Inkarnationen leder till försoning och förnyat liv – inte reinkarnationen


Under de sista förberedelserna inför juldagens mässa blev jag uppmärksammad på biskop emeritus Bengt Wadensjös debattinlägg i julaftonens Svenska Dagbladet, ”Växande tro på återfödelsen utmanar kyrkan”. Att reinkarnationstankar med delvis olika innehåll har brett ut sig i Sverige och även bland en del företrädare för kyrkan är ingen nyhet för mig. Att en biskopsvigd person ser detta som en närmast naturlig utveckling av kristen tro är mer än anmärkningsvärt, särskilt som Bengt Wadensjö kontrasterar den nya tron mot en beskrivning av kristen tro som svårligen går att känna igen. Att använda en växande andlig spekulation om återfödelse till källa för kristen tro leder vilse.

Resonemangen kring reinkarnationen är märkliga i flera avseenden. I andra religioner är det ett straff att återfödas. I de svenska andliga spekulationer som ryms inom det som brukar kallas New Age ger återfödelsen en andra chans för människan. Utmärkande för vår tid är bland annat en andlig flykt undan det svåra, undan ansvar för brutna relationer och undan personligt ansvar för det som är ont. Evigheten har gått förlorad. Det enda som finns är att göra det bästa möjliga av livet på jorden. Och går det inte bra, bör man få nya möjligheter.

Någon frälsning är det inte frågan om i reinkarnationstron. Den förutsätter ju att det finns något att frälsas ifrån. I kristen tro går vägen till livet genom att vi överlåter oss till kärlekens Gud som handlar med oss. Vi vågar konfronteras med vår egen sårbarhet och svaghet. Vi flyr inte undan samvetet som Gud gett oss utan bekänner det vi brutit mot Guds vilja i tankar, ord och handlingar. Då möts vi av det som hör till centrum i kristen tro: förlåtelsens upprättande ord. Kristen tro är obegriplig om man inte tar med kampen mellan ont och gott i bilden. Den pågår inte enbart hos andra – utanför oss själva – utan i varje människas hjärta. I Bibeln, kyrkans tro och bekännelse har vi källor som inte leder vilse.

Här kommer så avslutningen av min juldagspredikan över inledningen till Johannesevangeliet med temat ”Skapelsen ska återupprättas”.

Vi som lever i tiden efter den första julen behöver låta det gudomliga Ordet förnya oss. Det sker när vi samtalar med Gud i bönen, när bibelordet får tala personligt till oss, när Guds ord förenas med dopets vatten och nattvardens bröd och vin. Då skapar Gud och förnyar livet.

Det behöver ske. Om det gudomliga Ordet får utrymme i våra liv, då händer något med oss som kan bli omvälvande på en jord som våndas av miljöförstöring, klimatförändringar som hotar skapelsens och därmed mänsklighetens överlevnad, av intolerans, förtryck, fördrivning och krig. Det handlar om en fred som innesluter frid med Gud och fred i våra relationer och en skapelse som återupprättas så att människor kan leva ett människovärdigt liv.

Det som sker i julens under innebär att det eviga omfamnar det ändliga och begränsade. Det är inkarnation. Gud tar gestalt i vår värld för att föra oss rätt och hem till slut. Det är inte reinkarnation som är vår framtid, att vi skulle återfödas till denna bristfälliga jord.

Enligt kristen tro är vi inte hänvisade till oss själva och livet på jorden. Vi är evighetsvandrare. Gud inkarneras för att vi ska får höra hemma hos Gud i all evighet. Vi kallas in i den evighet som omsluter alla tider. Vi kallas via den försoning som Jesus ger till den slutliga befrielsen, då Jesus Kristus kommer åter och Guds vilja ensam kommer att råda. Jesus är fylld av nåd och sanning, de hör samman. Det som sker är en gudomlig gåva, nåd. Det uppenbarar en gudomlig sanning om våra liv, om livets ursprung och mening, om försoning och gudomlig närvaro genom alla tider.

