Idag var det stor högtid i Uppsala domkyrka när fyra vigdes till präster. Jag valde som tema för förkunnelsen ”Av nåd genom tro” som är nyckelord i den reformation på 1500-talet som hör till vår kyrkas bekännelsetradition. Orden syftar på en förnyad gudsrelation och ett förnyat liv. Det sker av nåd, som en gudomlig gåva till oss. Det är inte beroende av vad vi klarar av och presterar.
Nåden kommer till oss personligt när vi förtröstar på Gud och det Gud ger och gör. Så är också tron ytterst en gåva. I läsningen ur Första Kungaboken fick vi höra hur Salomo ber Gud att även lyssna till främlingens behov. Gud är inte Gud bara för det utkorade folket. Det är viktigt för Salomo att Gud är gränsöverskridande och handlar över de mänskliga gränserna. Ur Romarbrevet läste vi en av reformationens grundtexter om evangeliet. Kärnan i den är att den förnyade gudsrelationen är en gåva som ges så att tron blir till liv och delat liv med andra.
Hur Jesus skapar tro och hur denna tro visar sig fick vi ta del av genom berättelsen ur Matteusevangeliet om mötet mellan Jesus och den romerske officeren. Det är ett gränsöverskridande möte och visar oss att tron kan finnas där vi minst anar det. Det stämmer till eftertanke.
Den romerske officeren var van att ta emot befallningar och ge order hit och dit. Det brukade bli som han ville. Det mesta gick att ordna. Han kunde klara sig själv. Men inte nu längre. Han hade nog prövat alla andra möjligheter. Han var utsatt i sin nöd och går över en mänsklig gräns när han söker upp Jesus med sina behov. Berättelserna om människors möte med Jesus tycks ofta ha som bakgrund att de inte längre klarar av livet på egen hand. De behöver mer än vad en människa förmår klara av själv. Behoven är för stora. Det är fascinerande med Jesus som Guds son att han delar våra liv och därmed visar att han har behov av det som är nödvändigt för en människa. Samtidigt uppenbarar han en gudomlig verklighet som är större och ger mer.
Nåden och nöden är förutsättningarna för att Jesus ska rädda och befria oss. Vi bär alla på en längtan tillbaka till Gud som livets källa och ett sökande efter livets mening. Det gäller att vi bejakar vår längtan och våra behov. Vi söker i många sammanhang. Det gäller att hitta rätt, som officeren gjorde. Då möter Jesus vår längtan.
Vi behöver mer av förtröstan till Gud och tillit. I kyrkan bör vår utgångspunkt vara att Gud handlar med oss. Det gudomliga Ordet finns mitt ibland oss. Kristus lever och är närvarande också hos oss idag som han lovat. Han kommer till oss som det gudomliga Ordet och ger sig själv åt oss i den heliga måltiden. För dig utgiven, för dig utgjutet får vi som ett personligt tilltal. Jesus just för dig och mig.
Vi är kallade att vara Kristusvittnen, att berätta om nåden som vi lever av och den tro som vi fått ta emot som en gåva. Mer än någonsin tidigare är det avgörande att många berättar om sina möten med levande Gud och hur livet får en ny gestalt. Vi ska inte skämmas för evangeliet sägs i Romarbrevstexten. Det är en Guds kraft som räddar alla som tror.
Den kristna tron ska delas med medmänniskan över alla mänskliga indelningar och gränser. Det visar mötet mellan Jesus och den romerske officeren. Låt oss därför göra som officeren och söka upp Jesus i bön: Säg bara ett ord! Kom också till mig och alla andra som längtar efter att bli hela människor. Amen. Det är livsviktig bön.