Med Maria in i julen


Det är nödvändigt att ha rätt perspektiv på saker och händelser. Annars kan man hamna fel. Jag tänker på den kommande julen. Vad är egentligen viktigt? För mig är det att mina närmaste får känna att vi hör ihop, att vi bryr oss om varandra och att det finns en framtid som bär oss var och en och tillsammans. Och att vi inte är ensamma och utlämnade. Gud är med oss. Det är julens budskap.

Sedan jag var liten grabb har jag varit fascinerad av Marias lovsång, Magnificat. Det är en lovsång att meditera över under hela året och särskilt inför julens stora berättelse. Tar man med påskens händelser in i bilden fördjupas betydelsen av det skeende som Maria sätter ord på.

Maria är en bland många, en ung judisk kvinna. Det som mänskligt sett borde ligga framför henne är det som är vanligt och lagom. Ungefär som för medelsvensson. Men då händer något som inte ligger i hennes föreställningsvärld. Gud kommer till henne. En himmelsk budbärare, en ängel, talar till henne och berättar om det som övergår allt förstånd. Gud låter stora ting ske. Ängeln säger: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son”.

Och hennes reaktion? Magnificat uttrycker den och ger vägledning in i julens under och påskens frälsande mysterium.

Maria börjar med att förkunna Guds storhet. Gud kan. Gud handlar, också med en enkel och till synes obetydlig människa. Hon bejakar att Gud handlar med henne av barmhärtighet, med makt och vilja att förnya. Hon har en obändig tilltro till att Gud till sist ska avväpna denna världens mäktiga och upprätta de för denna världen betydelselösa, ge de hungriga mat för dagen och låta de fattiga få vad de behöver. Gud håller löftena mot sitt folk.

Jag ser framför mig den unga havande kvinnan som inte finner någon plats att föda sitt barn. Men i det enkla och smutsiga stallet finns rum för henne. Guds moder och hennes barn, Guds son, delar livsvillkoren med världens mest utsatta. Jag ser också framför mig den äldre modern Maria i den djupaste utsattheten. Hon förlorar sitt barn, det svåraste av allt för en mor som burit barnet inom sig, nära sitt hjärta. Vid korsets fot står hon i lidandesgemenskap med den älskade lärjungen Johannes. De får uppdraget – och har inget annat val – att ta hand om varandra i en fördjupad och vidgad familjegemenskap. När döden har inträtt låter den sörjande modern Maria det bortgångna barnet vila i sin famn. Pietá. I smärtan öppnas kärlekens djup. Guds son har skapat försoning. Maria måste försonas med livet. Hon är en förebild i att leva och överleva.

Vi möter julen med tända ljus som har fått mörkret att vika undan. Julen får en varaktig betydelse när Maria blir vägvisare. Det sker när vi bejakar Guds storhet och erkänner vårt positiva beroende, inser att Gud är närvarande och handlar med oss och tror att Guds gåvor och löften bär vår framtid.

 

2 kommentarer

Andreas Holmberg säger
23 december 2014 – 04:07

Ja, Magnificat är magnifik. Både i de otaliga tonsättningarna och i tidegärdens enkla läseversion. Maria Joakimsdotter borde definitivt stå med i psalmbokens författarregister (precis som kung David Isaisson!), för om än i exklusiv mening inspirerad var hon ingen viljelös nedskrivare av Guds ord. Gud lät henne formulera heliga ord för alla tider och jag lovar hellre Gud med henne än sjunger SvPs480 (men gärna 481 och den sorgligt försummade 482!).

För fler sånger och psalmer i juletid, se http://www.julpsalmer.blogspot.se/ Låt oss sjunga och spela till Herrens ära, både utåt och i våra hjärtan!

Emma Hedlundh säger
20 december 2014 – 08:06

Tack för goda ord. Önskar dig och de dina en välsignad jul!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.