte krav, den är ingen gärning. Tron är en gåva, innesluten i nåd. Tron är förtröstan på den Gud som handlar genom Jesus och med oss. Vi instämmer i kyrkans bekännelse till den uppståndne och levande. Vi bär inte kyrkans tro utan vår tro har rum i den.

Det är härligt att leva i vårens uppståndelsetid. Vi kan se med våra egna ögon hur jorden vaknar till liv. Buskar och träd har fått knoppar som tecken för den sommar som snart är här. De första blommorna har visat sig i sin fulla skönhet. Passande nog har påskliljorna rest sig ur rabatterna i värmen lagom till påsk. Och det är inte bara vad vi ser som visar att jorden vaknar till liv. Vi känner värmen från solen strömma emot oss på ett nytt sätt. Luften känns annorlunda. Våren kommer efter höst och vinter. Växlingarna ger ett särskilt djup åt upplevelsen att livets föds på nytt.

Mönstret går igen i påsken. Människolivets höst av smärta, förluster, sorg och vemod över dagar som gått säger inte allt om livet. Människolivets vinter av fångenskap i ondska, brustenhet och synd har inte all makt på jorden och i himmelen. Döden har inte sista ordet. Det har däremot det gudomliga Ordet som tar gestalt mitt ibland oss som Guds son. Han delar våra liv, han går in i den yttersta utsattheten och vandrar vår väg genom övergivenhet och död. Det är den gudomliga kärleken som handlar genom honom och möter i honom. Jesus gör allting nytt genom den seger som manifesteras när han uppstår. Livet segrar.

Nu är inte längre tid för missmod, övergivenhet, sorg, förtvivlan och maktlöshet. Jesus har uppstått genom att vandra genom död till liv. Hoppet om ett förnyat liv för varje människa har fötts. Hoppet om en tillvaro utan ondska och brustenhet, utan lidande, död, sorg, klagan och plåga lever. Gud har handlat genom sin Son i en väldig försoningsgärning. Och försoningen ger liv.

Det gudomliga Ordet från skapelsens början har skapat på nytt genom Jesus Kristus. Livet har segrat. Vi ska därför värna livet, lindra utsatthet, kämpa för rättvisa och rättfärdighet, lindra nöden och vittna om hoppet. Guds rike kommer till oss genom Jesus. Vi är sända till att göra det alltmer synligt. Och det blir synligt när Guds vilja sker. I den heliga måltiden kommer Jesus till oss med andlig kraft och välsignelse för vår tjänst för Guds rike. En gång blir hoppet verklighet när Guds rike upprättas helt och fullt. Redan nu är Jesus närvarande som den uppståndne och levande.

Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden!