Sexuell orientering i själavården


Sveriges Televisions Uppdrag granskning har granskat själavården i kyrkan för att undersöka om det förekommer att präster och andra i kyrkan vill ”bota” homosexuella. Bakom ett sådant förhållningssätt måste i så fall ligga att homosexualitet är ett beteende som kan ändras, att det går att välja sexuell orientering eller till och med att homosexualitet är en sjukdom. Det skulle vara ytterst anmärkningsvärt, särskilt som sjukdomsstämpeln togs bort i Sverige redan 1979. Här gick Svenska kyrkan före och redan 1974 publicerades antologin ”De homosexuella och kyrkan” med Holsten Fagerberg som redaktör. Arbetet för fördjupade kunskaper, vidgade perspektiv, öppenhet och varje människas rätt till sin sexuella orientering har fortsatt sedan dess.

Det som nu tycks förekomma hos några få bakom stängda dörrar går helt på tvärs mot detta och skulle även strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Det handlar i grunden om människosyn. Uppdrag granskning ställer en utmanande fråga om kyrkans syn på sexualiteten och hur den tillämpas i praktiken som fordrar ett svar.

Sexualiteten hör till att vara människa. Den kan vi inte välja. Ibland har kyrkan felaktigt gett det intrycket.  Sexualiteten hör till skapelsen. Den är Guds gåva och en integrerad del av människans liv. Den hör till våra grundläggande behov. Ibland talar vi om sexualiteten som om den endast är relaterad till vissa ”sexuella” handlingar. Men den är alltid närvarande, innesluter hela människan och har konsekvenser för hennes längtan, perspektiv och kommunikation med andra. Det är inte möjligt för oss att fly undan den, Sexualiteten finns, därför att vi är människor. Det är inte bara en ytlig ”läggning”, det är en orientering som berör hela personligheten.

Den här synen på sexualiteten som integrerad i själva den mänskliga existensen har blivit tydligare när vi i vår kyrka under flera decennier studerat, samtalat och tagit ställning i frågor om homosexualitet och samkönade relationer. Vi har brottats med de bibliska texterna. Vetenskapen har också gett oss fördjupade kunskaper. Därför måste vi dra slutsatserna att sexualiteten inte är något som människan väljer och att det finns skillnader i sexuell orientering. Både sexualiteten i sig och orienteringen handlar primärt om vad vi är, först i andra hand om vad vi gör. Men det är viktigt att vi tar ansvar för hur vi lever med vår sexuella orientering.

I slutet av 1990-talet tog kyrkomötets läronämnd principiell ställning till homosexualitet, år 2005 gjorde kyrkomötet det.  Vi accepterar fullt ut människor med homosexuell orientering. De finns redan i kyrkan. Vi tar därför avstånd från synsätt och handlingar som innebär att homosexuella ska ”botas” från sin sexuella orientering. Spåren förskräcker när människor undertryckt sin sexualitet. Som kyrka verkar vi för att alla människor får möjlighet att leva i kärleksfulla, trogna och livslånga relationer.

Det här synsättet måste självfallet prägla själavården i kyrkan. Den är till för den som söker själavård. Utgångspunkten är att alla är välkomna sådana de är. Syftet är att den som kommer till själavårdande samtal ska få fördjupad självkännedom med god självkänsla och tillit till de möjligheter som livet ger henne. Varje människa är älskad av Gud, har ett oändligt värde och ska behandlas med värdighet. Prästen ska som själavårdare bidra till att den enskilde fördjupas som människa i sin relation till Gud och till andra.

Kyrkan ska inte bidra till att människor föraktar sig själva, döljer sitt verkliga jag eller går in i sexuella relationer som de inte klarar av och därmed skadar andra.  Kyrkan ska understödja att människor tar ansvar för hur de utövar sin sexualitet. Då är det nödvändigt att börja med att förkunna att sexualiteten är en gåva i våra liv. Jag är människa, därför älskar jag.

16 kommentarer

Peter Plars säger
7 juni 2014 – 09:29

Efter att noga försökt sätta mig in i vad biskop Ragnar menar drar jag följande slutsatser:
- Homosexualitet är en samlevnadsform som ska stödjas och uppmuntras samt vara en normalitet i kyrka och samhälle
- Det finns ingen normativ vägledning i hur en människa ska leva; Varje människa bestämmer själv beroende på hur hon/han känner det.
- Det råder en rörande samsyn mellan RFSU/RFSL/samhällets nya värderingar och kyrkan.
- Alla levnadsätt är alltså 'korrekta' och stöds av biskopen/kyrkan.
- Det finns följaktligen heller ingen hjälp att få från kyrkan om man upplever problem med sina sexuella aktiviteter förutom att det är 'bra' även om man upplever motsatsen.

Hoppas jag förstått biskop Ragnar rätt.

Biskop Ragnar svarar
11 juni 2024 – 11:14

Peter, först vill jag beklaga att mitt svar dröjt.
Jag känner inte igen mig i en enda av de slutsatser du drar. Det beror kanske på att jag har själavården i fokus utifrån några frågor som aktualiseras av Uppdrag Granskning. Du försöker göra principer av det jag skriver i bloggartikel och kommentarer. Jag är dock medveten om att inte är lätt att behandla sådana här frågor på en blogg utan att mötas och samtala.

För mig finns en grundläggande syn på människan bakom det jag skriver. Människans värde handlar i grunden om vad hon är. Hennes värdighet bestäms av vad hon gör och hur hon behandlas av andra.
Slutsats 1 och 2. Sexualitet och sexuell orientering berör vad en människa är. Självförnekelse, självförakt och dubbelliv ska inte understödjas. I själavården ska konfidenten med sin personliga berättelse om sexuell orientering och eventuell brottning med den stå i centrum, inte själavårdarens egen tolkning och värdering. Hon behöver få växa som människa och själv ta ansvar för sin sexualitet. Det är skillnad på att vara och göra. Det skulle vara bra om vi äntligen kunde börja tala om innehållet i kärleksrelationer. Det är ju det som de flesta brottas med i dagliga livet. Kyrkans vägledning bör lyfta fram sambandet mellan kärlek, sex, trohet och livslång gemenskap. För människans skull.
Slutsats 3. Det råder ingen samsyn mellan RFSU/RFSL och mig som företrädare för kyrkan när det gäller etik och moral.
Slutsats 4. Det är helt enkelt fel.
Slutsats 5. Om du noterar vad jag sagt här om betydelsen av den enskildes berättelse i själavården ser du att det är precis tvärtom. Det frigörande och utvecklande samtalet behövs. Och förbönen får primärt gälla Guds närvaro och ledning i konfidentens personliga bearbetning och liv.

Lars Thernström säger
3 juni 2014 – 07:45

Hur är det egentligen jag har för mig att det står någonstans i bibeln att då man läser den skall man inte ta bort något eller lägga till ..........

borde betyda att inte ändra på något som står som tex 3 mos 20;13 och att läsa o tolka bokstavligt (så som Jehovas Vittnen lär göra och
kritiseras för)

Att leva efter bibelns levnadsregler borde också vara bra och hälsosamt och är väl inte många som motsätter sig de tio budorden (ej heller icke synda mot nått)
och budorden står i Gamla testamentet så allt där borde gälla i dag ?

men hur är det med Predikaren 11 Kap vers 6 ? Levnadsregel och tänkespråk............. Lever och följer en “präst” den regeln och något att sträva efter för alla?

Lars T

Biskop Ragnar svarar
4 juni 2024 – 11:14

Bibeln är ingen uppslagsbok i allehanda ämnen. Den vittnar om Guds handlande med sin skapelse och oss människor. Den är del av en frälsningshistoria. Martin Luther sa att Bibeln ska läsas utifrån ett centrum, Jesus Kristus som är Bibelns ”kärna och stjärna”. I nästa bloggartikel ska jag beröra det här utifrån Pingstens budskap om den heliga Anden, vägledaren.

Stina Jonsson säger
3 juni 2014 – 07:13

Stort tack för att du så tydligt talar om vad vår kyrka står för!

petter säger
2 juni 2014 – 09:55

ragnar, söker du på youtube så finns det massor med kristna som med Guds hjälp tagit sig från homo till hetero.

Nathanael Flock http://youtu.be/n-yrI6WSGp8

Tony spears http://youtu.be/LcNhW2h76Ew

melissa fryrear http://youtu.be/J_cff7paPs8

Kegan wesley http://youtu.be/BGNNIPJGS20

AJ nichols http://youtu.be/uD5BRnWEK6M

dianne partian http://youtu.be/P6MsCa-rM6A

clark http://youtu.be/7612rLieX9A

annie http://youtu.be/wnwZKHRDFnY

cindy hinsch http://youtu.be/zy9wbfm_iH8

carl wright http://youtu.be/YHLHFhKurb4

adam hood http://youtu.be/EahmmQzZWXA

Jackie hill http://youtu.be/d9RzDhmm6II

Biskop Ragnar svarar
2 juni 2024 – 11:14

Jag anser inte att det bevisar något när det gäller det jag skrivit om själavård, sexuell orientering, ansvar för sin sexualitet och vad en förbön bör handla om. Jag hoppas att de som påstår att de bytt orientering också lever harmoniska och att det också gäller för deras makar. Det finns många exempel på motsatsen.

Rudbeckius säger
30 maj 2014 – 07:50

Nu har du skrivit mycket om detta och även om jag inte kan följa alla dina tankar, så undrar jag varför du inte med ett enda ord kommenterar den funktionella ateismen som Strindberg gav uttryck för i programmet. ÄR det så man ska tro som präst idag? Att Gud inte kan...

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

För Gud är ingenting omöjligt. Jag är inte funktionell ateist. Här handlar det som jag ser det om vad som en präst bör säga och göra i själavården och vad en förbön ska användas till där. Den enskilde konfidenten är fri att säga och be om vad han eller hon vill. Men den viktigaste bönen är Ske din vilja.

Gerd Simonson-Grahn säger
29 maj 2014 – 09:10

Hej! Vad hände med tystnadsplikten för en präst? vad jag vet så är den lagstadgad och det borde innebära att journalisten har anstiftat till brott eftersom han har lämnat ut det som prästen sagt....Finns det inget som helst stöd för prästen som blev lurad? Hur tänker du kring det? Är det svenska kyrkans policy att lägga sig platt för PK-Sverige?

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Det finns många utsatta. Alla som är personligt berörda, särskilt de som farit illa. Jag tänker särskilt på dem som bär på traumatiska upplevelser från kyrkans eller andra sammanhang. Efter många år som präst vet jag en del om det. De utsatta måste behandlas med varsamhet och omsorg. De aktuella prästerna är på sitt vis också utsatta och behöver stöd. Jag tänker också på deras familjer. Vi har mycket att samtala om och ta tag i.

Jag är inte van vid att räknas som politisk korrekt. När det gäller Uppdrag Gransknings metoder, själavårdsrummet och prästens eget ansvar skrev jag tidigt. Du finner det bland mina tidigare inlägg på bloggen under rubriken ”Heliga rum kan vanhelgas”. Att nu när viktiga grundfrågor är på bordet genom Uppdrag Granskning angripa deras metoder är som att skjuta budbäraren när budskapet inte är tilltalande.

Tystnadsplikten gäller prästen, inte den som går till själavård. Lagstödet gäller att prästen inte ska tvingas bryta tystnadsplikten genom att vittna inför domstol. Det kan prästen heller inte tvingas till i kyrkan av biskop och domkapitel.

Andreas Holmberg säger
29 maj 2014 – 05:28

Först vill jag säga att jag är tacksam att du Ragnar nu tar upp ämnet, om än först efter ett på flera sätt dubiöst tv-program. I ditt herdabrev letade jag till min besvikelse förgäves efter en grundlig genomgång av temat - eller ens en antydan till vägledning. Äntligen möter längtan din närvaro, accentuerad även av att du så här mitt i Kristi Himmelsfärdshelgen ger dej tid att besvara så många kommentarer. Tack!

Sedan vill jag säga att jag helt delar din syn att den verkliga pastorala utmaningen för kyrkan i hela världen på detta område rör "en genuint homosexuellt orienterad medmänniska." En som, rakt på sak, inte förmår tända på den specifikt välsignade och väldesignade kombinationen (alltså man-kvinna-förbundet som ju idag inte har ens ett eget begrepp, ens inom kyrkan). Och som är ihop med en annan som inte heller kan det. Där tyckte jag att det nu 20 år gamla initiativet med enskild välsignelse och förbön för relationen på pastors personliga bedömning ansvar verkade vettigt. Och hårda fördömanden ovettigt, ja, även övernitiska och -optimistiska "helandeförsök", jfr A Chambers´ Exodus och vissa delar av inslagen i Uppdrag Granskning.

Vore det däremot så att alla vore mer eller mindre bisexuella (jfr grekisk antik eller diverse internatmiljöer, se även t.ex. psykologen Lars Bohman: Man och man emellan, Natur & Kultur 1995, där författaren t.o.m. använder ordet homofobi om oförmågan att tända på en person av samma kön, eller Lodalen/Tudors aktuella bok) skulle ju samma utmaning inte föreligga: det vore då inte konstigare att avvisa direkt sexuella relationer (nb! det gäller inte kärlek eller kramar!) mellan två av samma kön än att avvisa sådana mellan syskon eller mellan tre personer oavsett kön (med all respekt för syskonkärlek o.s.v.). Matteusevangeliet 19 eller Romarbrevet 1 vore då relevanta rakt av.

