Det är lätt att nästan duka under av överkrav, särskilt när vi ställs inför stora utmaningar, förändringar och behov. Det är heller inte långt borta att livet som kristen blir fyllt av måsten. Det gäller även för präster, diakoner och biskopar. Istället för att vara grundad i en oförtjänt gåva, i Guds nåd, kan även tron bli en prestation och fyllas av krav. Vad som är rätt och riktigt, tillräckligt, innanför eller utanför hamnar i centrum istället för att tron bygger på en gudsrelation med mottagande och hör hemma i trons liv, som innehåller kampen mellan gott och ont, brottning med trons och livets frågor, växt som leder till mognad och insikt samt en framtid i livets vit-grå-svartskala.
Idag togs Cecilia Jansdotter emot som kyrkoherde i Östervåla och Harbo församlingar. Det var en stor församlingshögtid med många som kommit för att välkomna Cissi tillbaka efter två års tjänstgöring i Uppsala. De måste vara viktiga eftersom hon ville komma till dem, denna gång som kyrkoherde. Hon har förtroende för dem. Cissi måste vara viktig för dem, eftersom de kallat henne. Hon har deras förtroende. I det ömsesidiga förtroendet finns grunden för ett gott ledarskap.
Septuagesima kändes som rätt söndag för att ta emot en kyrkoherde. Nåd och tjänst. Tjänst utan nåd är kravfylld slavgöra. Nåd utan tjänst innebär att andra inte kommer att få del av nåden.
Någon ville våra liv, och det vi är och får bidra med gör skillnad. Som allt gudomligt har nåden med det mänskliga att göra.
I trons värld är nåden allt tar vi emot från Gud utan att vi har förtjänat det genom något som vi utfört. För att ta emot av Gud är det inget krav att vi är socialt eller religiöst förträffliga. Gratis är det: vi får utan att betala.
Som kristna får vi vila i att Gud av nåd handlar med oss genom dopet och kallar oss till tjänst som lärjungar för att dela tro och liv med andra. Som vigda till särskild tjänst i kyrka och församling får vi vila i att Gud har kallat och avskilt oss i vigningen genom bönen om Andens närvaro och handlande genom oss. Det är särskilt viktigt de dagar och stunder när det är tungt. Allt är beroende av Guds nåd, som bär vår tjänst och församlingslivet. Det behövs mycket av den gudomliga kärleken. Mina sändningsord idag till kyrkoherden och församlingarna hämtade jag från Filipperbrevets första kapitel:
”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Krisi verk, Gud till ära och pris.”