Idag har Eva Nordung Byström vigts till biskop för Härnösands stift i Uppsala domkyrka. Det var en fin högtid.
Under vigningshelgen har ursprungsbefolkningarna stått i fokus i seminarium, gemenskap och gudstjänst. Så var det också vid vigningsmässan, där dagens evangelium lästes och psalmen När vintermörkret kring oss står sjöngs på samiska. Så manifesterades att Kristus förenar över alla indelningar och gränsdragningar.
Som en mindre uppbygglig beredelse före vigningsmässan läste jag i nättidningen att en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter motionerar om att den lag som förbjuder registrering av ”ras eller etniskt ursprung” ska ändras så att Kriminalvården kan registrera ”nationalitet”. Ursprungsnationalitet för föräldrar till fångar ska registreras av Kriminalvården. Varför, kan man undra? Förmodligen för att särskilja och värdera.
”Nationalitet” står i Sverigedemokraternas besynnerliga tolkning för en nationell samhörighet med en specifik ”folksjäl”. Endast den som helt och fullt assimilerats kan ha en sådan nationalitet. Det betyder exempelvis att den samiska befolkningen enbart kan ha en svensk nationalitet om den kulturellt helt har assimilerats in i svenskheten. Däremot kan samerna tydligen ha svenskt medborgarskap. Knepigt att hänga med? Inte konstigt, eftersom hela argumentationen är lömsk: människor tillskrivs vissa egenskaper beroende på en ”nationalitet” som inte ringas in av tillhörighet till ett visst land. Dessutom är argumentationen historiskt, kulturellt och socialt okunnig. Den har hämtats ur folkets grumliga djup och har påtagliga likheter med det som återfinns i historiens skräpkammare. Inte ens i kyrkomötet slipper vi den. Säg ifrån, och motverka samtidigt allt som socialt och ideologiskt ger den grogrund!
Det här synsättet är oförenligt med en humanistisk och kristen människosyn. Dessutom driver den fram en avkristning. Evangeliet om Jesus Kristus befriar, dopet infogar människor i en gemenskap över alla rum och tider och nattvarden samlar ett Guds folk runt hela vår jord.
I kyrkan fick vi idag ta emot det budskap som bygger en god framtid: ”Bered väg för Herren!” Bibelläsningarna berättade att vi är kallade att vara Kristi tjänare, förvaltare av Guds hemligheter och budbärare om honom som kommer till oss och är närvarande mitt ibland oss. Så får vi bidra till mänsklig värdighet, försoning, barmhärtighet och rättvisa för alla.
4 kommentarer
Anna Lindén säger
19 januari 2015 – 05:41Min farmor hade vad jag skulle vilja kalla en inkarnerad tro. Det vill säga tron var inkarnerad i henne. Ingen annan människa som jag har mött under mitt liv var som hon själva antitesen till den moderna rotlösa människan. Som barn älskade jag att höra farmor berätta om hur det var förr. Ganska ofta berättade hon om sina egna personliga erfarenheter av att vara skollärarens dotter i en liten småländsk by, men ibland berättade hon om sådant som låg längre tillbaka i tiden, sådant som hade utspelat sig långt innan hon själv var född. Ganska ofta brukade hon då använda sig av ett kollektivt "vi". Med detta "vi" åsyftade hon inte bara mig och sig själv utan "släkten" (ätten). Farmor återberättade för mig vad hennes mormorsmor hade upplevt som litet barn år 1809, när den avsatte kungen efter förlusten av Finland på sin väg söderut genom landet färdades genom deras by. Trots att det var så länge sedan, så kändes det för oss båda självklart att vi, både hon och jag, var med som ögonvittnen.
I farmors hemby bodde det ett gammalt bygdeoriginal, som många andra kristna såg ned på, därför att de menade att han trodde på de gamla gudarna. Farmor tog dock alltid Oskar, som han hette, i försvar och sade att han inte alls var någon hedning, utan en god kristen som gick i kyrkan. Eftersom jag som barn var mycket intresserad av allt fornnordiskt följde jag ofta med farmor till Oskar och hörde honom berätta om Odens grav, som enligt den muntliga traditionen fanns på hans tomt. Även om farmor personligen kanske inte var så intresserad av Oden förstod hon intuitivt att Oskars respekt för folkliga traditioner och gamla asar inte var av ondo, utan fullt förenlig med kristen tro.