Juldagen är Guds kärleks dag. Världen behöver den kärleken. Vi får nu bära vidare budskapet om den stora glädjen, att en Frälsare har fötts. Gud har i sin kärlek sänt sin son för att vi inte ska gå under utan ha liv och liv i överflöd. Gud är hos oss. Gud är med oss. Livet kan få en annan gestalt och skapelsen återupprättas om vi tar emot det gudomliga Ordet och låter det skapa och förnya så att Guds vilja sker.

13 kommentarer

Rolf Pettersson säger
26 december 2015 – 08:53

Tack!
God fortsättning på julfirandet.

Lars Nilsson säger
26 december 2015 – 10:06

Tack Ragnar, för tydlighet och klarhet!

Marie Fredin säger
27 december 2015 – 08:49

Stort TACK för denna utläggning om inkarnationen, mycket klargörande!

Sam säger
28 december 2015 – 07:26

Mycket bra skrivet (och predikat i juldagens högmässa)!

Tommy Bäck säger
29 december 2015 – 12:39

Hej biskop Ragnar Persenius!
Ditt namn påminner mig om skådespelaren och författaren Per Ragnar, och att jag tar upp det beror på att han har dansken Martinus som favoritförfattare. Och förtjusningen över Martinus delar han faktiskt med den du debatterar emot nu, biskop emeritus Bengt Wadensjö. När Wadensjö häromåret fick höra en utläggning om Martinus kosmologi, lär han ha sagt att det var den bästa framställning av kristendomen han någonsin hört! Med sitt samlade verk Tredje Testamentet menar Martinus att han vetenskapliggör kristendomen. Han hävdar att det är "den helige ande", som Jesus lovade skulle komma och förhärliga honom och berätta saker de inte kunde ta emot på Jesu egen tid.

När jag själv som sökare sent 80-tal stötte på namnet Tredje testamentet på biblioteket, tyckte jag först det lät magstarkt, men när jag väl satte mig in i det, blev det i sanning en frälsning, eftersom det förklarade de existentiella frågorna på ett så logiskt och trovärdigt sätt, att jag inte sett maken till det varken före eller efter. Det tog bort all dödsfruktan och blev som en katalysator för mig att vilja bli så god jag kan i detta liv. Sedan jag börjat läsa Martinus har jag bl.a. slutat med alkohol, blivit vegetarian, o jobbar dagligen med min personliga utveckling att bli så lik Jesus som möjligt. Innan jag upptäckte Martinus hade jag en lite diffus bild av vad reinkarnation kunde innebära, tyckte mest det verkade meningslöst att födas om o om igen till en ofärdig jord. Men Martinus förklarar reinkarnationens syfte så fint, att det blir stor mening med det, och något som bara sporrar en att göra det bästa här och nu, för det man ger får man tillbaka. Jag kan inte i ett kort blogginlägg förklara allt det fina med Martinus reinkarnationssyn, så jag länkar till denna informationssida:
http://www.tredjetestamentet.se/
så du kan läsa själv, o veta mer vad du är uppe emot när du debatterar med Wadensjö. Ha det bra, Tommy

Biskop Ragnar svarar
29 december 2017 – 08:15

Hej Tommy. Jag hyser stor respekt för ditt sökande efter livstolkning och ett gott liv. Martinus och det s.k. tredje testamentet är jag bekant med. Det finns en hel del i hans tänkande som är tilltalande, framför allt den radikala betoningen av kärlekstanken. Men att beteckna det som han för fram som en komplettering av den kristendom som leder sitt ursprung tillbaka till Jesus och de första kristnas bekännelse av den apostoliska tron är vilseledande. Det behövs helt enkelt inget tredje testamente. Det behövs inte, och jag ifrågasätter anspråken om att komma med en ny uppenbarelse. Det finns en samlad kristen trostradition och erfarenhet genom två tusen år som vi tryggt kan luta oss mot. Den ger oss kontakt med livets ursprung, mening och mål. Evangeliet bygger på inkarnation, försoning och uppståndelse. Den trostraditionen innebär inte en fångenskap inom tidens gränser i vad vi själva åstadkommer. Gudsrelationen blir helad genom ett gudomligt handlade av nåd. Gud är kärleken och sänder sin Son för att ingen ska gå under utan ha evigt liv. Människan blir rättfärdiggjord – får en hel gudsrelation – genom tron på Kristus. Frälsningen beror inte på de egna gärningarna som leder till belöning, alltså som du skriver ”att göra det bästa här och nu, för det man ger får man tillbaka”. Vi har ett liv på jorden med vårt hem i en evig gemenskap med Gud. Vi är kallade att vara Guds medarbetare i skapelsen. Genom ett gudomligt handlande blir vi befriade till omsätta i handling den kärlek vi fått ta emot – gratis. Även mitt svar till dig blir alltför kortfattat. Jag hänvisar också till vad biskopskollegan Martin Modeus skriver i SvD som svar till Bengt Wadensjö: http://www.svd.se/en-anpassad-kristen-tro-blir-bara-otydlig