Och tusentals som idag lever med någon av samma kön är ju enligt sin egen utsago alls inte "oskickliga till äktenskap" i traditionell mening (KB1917), utan tvärtom fullt kapabla att välja - se t.ex. DN-artiklarna http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt%5C och http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/

Men då är ju verkligen frågan vilken Svenska kyrkans och din hållning idag är vad gäller den (tydligen långt mer än den genuina och entydiga homosexualiteten) utbredda bisexualiteten eller identitetsosäkerheten bland t.ex. våra ungdomar. Finns det bara EN sorts spår som förskräcker (de förebedjande heteronormativas alltså), nu när vi t.o.m. från 1 juli 2013 upplöst/subjektifierat själva könsbegreppen? Kan man inte be "heteronormativt" ens för en tvetydigt sexuellt orienterad som själv ber om det? Utfärdar även du Ragnar nu ett "carte blanche" för alla som vill gänga sej, utan att ens försöka återställa äktenskapsbegreppet och en moderat heteronorm, ens i kyrkan? D.v.s. hävdar även du nu att även en som de facto HAR ett val lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt - och att vi som jobbar med barn och ungdomar ute i församlingarna måste stå för den enligt mej helqueera teologin? Och står du offentligt upp för din eventuellt kvarvarande heteronormativitet, eller krävs det ett nytt Uppdrag Granskning för att "avslöja dej"?

Andreas Holmberg,
vik. kantor och ungdomsledare i en av ditt stifts pastorat

PS. Beträffande de bisexuella eller identitetsosäkra måste väl kyrkan åtminstone få vara lika heteronormativ - såväl principiellt som praktiskt - som Lodalen och Tudor får vara homonormativa? DS.

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Andreas, jag väntade på att du skulle höra av dig. Du brukar utmana mig och andra om bisexuella. Och jag brukar undvika att svara i svart-vita termer. Bör de inte välja att leva med en person av samma kön när de kan? Se också den kommentar jag ska ge till signaturen Rudbeckius alldeles strax. När det gäller förbönen har jag redan skrivit i kommentarer. Även bisexualitet är en sexuell orientering, vad en människa är. När en präst ber för en henne handlar det inte om att försöka göra om eller ge intryck av att Gud kan och vill, vilket vi inte vet något om. Förbönen kan bidra till att stigmatisera och skuldstämpla. Det finns annat att be om som gör den som ber om förbön till subjekt i sin gudsrelation och för sitt liv. Nog är Gudsrelationen och hur vi tar ansvar för våra liv viktigare. Sexualiteten hör dock jorden, inte himmelen till.

Du önskar lite heteronormativitet från min sida när det gäller bisexuella, kanske som motvikt till andras homonormativitet. Jag gillar inte den generaliserande normativiteten i det här sammanhanget. Varje människa är unik i sin livssituation och brottning med hur hon ska leva. Jag har valt ett själavårdsfokus i mitt blogginlägg efter Uppdrag granskning. Men OM en enskild människa lika gärna kan leva med en av samma eller motsatt kön, och OM det inte leder till skada för andra vad man väljer, tycker jag att det är bra om man lever heterosexuellt. Men det är den enskilde som ska ta ansvar för sin sexualitet som jag skrev i bloggen, dessutom att det i båda alternativen för en bisexuell handlar om kärlek, trohet och livsvaraktighet.

Martin säger
29 maj 2014 – 10:35

Hej!

Det noggrann forskning på tvillingpar visar är att homosexualitet endast till 10% kan förklaras med faktorer före födseln, dvs DNA och miljön i livmodern. Till 90% beror det på miljöfaktorer efter födseln. Homosexualitet är alltså i väldigt liten utsträckning "medfödd".

I kombination med ny kunskap om hur plastisk hjärnan är, är det alltså möjligt att tänka sig att sexuell orientering i viss utsträckning är valbar. Det faktum att det finns kulturella skillnader i sexuell praktik, t. ex. kulturer som är generellt bisexuella, är ytterligare tecken i denna riktning.

Att peka på dessa fakta är inte att sjukdomsförklara eller skuldbelägga homosexualitet. Det är däremot ohederligt att låtsas som att det är enkelt och oföränderligt. Hur svårt det kan vara att förändra säger detta inte så mycket om, men att Gud kan göra det till synes omöjliga möjligt är väl inte främmande för den kristna tron.

