Psykiskt funktionshindrade betalar med sin värdighet


På 1990-talet genomfördes den stora psykiatrireformen. De psykiskt funktionshindrade eller sjuka skulle inte längre behöva vistas på institutioner utan integreras bland alla andra i samhället. En god intention. Det grundläggande problemet var bara att många aldrig hade vistats någon annanstans än i skyddade boenden. De friska fick som så ofta fungera som måttstock. Resurserna har skurits ned sedan dess.

Vilka fick betala priset? De psykiskt funktionshindrade som blev ensamma ute i bostadsområdena utan den mänskliga gemenskap som de ändå trots allt tidigare hade. Psykiatrireformens konsekvenser var ogenomtänkta. Åtskilliga psykiskt funktionshindrade fick betala med sin värdighet eller tog sina liv.

Jag kan inte låta bli att tänka att vårt sätt att behandla psykiskt funktionshindrade i hög grad har styrts av vår egen rädsla över att hamna i samma situation.

Vården har de facto byggt på den förutsättningen att alla är psykiskt friska, dvs. har insikt om vad de behöver. Men om det inte är så? Om det hör till en del psykiska funktionshinder att inte ha insikt? Hur barmhärtigt blir det då att lägga ansvaret på den enskilde? Och hur rimligt är det att de som de facto har ansvar inte tar eller kan ta det?

Det finns alltför många människor som känt att de inte alls mår bra men avvisats för att de inte ansetts vara tillräckligt dåliga. Det finns alltför många som inte tagits in för vård och sedan gått under, särskilt de som blivit myndiga och förutsätts ta ansvar men inte kan ta det själva. Det finns många som behövt tvångsvårdats för livets skull men det har inte skett. Varför?

De psykiskt funktionshindrade är några av de mest utsatta i vårt samhälle. Deras röst hörs inte alls som den borde. Människans värdighet i ett samhälle avgörs i hög grad av hur de mest utsatta behandlas. Psykiatrin har rustats ned samtidigt som den psykiska ohälsan ökat. Nu är det dags för en rejäl satsning på psykiatrin och medmänsklig omsorg!

Var och en av oss är oändligt värdefull i Guds ögon. Vi behöver därför behandlas med värdighet. Det är inte så att några är onda och andra är goda. Kampen mellan det goda och det onda pågår ständigt och inom oss alla. Det gäller att välja sida. Vi vet att Gud med nåd och ömhet omsluter oss och allt vi bär på.

Vi är alla funktionshindrade på ett eller annat sätt. Att erkänna det ger perspektiv på livet och de behov som vi delar som människor. Därför bör det finnas livsrum för alla.