Göran Lundgren säger
29 december 2015 – 01:12

Vill med detta lilla inlägg ge Tommy lite eldunderstöd.
Jesus med sin höga utvecklingsstandard visste på sin tid exakt vilken utvecklingsnivå hans proselyter befann sig på, dvs vad de kunde fatta och inte fatta. Till det senare hörde reinkarnation. Därför talade Jesus i enkla liknelser till sin samtid, t.ex hans ord till Nikodemos: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike" (Joh 3:5), som "för den som har öron att höra med" är ett klart uttalande om reinkarnation - inte "dopet", som världsliga och av utvecklingsskäl helt oförstående kyrkofäder sedan i sin oförmåga sökt förklara Jesuorden med, och som sedan blivit en dogm inom kristendomen. Det vill säga i den kyrka, där inget utrymme finns för att ifrågasätta dogmer som gamla kyrkofäder, dvs vanliga ofullkomliga människor, en gång i urminnes tider har stadfäst som "evigt gällande". Men som sagt visste Jesus sina dåtida åhörares mentala standard, och även att de genom reinkarnationens försorg, dvs genom det som kallas "utveckling", en gång i framtiden skulle få en helt annan mental standard, där de mycket väl skulle kunna förstå mera komplicerade, logiska förklaringar av det Jesus för sin samtid bara kunde förklara i form av enkla liknelser. Det var därför Jesus yttrade de löftesord som står att läsa i Joh 14:16: "Jag ska be min Far i himlen, att han sänder er en annan Hjälpare, som för alltid ska vara hos er." Nåväl, nu har två årtusenden passerat, människor har reinkarnerat många gånger sedan Jesu tid, och människans intelligens, dvs fattningsförmåga, idag är en helt annan än på Jesu tid. Om då någon kommer och med stort allvar påstår sig besitta sådana insikter och kunskaper, som kvalificerar honom att vara den "hjälpare" Jesus en gång lovade, är då den personen åtminstone inte

Göran Lundgren säger
29 december 2015 – 01:20

Fortsättning på avbrutet inlägg: ...värd att lyssna på, innan man förkastar honom? Eller kan en sådan person avspisas kategoriskt? Tommy och jag, som har tagit denna person, som är dansk och heter Martinus (1890-1981), på allvar, menar i vart fall att han har något MYCKET viktigt att berätta för människan av idag. En förutsättning att ha nytta och glädje av Martinus är dock att man är öppen för reinkarnation åtminstone som en möjlighet.