Om en människa uttrycker en vilja att förändra sitt liv, sig själv, i detta hänseende så förefaller det mig kränkande att inte ta det på allvar och även förhålla sig till det som är fakta om detta. En själavårdare kan rimligen inte heller överpröva den människans samvete och ansvar inför sig själv och Gud.

Vad förväntas en själavårdare göra som träffar någon som verkligen vill förändras på detta sätt, och som trots förslag om att "det går bra att vara kristen och homosexuell" inte är tillfreds? Säga "nej, Gud kan inte hjälpa dig", "nej, jag kan inte be för dig"? Vilka andra böneämnen ska vara tabu?

Det här är självklart inte enkelt, men den här situationen visar än en gång hur politiserad Svenska kyrkan är, och hur Gud reduceras till sexualpolitiskt slagträ. Det är synd att kyrkans företrädare inte klarar att höja sig över denna nivå.

Vill du fördjupa dig i den kunskap jag hänvisar till kan jag ge referenser.

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Forskningsläget är inte heller entydigt. Men oavsett förklaringsmodeller och hur man kan leva med sin sexualitet så kvarstår faktum att det finns människor som har en genuin, hela personligheten omfattande homosexuell orientering motsvarande den heterosexuella. Att hänvisa dem till alternativen celibat eller ändå leva heterosexuellt uttrycker en naiv människosyn. Och spåren förskräcker över vad de alternativen lett till för dem själva och deras make/makar.

Jacob Hjort säger
29 maj 2014 – 09:00

Jag förstår ärligt talat inte varför man inte kan få be Gud om att få sin läggning ändrad. Jag kan tänka mig att man ber om att få bli av ett annat kön, annan ras, få sin historia ändrad osv. Det kommer an på ens upplevda lidande vad man lägger fram inför Gud. En god själavårdare hade givetvis vandrat med en Calle Larsson igenom detta och förmodligen landat i en acceptans av sin homosexualitet och ett upptäckande av Guds gränslösa kärlek. Sedan behöver vi diskutera kyskhet. Jmf. en man i ett monogamt heterosexuellt förhållande som kommer till samma präster och säger att han inte vill känna drifter som leder honom mot en annan kvinna, bort från familjen. Kan man be att detta ska tyna bort, eller att man blir botad från sin förälskelse eller är all kärlek av Gud, ju fler partners desto bättre. Den teologi ni biskopar medialt står för måste vara sammanhållen annars lämnas fritt spelrum åt präster på den liberala kanten att förändra kyrkan i grunden. Kyskheten är en sak, allsmäktigheten en annan och i själavårdsperspektivet handlar det om att bära sina bördor och lägga vid Guds fötter. Undfallenheten från ÄB och de mediala biskoparna gör det svårt för mig att fortsatt känna mig hemma i svenska kyrkan och identifiera den som kristen.

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Den enskilde kan självfallet be för vad som helst i sin gudsrelation. Det är något helt annat när en präst er för en annan människa. Det ligger makt i de ord som prästen eller annan förebedjare uttalar, och det är inte givet att det alltid blir Guds makt som kommer till uttryck. Den viktigaste bönen är : ske din vilja. Förbönen bör primärt gälla Guds omsorg och ledning för den som kommer till själavård. När det gäller det övriga om promiskuitet och annat som gäller hur vi bör leva talade jag i mitt inlägg om att vi måste ta ansvar för vår sexualitet. Och att vi bör stödja relationer grundade och inriktade på kärlek, trohet och livsvaraktighet. Kanske vi snart kan komma över till sådana frågor istället för att bara tala om olika sexuell orientering på ett allmänt plan.

Harry säger
29 maj 2014 – 07:28

Frivillighet vs Uppmaning:
http://www.varldenidag.se/ledare/2014/05/28/Lukas-Berggren-Kan-man-valja-sin-sexualatitet-eller-inte/

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Jag kan bli ganska förfärad över både brist på kunskap och naivitet i synen på människans sexualitet och den sexuella orienteringen. Att ett par lesbiska eller bisexuella kvinnor tar sig själva som måttstock och uppmanar andra kvinnor att leva lyckligare homosexuellt är inget argument för att det skulle gå eller vara önskvärt att ändra eller än värre ”bota” en genuint homosexuellt orienterad medmänniska.