3 kommentarer

Margareta P å Österlen säger
23 oktober 2014 – 12:11

Tack för ditt svar, biskop Ragnar. Vänligen Margareta P å Österlen

Margareta P å Österlen säger
17 oktober 2014 – 12:08

Jag såg att du, biskop Ragnar, valde att inte svara på frågan vilka herdar som är beredda att försöka leta upp de vilsegångna fåren inom kd, som dessvärre fått uppfattningen att det går att förena politiska gärningar där man genomför mer pengar i den egna plånboken på medmänniskors bekostnad med läpparnas bekännelser om kristen tro.
Det är naturligtvis din sak att avgöra om du har tid och lust eller vilja att försöka svara eller inte.
Men låt mig uppdatera din uppfattning om nedrustning av psykiatrin också med hänvisning till dessa vilsegångna som söker mer pengar i den egna plånboken på bekostnad av medmänniskor, inte minst som vinstdrivande privatiseringar inom vården, både den somatiska och den psykiatriska.
Det finns de som utsatts för omsorg eller vård, längs hela åldersskalan, från förskola till åldringsvård, där vinsten varit det viktigaste för de ansvariga och barnen fått vatten och knäckebröd som måltider och blöjorna för äldre orörliga vägts innan de bytts för att inte slösa med vårdgivarens resurser...
Det finns de som låsts in för vård, både förr i tiden i och i våra dagar, utan att det funnits något som helst verklighetsbaserat skäl. Senast läste vi i media om hur Hjalmar Söderberg fick sin hustru tvångsinlagd i psykiatrin, för han ville bli fri att gifta om sig med sin älskarinna. Ett stort antal välrenommerade doktorer inom psykiatrin ställde upp på höga herrars önskemål om Sveriges svar på "Gökboet". I radio har det rapporterats om hur unga kvinnor som sökt hjälp mot våld i hemmet, placerats i psykiatriskt stödboende, där de sedan blivit sexuellt utnyttjade systematiskt. Också denna gång är de höga och mäktiga inblandade.
Jag ställer därför, idag fredagen den 17 oktober från Tomelilla biblioteks dator, en ny fråga, som du kan välja att besvara eller låta bli att besvara: Vilken herde kan tänkas ta ansvar för att upplysa de höga och mäktiga som besöker församlingars gudstjänster i syfte att utöva läpparnas bekännelser och onekligen borde få skarpt klargörande av att Gud Fader kräver sanning och kärlek av oss, borde få denna tydliga hjälp att föra kampen mellan gott och ont inom sig själva för att sluta utnyttja medmänniskor för egna syften - oavsett vilken brottsverksamhet de ägnar sig åt...
Tacksägelsedagen har nyligen passerat och många oss tackade Gud Fader och Jesus Kristus och Helig Ande i särskilt hög grad för stöd i en mörk tid, där girigheten griper omkring sig och de lätta svaren flyter fram, för att man ska slippa se de svåra sanningarna: Precis som inom alla yrken: präster, poliser, yrkespolitiker, vinstdrivande företagsledares och andra finns sådana som tar uppgiften på allvar och gör ett gott arbete och sådana som är där av inte bara "bröd-för-dagen"-skäl och enklaste vägen till nästa ledighet och löningsdag, utan sådana som faktiskt är där i ondskefulla syften. Låt oss säga hela sanningen, så att ingen går omkring alltför naiv i en svår tid. Låt oss inte väja för de svåra frågorna eller de otäcka svar vi ibland riskerar få i våra händer. En av söndagarna efter trefaldighet den här hösten skulle ha varit medmänniskan och vårt ansvar för att säga sanningen och göra kärlekens gärningar, Luk 16:19-31 bl.a. Men den texten i predikoordningen hamnade bakom en av de särskilda söndagar som placeras in: Mikaels och änglarnas dag respektive tacksägelsedagen. På söndag gäller det att lyda Gud Fader mer än människor. Möjligen behöver vi be om hjälp från alla Gud Faders goda skyddsänglar för att nå fram till den delen av Guds rike.
Önskar dig och ev. läsare en god och sanningsbegrundande vilodag.
Margareta Persson, Lunnarp å Österlen

Margareta P å Österlen svarar
29 mars 2024 – 11:28

P.S: ser att jag missat i genomläsningen: ang. tvångsintagningen av Hjalmar Söderbergs hustru i psykiatrisk vård, trots att hon bara var ledsen över den otrogne makens vilja att lämna henne, som nyligen avslöjats i en bok i ämnet i media, och hur synnerligen välrenommerade doktorer inom psykiatrin alltså är fullt köpbara till synnerligen fula handlingar mot försvarslösa medmänniskor, skall det stå:
”Ett stort antal välrenommerade doktorer inom psykiatrin ställde den gången upp på höga, maktmissbrukares önskemål för egen vinnings skull – som ett dåtida Sveriges svar på innehållet i filmen ”Gökboet”. I radio har det/—/I våra dagar finns alltså både människor i behov av stöd och hjälp som lämnas vind för våg och alltjämt används också maktmedel att tysta människor som har för maktens män och kvinnor obekväma sanningar att avslöja. Det är en sanning som inte får tystas ner! Jag ställer därför idag, fredagen den 17 oktober från en av Tomelilla biblioteks offentliga datorer…”

Emma Hedlundh säger
16 oktober 2014 – 06:14

Det du skriver är så oerhört viktigt! Vi är många som på olika sätt lever med psykisk ohälsa och om vi tillsammans vågar tala om det här så kan vi komma en god bit på den medmänskliga omsorgens väg. Som kyrka måste vi också ständigt påtala när samhällets tillkortakommanden drabbar de mest utsatta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.