Att lyssna i tro för tilltal och perspektiv

Det tar tid att bygga relationer och utveckla dem. Kärlek och omsorg är nödvändiga. Trohet och uthållighet behövs. Relationer behöver vårdas. Det gäller också för kyrkan. Det har än en gång blivit påtagligt för mig den gångna helgen när jag besökt den evangelisk-augsburgska kyrkans kyrkomöte i Bielsko-Biala i södra Polen tillsammans med stiftsstyrelsens vice ordförande Rolf Forslin och samordnaren av vår vänstiftsrelation Mats Lagergren. Vi var där för att skriva på ett vänstiftsavtal för ytterligare fyra år av kontakter och utbyte. År 1992 skedde det för första gången. Ja, det tar tid att utveckla relationer och de behöver bekräftas och få ny inspiration.

Min egen första kontakt med den polska lutherska kyrkan ägde rum 1977, då jag som stiftsadjunkt reste till Ystad för att möta färjan från Swinusjie för att ta emot en kör från Wisla. Kören bestod av medlemmar i alla åldrar och kom klädda i fina lokala dräkter. De reste tillsammans med en åldrad och påtagligt fattig präst vid namn Fischkal. Det var väl ingen större risk att låta en sådan präst resa genom järnridån. Men med på resan var självklart en representant för säkerhetstjänsten. Kören sjöng med stor kraft och inlevelse. De har funnits med i mina tankar under mina kontakter med Polen och kyrkan där sedan 1990. Jag berättade om denna första kontakt under lördagens panelsamtal. Dagen efter kom en ung ledamot av kyrkomötet och berättade att han talat med sin mor i Wisla, som varit med på resan och kunde berätta om vad denna unika resa i unga år betytt för henne. Mycket har hänt i Polen och för oss alla sedan dess. Relationer behöver tid för att bära frukt.

Vid kyrkomötets inledning sjöngs den psalm som den tyske moståndsprästen Dietrich Bonhoeffer skrev i sin fångenskap under nazismen. Den är fylld av förtröstan på Gud. Det var rörande att sjunga den i en kyrka som bär spår av många år av överlevnad i en totalitär regims järngrepp. Den öppnar perspektiv både när livet är svårt och efteråt när fångenskapen i det onda är över. Vi har den i Psalmer i 2000-talet som nummer 817, Med hjärtats tillit, i en utmärkt nyöversättning av biskop Jonas Jonson:

I goda makters underbara omsorg vi väntar lugnt vad helst oss möter här. Gud är hos oss var afton och var morgon, genom varje dag oss bär.

Det var med en klangbotten av tacksamhet som vi på söndagen firade mässa och skrev under vårt avtal. För min predikan hade jag valt texten från tacksägelsedagen ur Kolosserbrevet 3:15-17. Den handlar om att Kristi frid ska råda i våra hjärtan, Kristi ord bo hos oss i hela sin rikedom och all sin vishet och att allt vi gör i ord och handling ska ske i Jesu namn med tacksamhet till Gud.

När vi lyssnar i tro lyssnar vi först och främst på Guds tilltal till oss. Vi behöver vägledning i våra liv, personligen och tillsammans. Vi lyssnar också med trons perspektiv på de behov som livet uttrycker. Så får Gud handla med oss. Vi är omslutna av Guds oändliga omsorg.