Farmors tro genomsyrade hennes liv. Hon var en varmt troende och praktiserande kyrkokristen, som högaktade kristendomens judiska arv. Hennes tro hade sina djupaste rötter i en folklig fromhet, som för mig kändes uråldrig. Som barn brukade jag tänka att hon lika gärna skulle ha kunnat leva på vikingatiden. Farmor fick mig genom sina berättelser att känna en samhörighet med alla generationer som levat före mig, ingående i ett vitt förgrenat rotsystem som, om vi går riktigt långt tillbaka i tiden, förenar alla människor som någonsin levat på jorden. Denna djupa jordiska tro kan aldrig någonsin stå i motsättning till gemenskapen i Kristus. Det är den i skapelsen givna grunden till denna gemenskap.
Anna Lindén säger
18 januari 2015 – 08:31Hela det här citatet i din text förstår jag inte alls, men det du skriver inger mig djupt obehag. Hör även jag till dem som befrämjar avkristningen och skall motarbetas?
"'Nationalitet' står i Sverigedemokraternas besynnerliga tolkning för en nationell samhörighet med en specifik ”folksjäl”. Endast den som helt och fullt assimilerats kan ha en sådan nationalitet. Det betyder exempelvis att den samiska befolkningen enbart kan ha en svensk nationalitet om den kulturellt helt har assimilerats in i svenskheten. Däremot kan samerna tydligen ha svenskt medborgarskap. Knepigt att hänga med? Inte konstigt, eftersom hela argumentationen är lömsk: människor tillskrivs vissa egenskaper beroende på en ”nationalitet” som inte ringas in av tillhörighet till ett visst land. Dessutom är argumentationen historiskt, kulturellt och socialt okunnig. Den har hämtats ur folkets grumliga djup och har påtagliga likheter med det som återfinns i historiens skräpkammare. Inte ens i kyrkomötet slipper vi den. Säg ifrån, och motverka samtidigt allt som socialt och ideologiskt ger den grogrund."
Biskop Ragnar svarar
19 april 2024 – 01:11Jag förstår inte din fråga om du befrämjar avkristning. Som framgår av mitt förra svar menar jag att det här nationalitetstänkandet inte kan förankras i en kristen syn på Guds skapelse och inkarnationen. Det får förankras på annat sätt men jag tycker förstås att det inte bör ske. Jag är stolt över mitt land, i Sverige där jag är född och stannar kvar som svensk medborgare. Jag är minst lika tacksam över Kristi världsvida kyrka, som vår kyrka är en manifestation av.
Anna Lindén säger
8 januari 2015 – 10:28Att skilja mellan nationalitet och medborgarskap kan tyckas besynnerligt för en svensk, eftersom Sverige är en av världens äldsta nationalstater. För flertalet ester under Sovjettiden var det emellertid naturligt att göra denna distinktion. Att vara est (nationalitet) sågs med rätta som något annat än att vara Sovjetmedborgare. I Baltikum och Östeuropa har Johann Gottfried Herders (1744-1803) tankar, som Björn Söders resonemang om nationalitet bygger på, haft ett avgörande inflytande på gott och ont. Huvudsakligen på gott, skulle jag säga. Herders nationalism, som utgår från språk och kultur, är tolerant och pluralistisk. Att vi i dagens Sverige räknar med existensen av minoritetsfolk och tillerkänner dem speciella rättigheter kan vi tacka Herder för. I ett land som Estland, där herderinflytandet är starkt, intresserade man sig tidigt för de inhemska minoriteterna (estlandssvenskar, ryssar och judar) och gav dem betydande möjligheter till självbestämmande när den första estniska staten grundades under mellankrigstiden. Begreppet folksjäl kommer från Herder.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johann_Gottfried_Herder
Biskop Ragnar svarar
19 april 2024 – 01:11Detta tänkande finns ju i olika sammanhang och skepnader särskilt under senare delen av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. Att sätta in det i en helt ny kontext är problematiskt. Det går inte direkt att jämföra att försvara folk, kultur och språk i sovjetsystemet med att ur ett svenskhetens majoritetsperspektiv använda liknande tankegångar för ett enda land. Det innebär också ett dribblande med nationalitetsbegreppet i förhållande till medborgarskap och folktillhörighet. Det som är mest knepigt är begreppet folksjäl som teoretiskt harmoniserar och besjälar folket till en enhet som det knappast aldrig har varit.
Man ska också komma ihåg att det finns en riktigt mörk baksida i de baltiska och östeuropeiska sovjetrepublikernas identitet inom sovjetsystemet. Det var ingen tillfällighet att det fanns stor förståelse för nazismen och acceptans för att koncentrationsläger placerades just där.
Gunnar Prytz Leland säger
16 december 2014 – 05:27Tack Ragnar! Dessa synnerligen grundläggande synpunkter i fråga om kristen människosyn behöver lyftas och upprepas ofta i dagens Sverige. Inte minst i kyrkomötet!