P-A Jonsson säger
28 maj 2014 – 11:59

Jag vill bara säga tack. Tack för att jag som homosexuell får vara kristen och välkommen i den kristna gemenskapen - som Gud har skapat mig.

Marcus Åstrand säger
28 maj 2014 – 10:03

Bra skrivet Ragnar. Kärleken är en Guds gåva.

Peter säger
28 maj 2014 – 07:19

Men människans identitet är faktiskt något man väljer. Sexuell inriktning i förhållande till kön är inte entydigt för en ganska stor grupp. Och riktar sig förstås mot personer.

Framförallt har väl den som kommer till själavårdssamtal ha tolkningsföreträde om sin identitet och få stöd.

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

En människas identitet är självfallet inte statisk. Du har alldeles rätt i att många söker förstå och bli trygga i sin sexuella orientering. Det gäller inte minst unga människor men det finns även många som sent finner sin identitet. Att göra om en sexuell orientering är något helt annat. Det du skriver om tolkningsföreträde och få stöd delar jag helt. Det är också anledningen till att jag valde att fokusera själavårdens syfte.

Leif W. Östborg säger
28 maj 2014 – 03:19

På min FB-sida drevs jag till att skriva:

Apropå Uppdrag Granskning:
Jag tror på Gud, Fader, Son och Helig Ande, som är Skaparen av allt och som har makt att göra det han vill i sin skapelse. Jag tror på honom som uppmanat oss att bedja: "Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." (Matt. 7:7-8)
Och som genom aposteln uppmanar i Fil 4:6f: "Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus."
Jag tror att Han har makten att förändra våra liv och att vi får be om detta. Ingen del av våra liv ligger utanför det vi får lägga fram i bön och förbön. Och ingen överhet får hindra våra böner!
Jag vet att det är Hans vilja som sker när han svarar på bönen.
Jag tror och vet att hela livet, också sexualiteten, ligger under Hans makt.

Detta är en del av den tro som vi som ämbetsbärare, och då framför allt biskoparna, lovat att förkunna och försvara. När någon ber om förbön i något han/hon brottas med i livet, skall vi då inte bedja?

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Den viktigaste bönen återfinns i Herrens bön: Låt din vilja ske. Bönen ska inte missbrukas. Skapelsen är inte enhetlig. Det är en skillnad mellan att vara och att göra. Människan är myndig att ta ansvar för sin sexualitet. Själavården ska inte heller missbrukas. Det vi bör be om i det sammanhanget är Guds vägledning och närvaro i människors sökande, kamp och livsval, inte forma böner som om vi vet Guds vilja. Jag tror att Gud är större än allt vi kan tänka eller begära för att anspela på ett annat bibelord.

L säger
28 maj 2014 – 02:41

Men....
http://www.bokus.com/bok/9789173435062/liten-handbok-i-konsten-att-bli-lesbisk/

Erik Keijser svarar
21 november 2024 – 07:26

Boken är satir. Det framgår med all önskvärd tydlighet om man läser mer än baksidetexten eller beskrivningen på webbokhandlar. Ingen som anför den som belägg för att författarna eller några andra på allvar tror att heterosexuella kan omvändas till homosexualitet kan ha läst boken.

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

De brukar anföras som stöd för att det går att välja sexuell orientering. Men vad ett par personer med grandios självöverskattning framför om sin egen sexuella praxis kan knappast anföras som något generaliserbart. Jag har frågat starka kvinnor i min närhet, de bara skakar på huvudet.

Rolf Pettersson säger
28 maj 2014 – 01:25

Att diskutera vad SVT:s Uppdrag granskning presenterar, är meningslöst, eftersom programmet är ett resultat av redaktionens "hopklipp". Flera av de inblandade är förhindrade att kommentera.

Däremot kan samtal föras bl a utifrån det teologiskt-etiska och pastorala ställningstagande Agne Nordlander gör i Svenska kyrkans utredningar 1994:8, sid 210-223. Jag delar det ställningstagande han där gör och kan inte se en skymt av homofobi i det.

Om du är oenig med Nordlander på denna punkt, kan jag inte riktigt bedöma. Om du är det, tror jag ändå att du kan följa hans resonemang i långa stycken. Det kan bli både sansade och konstruktiva samtal.

Rolf Pettersson

Biskop Ragnar svarar
21 november 2024 – 07:26

Jag får nog läsa på om Nordlander innan jag säger något. Det finns mycket att samtala om. Men vi måste ha en väl grundad uppfattning om hur sexualiteten formas och betyder i en människas liv. Spåren förskräcker som jag skriver i mitt inlägg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.