Den intresserade kan hänvisas till www.martinus.dk
Göran Lundgren

Biskop Ragnar svarar
29 december 2017 – 08:15

Den apostoliska kristna tron är grundad i Bibeln och bygger på en gudomlig uppenbarelse. Gud har blivit människa i Jesus Kristus och delat våra livsvillkor. Men Jesus är mer än en förebild. Gud kommer till oss för att försona oss i det (enda) liv vi lever på denna jorden och gå före oss genom döden till det eviga livet hos Gud. Här finns inte spår av en reinkarnationstanke. Det handlar inte om vad vi uträttar som får konsekvenser i ett kommande liv. Det handlar istället om att Gud, som förmår göra mer än vad vi kan tänka ut, räddar oss till förnyat liv. Detta förtjänar vi inte utan kan endast ta emot. Det du Göran säger om Jesu ”utvecklingsstandard” och hur litet lärjungarna kunde förstå då i jämförelse med oss i vår tid har närmast karaktären av spekulation. Jesus som Guds son uppenbarar Guds vilja, frälser och försonar en gång för alla. Evangeliet är inte otydligt- det hänger inte på människans förmåga. Vi får ta emot av nåd genom tron och gestalta tron i ett liv format av den gudomliga kärleken. Vi har vårt liv på jorden. Vi är kallade till ett liv som Guds medarbetare och till evig gemenskap med Gud. Tanken på en återfödelse bygger på att våra gärningar är avgörande och att det finns en andra chans som belöning för vad vi åstadkommit. Och det är väl i så fall inte givet att det blir en belöning? Jag kan inte finna att det finns en gudomlig uppenbarelse till stöd för reinkarnationstanken. + Ragnar

Göran Lundgren säger
29 december 2015 – 02:54

Ett tillägg:
Säger inte Jesus följande i klartext till sina dåtida åhörare (Joh 16:12): "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen... Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta."?

Göran Lundgren

Biskop Ragnar svarar
29 december 2017 – 08:15

Det Jesus säger syftar på det som ska med lärjungarna vid den första pingsten genom Andens utgjutande som ska ge lärjungarna kraft och förmåga att förstå allt Jesus sagt och gjort. Det syftar enligt en samlad kristen trostradition inte på något som ska ske två tusen år sedan. Anden finns med från skapelsens början, i den livsande som bär människan. Genom pingsten får Anden en avgörande roll för en kristen människas liv och för kyrkans vittnesbörd om evangeliet och livet i tro. Genom det kristna dopet får alltsedan de första lärjungarnas tid nya människor del i Anden. Att Jesu löfte om Anden skulle kunna tillämpas på Martinus saknar varje stöd i den kristna trostraditionen. Dessutom innebär det anspråket att Martinus ställer sig i Guds ställe. Det kan ingen människa göra. + Ragnar

Ingvar Staxäng säger
29 december 2015 – 09:17

Biskop Ragnar Persenius

Det med stor tacksamhet jag läser Ditt klargörande svar till
Wadensjö om inkarnationen.

Göran Lundgren säger
30 december 2015 – 06:48

Tack Ragnar Persenius för att du tar dig tid att bemöta mina inlägg! Jag konstaterar att vi har mycket olika åsikt, men gråter inte över det. Sådant är livet. Vi människor är olika, vilket må accepteras. Önskar dig allt gott året som kommer.
Göran Lundgren

Per Ewert säger
30 december 2015 – 12:43

Varmt tack för ett välformulerat, varmt och klargörande inlägg!

Göran Lundgren säger
4 januari 2016 – 08:05

Att jag skulle "veta" att reinkarnation är verkligheten, och att döden sålunda är en illusion, vore osanning att påstå. Jag har inget kristusmedvetande. Men ändå är jag på logiska grunder 100 % övertygad att så är fallet, på samma sätt som jag i likhet med de flesta nutidsmänniskor är övertygad om att jorden snurrar runt solen, och inte tvärtom. Att tro att döden är verkligheten, kan idag i någon mån jämföras med 1500-talets tro att jorden var universums mittpunkt. Synen på verkligheten är ständigt under förändring, dvs omvärderas, vilket är vad Bengt Wadensjö vill framhålla när han tar upp reinkarnationsmöjligheten till diskussion, som jag uppfattar honom. Att då som biskopen i Linköping respektive Uppsala sätta punkt för förbehållslös och nyfiken debatt genom att hävda att reinkarnation är oförenligt med kristen tro, är sälla sig till katolska kyrkans dogmatiker, som på Kopernicus, Brunos och Galilei tid vägrade att befatta sig med tesen att solen kanske var mittpunkten trots allt. För mig framstår det som trångsynt.

Daniel Andrén säger
12 januari 2016 – 10:44

Stort tack +Ragnar för dessa klargörande och trygga ord. Detta ger mig hopp om framtiden!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *