Inkarnationen leder till försoning och förnyat liv – inte reinkarnationen

Under de sista förberedelserna inför juldagens mässa blev jag uppmärksammad på biskop emeritus Bengt Wadensjös debattinlägg i julaftonens Svenska Dagbladet, ”Växande tro på återfödelsen utmanar kyrkan”. Att reinkarnationstankar med delvis olika innehåll har brett ut sig i Sverige och även bland en del företrädare för kyrkan är ingen nyhet för mig. Att en biskopsvigd person ser detta som en närmast naturlig utveckling av kristen tro är mer än anmärkningsvärt, särskilt som Bengt Wadensjö kontrasterar den nya tron mot en beskrivning av kristen tro som svårligen går att känna igen. Att använda en växande andlig spekulation om återfödelse till källa för kristen tro leder vilse.

Resonemangen kring reinkarnationen är märkliga i flera avseenden. I andra religioner är det ett straff att återfödas. I de svenska andliga spekulationer som ryms inom det som brukar kallas New Age ger återfödelsen en andra chans för människan. Utmärkande för vår tid är bland annat en andlig flykt undan det svåra, undan ansvar för brutna relationer och undan personligt ansvar för det som är ont. Evigheten har gått förlorad. Det enda som finns är att göra det bästa möjliga av livet på jorden. Och går det inte bra, bör man få nya möjligheter.

Någon frälsning är det inte frågan om i reinkarnationstron. Den förutsätter ju att det finns något att frälsas ifrån. I kristen tro går vägen till livet genom att vi överlåter oss till kärlekens Gud som handlar med oss. Vi vågar konfronteras med vår egen sårbarhet och svaghet. Vi flyr inte undan samvetet som Gud gett oss utan bekänner det vi brutit mot Guds vilja i tankar, ord och handlingar. Då möts vi av det som hör till centrum i kristen tro: förlåtelsens upprättande ord. Kristen tro är obegriplig om man inte tar med kampen mellan ont och gott i bilden. Den pågår inte enbart hos andra – utanför oss själva – utan i varje människas hjärta. I Bibeln, kyrkans tro och bekännelse har vi källor som inte leder vilse.

Här kommer så avslutningen av min juldagspredikan över inledningen till Johannesevangeliet med temat ”Skapelsen ska återupprättas”.

Vi som lever i tiden efter den första julen behöver låta det gudomliga Ordet förnya oss. Det sker när vi samtalar med Gud i bönen, när bibelordet får tala personligt till oss, när Guds ord förenas med dopets vatten och nattvardens bröd och vin. Då skapar Gud och förnyar livet.

Det behöver ske. Om det gudomliga Ordet får utrymme i våra liv, då händer något med oss som kan bli omvälvande på en jord som våndas av miljöförstöring, klimatförändringar som hotar skapelsens och därmed mänsklighetens överlevnad, av intolerans, förtryck, fördrivning och krig. Det handlar om en fred som innesluter frid med Gud och fred i våra relationer och en skapelse som återupprättas så att människor kan leva ett människovärdigt liv.

Det som sker i julens under innebär att det eviga omfamnar det ändliga och begränsade. Det är inkarnation. Gud tar gestalt i vår värld för att föra oss rätt och hem till slut. Det är inte reinkarnation som är vår framtid, att vi skulle återfödas till denna bristfälliga jord.

Enligt kristen tro är vi inte hänvisade till oss själva och livet på jorden. Vi är evighetsvandrare. Gud inkarneras för att vi ska får höra hemma hos Gud i all evighet. Vi kallas in i den evighet som omsluter alla tider. Vi kallas via den försoning som Jesus ger till den slutliga befrielsen, då Jesus Kristus kommer åter och Guds vilja ensam kommer att råda. Jesus är fylld av nåd och sanning, de hör samman. Det som sker är en gudomlig gåva, nåd. Det uppenbarar en gudomlig sanning om våra liv, om livets ursprung och mening, om försoning och gudomlig närvaro genom alla tider.

Juldagen är Guds kärleks dag. Världen behöver den kärleken. Vi får nu bära vidare budskapet om den stora glädjen, att en Frälsare har fötts. Gud har i sin kärlek sänt sin son för att vi inte ska gå under utan ha liv och liv i överflöd. Gud är hos oss. Gud är med oss. Livet kan få en annan gestalt och skapelsen återupprättas om vi tar emot det gudomliga Ordet och låter det skapa och förnya så att Guds vilja sker.

Taggar: , , , , , ,

23 kommentarer »
  1. Stort tack +Ragnar för dessa klargörande och trygga ord. Detta ger mig hopp om framtiden!

    Svara

  2. Att jag skulle ”veta” att reinkarnation är verkligheten, och att döden sålunda är en illusion, vore osanning att påstå. Jag har inget kristusmedvetande. Men ändå är jag på logiska grunder 100 % övertygad att så är fallet, på samma sätt som jag i likhet med de flesta nutidsmänniskor är övertygad om att jorden snurrar runt solen, och inte tvärtom. Att tro att döden är verkligheten, kan idag i någon mån jämföras med 1500-talets tro att jorden var universums mittpunkt. Synen på verkligheten är ständigt under förändring, dvs omvärderas, vilket är vad Bengt Wadensjö vill framhålla när han tar upp reinkarnationsmöjligheten till diskussion, som jag uppfattar honom. Att då som biskopen i Linköping respektive Uppsala sätta punkt för förbehållslös och nyfiken debatt genom att hävda att reinkarnation är oförenligt med kristen tro, är sälla sig till katolska kyrkans dogmatiker, som på Kopernicus, Brunos och Galilei tid vägrade att befatta sig med tesen att solen kanske var mittpunkten trots allt. För mig framstår det som trångsynt.

    Svara

  3. Varmt tack för ett välformulerat, varmt och klargörande inlägg!

    Svara

  4. Tack Ragnar Persenius för att du tar dig tid att bemöta mina inlägg! Jag konstaterar att vi har mycket olika åsikt, men gråter inte över det. Sådant är livet. Vi människor är olika, vilket må accepteras. Önskar dig allt gott året som kommer.
    Göran Lundgren

    Svara

  5. Biskop Ragnar Persenius

    Det med stor tacksamhet jag läser Ditt klargörande svar till
    Wadensjö om inkarnationen.

    Svara

  6. Ett tillägg:
    Säger inte Jesus följande i klartext till sina dåtida åhörare (Joh 16:12): ”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen… Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta.”?

    Göran Lundgren

    Svara

    1. Det Jesus säger syftar på det som ska med lärjungarna vid den första pingsten genom Andens utgjutande som ska ge lärjungarna kraft och förmåga att förstå allt Jesus sagt och gjort. Det syftar enligt en samlad kristen trostradition inte på något som ska ske två tusen år sedan. Anden finns med från skapelsens början, i den livsande som bär människan. Genom pingsten får Anden en avgörande roll för en kristen människas liv och för kyrkans vittnesbörd om evangeliet och livet i tro. Genom det kristna dopet får alltsedan de första lärjungarnas tid nya människor del i Anden. Att Jesu löfte om Anden skulle kunna tillämpas på Martinus saknar varje stöd i den kristna trostraditionen. Dessutom innebär det anspråket att Martinus ställer sig i Guds ställe. Det kan ingen människa göra. + Ragnar

      Svara

    2. Fortsättning på avbrutet inlägg: …värd att lyssna på, innan man förkastar honom? Eller kan en sådan person avspisas kategoriskt? Tommy och jag, som har tagit denna person, som är dansk och heter Martinus (1890-1981), på allvar, menar i vart fall att han har något MYCKET viktigt att berätta för människan av idag. En förutsättning att ha nytta och glädje av Martinus är dock att man är öppen för reinkarnation åtminstone som en möjlighet.

      Den intresserade kan hänvisas till http://www.martinus.dk
      Göran Lundgren

      Svara

      1. Den apostoliska kristna tron är grundad i Bibeln och bygger på en gudomlig uppenbarelse. Gud har blivit människa i Jesus Kristus och delat våra livsvillkor. Men Jesus är mer än en förebild. Gud kommer till oss för att försona oss i det (enda) liv vi lever på denna jorden och gå före oss genom döden till det eviga livet hos Gud. Här finns inte spår av en reinkarnationstanke. Det handlar inte om vad vi uträttar som får konsekvenser i ett kommande liv. Det handlar istället om att Gud, som förmår göra mer än vad vi kan tänka ut, räddar oss till förnyat liv. Detta förtjänar vi inte utan kan endast ta emot. Det du Göran säger om Jesu ”utvecklingsstandard” och hur litet lärjungarna kunde förstå då i jämförelse med oss i vår tid har närmast karaktären av spekulation. Jesus som Guds son uppenbarar Guds vilja, frälser och försonar en gång för alla. Evangeliet är inte otydligt- det hänger inte på människans förmåga. Vi får ta emot av nåd genom tron och gestalta tron i ett liv format av den gudomliga kärleken. Vi har vårt liv på jorden. Vi är kallade till ett liv som Guds medarbetare och till evig gemenskap med Gud. Tanken på en återfödelse bygger på att våra gärningar är avgörande och att det finns en andra chans som belöning för vad vi åstadkommit. Och det är väl i så fall inte givet att det blir en belöning? Jag kan inte finna att det finns en gudomlig uppenbarelse till stöd för reinkarnationstanken. + Ragnar

        Svara

      2. Vill med detta lilla inlägg ge Tommy lite eldunderstöd.
        Jesus med sin höga utvecklingsstandard visste på sin tid exakt vilken utvecklingsnivå hans proselyter befann sig på, dvs vad de kunde fatta och inte fatta. Till det senare hörde reinkarnation. Därför talade Jesus i enkla liknelser till sin samtid, t.ex hans ord till Nikodemos: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh 3:5), som ”för den som har öron att höra med” är ett klart uttalande om reinkarnation – inte ”dopet”, som världsliga och av utvecklingsskäl helt oförstående kyrkofäder sedan i sin oförmåga sökt förklara Jesuorden med, och som sedan blivit en dogm inom kristendomen. Det vill säga i den kyrka, där inget utrymme finns för att ifrågasätta dogmer som gamla kyrkofäder, dvs vanliga ofullkomliga människor, en gång i urminnes tider har stadfäst som ”evigt gällande”. Men som sagt visste Jesus sina dåtida åhörares mentala standard, och även att de genom reinkarnationens försorg, dvs genom det som kallas ”utveckling”, en gång i framtiden skulle få en helt annan mental standard, där de mycket väl skulle kunna förstå mera komplicerade, logiska förklaringar av det Jesus för sin samtid bara kunde förklara i form av enkla liknelser. Det var därför Jesus yttrade de löftesord som står att läsa i Joh 14:16: ”Jag ska be min Far i himlen, att han sänder er en annan Hjälpare, som för alltid ska vara hos er.” Nåväl, nu har två årtusenden passerat, människor har reinkarnerat många gånger sedan Jesu tid, och människans intelligens, dvs fattningsförmåga, idag är en helt annan än på Jesu tid. Om då någon kommer och med stort allvar påstår sig besitta sådana insikter och kunskaper, som kvalificerar honom att vara den ”hjälpare” Jesus en gång lovade, är då den personen åtminstone inte

        Svara

      3. Hej biskop Ragnar Persenius!
        Ditt namn påminner mig om skådespelaren och författaren Per Ragnar, och att jag tar upp det beror på att han har dansken Martinus som favoritförfattare. Och förtjusningen över Martinus delar han faktiskt med den du debatterar emot nu, biskop emeritus Bengt Wadensjö. När Wadensjö häromåret fick höra en utläggning om Martinus kosmologi, lär han ha sagt att det var den bästa framställning av kristendomen han någonsin hört! Med sitt samlade verk Tredje Testamentet menar Martinus att han vetenskapliggör kristendomen. Han hävdar att det är ”den helige ande”, som Jesus lovade skulle komma och förhärliga honom och berätta saker de inte kunde ta emot på Jesu egen tid.

        När jag själv som sökare sent 80-tal stötte på namnet Tredje testamentet på biblioteket, tyckte jag först det lät magstarkt, men när jag väl satte mig in i det, blev det i sanning en frälsning, eftersom det förklarade de existentiella frågorna på ett så logiskt och trovärdigt sätt, att jag inte sett maken till det varken före eller efter. Det tog bort all dödsfruktan och blev som en katalysator för mig att vilja bli så god jag kan i detta liv. Sedan jag börjat läsa Martinus har jag bl.a. slutat med alkohol, blivit vegetarian, o jobbar dagligen med min personliga utveckling att bli så lik Jesus som möjligt. Innan jag upptäckte Martinus hade jag en lite diffus bild av vad reinkarnation kunde innebära, tyckte mest det verkade meningslöst att födas om o om igen till en ofärdig jord. Men Martinus förklarar reinkarnationens syfte så fint, att det blir stor mening med det, och något som bara sporrar en att göra det bästa här och nu, för det man ger får man tillbaka. Jag kan inte i ett kort blogginlägg förklara allt det fina med Martinus reinkarnationssyn, så jag länkar till denna informationssida:
        http://www.tredjetestamentet.se/
        så du kan läsa själv, o veta mer vad du är uppe emot när du debatterar med Wadensjö. Ha det bra, Tommy

        Svara

        1. Hej Tommy. Jag hyser stor respekt för ditt sökande efter livstolkning och ett gott liv. Martinus och det s.k. tredje testamentet är jag bekant med. Det finns en hel del i hans tänkande som är tilltalande, framför allt den radikala betoningen av kärlekstanken. Men att beteckna det som han för fram som en komplettering av den kristendom som leder sitt ursprung tillbaka till Jesus och de första kristnas bekännelse av den apostoliska tron är vilseledande. Det behövs helt enkelt inget tredje testamente. Det behövs inte, och jag ifrågasätter anspråken om att komma med en ny uppenbarelse. Det finns en samlad kristen trostradition och erfarenhet genom två tusen år som vi tryggt kan luta oss mot. Den ger oss kontakt med livets ursprung, mening och mål. Evangeliet bygger på inkarnation, försoning och uppståndelse. Den trostraditionen innebär inte en fångenskap inom tidens gränser i vad vi själva åstadkommer. Gudsrelationen blir helad genom ett gudomligt handlade av nåd. Gud är kärleken och sänder sin Son för att ingen ska gå under utan ha evigt liv. Människan blir rättfärdiggjord – får en hel gudsrelation – genom tron på Kristus. Frälsningen beror inte på de egna gärningarna som leder till belöning, alltså som du skriver ”att göra det bästa här och nu, för det man ger får man tillbaka”. Vi har ett liv på jorden med vårt hem i en evig gemenskap med Gud. Vi är kallade att vara Guds medarbetare i skapelsen. Genom ett gudomligt handlande blir vi befriade till omsätta i handling den kärlek vi fått ta emot – gratis. Även mitt svar till dig blir alltför kortfattat. Jag hänvisar också till vad biskopskollegan Martin Modeus skriver i SvD som svar till Bengt Wadensjö: http://www.svd.se/en-anpassad-kristen-tro-blir-bara-otydlig

          Svara

          1. Inkarnation är tydligt okej – att Fadern inkarnerar i sonen, det är okej menar kyrkan, hur kan det vara möjligt, jo då måste det ju ha skett genom att Gud blev en spermie som på ett totalt mirakulöst sätt placerades i vaddå jo i ett mänskligt ägg som fanns där helt naturligt.. Vad visste människorna på den tiden bibeltexten skrevs om hur en ny människa blir till ?
            Vad hade människorna på den tiden för begrepp om Fadern som de menar är skapelsens totala ursprung, hela kosmos menade de blev till genom att Gud sade, och poff blev allt som existerar i kosmos till, av vaddå ?
            Nej kyrkan har inga trovärdiga svar på moderna människors frågor, men det har Martinus, och förmodligen Kristus också.

            Svara

            1. Om Gud är Gud är allting möjligt. Om Gud däremot enbart kan åstadkomma det som en människa kan göra eller tänka ut är inkarnationen – att Gud blir människa som Guds son mitt ibland oss – en omöjlighet. Bibeln är ingen uppslagsbok i allehanda frågor. Tyvärr har både kristna och andra ibland använt den så. Bibeln innehåller den gudomliga uppenbarelsen om Guds handlande med sin skapelse till försoning,förnyat liv och evig gemenskap med Gud. Den är en del av Guds frälsningshistoria som fortsätter genom att människors relation till livets ursprung, mening och mål återupprättas. När det gäller de grundläggande behoven och livsfrågorna är vi människor lika genom alla tider och på alla platser.

              Svara

            2. Tack för svar Ragnar.
              Du skriver att det är vilseledande med Tredje testamentet, eftersom det finns en kristen trostradition och erfarenhet att tryggt luta sig emot sedan 2000 år. Men.. har inte kristendomen fått omtolkas flera ggr sedan dess, felaktiga tolkningar har fått anpassa sig till verkligheten, allteftersom vetenskapen brutit fram t.ex., så hur trygg är den egentligen?
              Jag hade en kort period, innan jag upptäckte Martinus, där jag försökte leva mig in i det traditionella kristna budskapet, och visst kunde jag känna en värme kring Kristusgestalten, men de existentiella frågorna som dök upp allteftersom, kunde det inte svara på i någon större grad. SÅ tacka vet jag Martinus som klart skriver saker logiskt och ger mig tillfredsställande svar på mina livsfrågor, och mer därtill, utan att lämna något över för flummiga tolkningar. Och det traditionella kristna evangeliet, känns allvarligt talat, flummigt och spejsigt för mig, att Gud skulle bli en person, att den offrar sig på ett kors för att hela våra synder OM man tror på det. Det skulle jag vilja kalla vilseledande naiv tolkning. Gud sänder sin Son för att ingen ska gå under skriver du, jamen är det rättfärdigt att låta någon person sona för andras synder? Inom reinkarnation och karma tanken tar var och en ansvar för sitt. Oops, som av en händelse, just nu när jag skriver detta, får jag veta att Bengt Wadensjö skrivit en ”slutreplik” i SvD om detta, där han just skriver: ”Drygt 80 procent av folket i Sverige delar inte kyrkans lära om frälsningen. Synen att Kristus med sin död betalar för våra synder eftersom vi är för syndiga att kunna sona dem själva svarar idag inte på folks existentiella ångest. De flesta ser idag frälsning som synonymt med ett inre lugn, en harmoni.”
              http://www.svd.se/folkets-tro-och-kyrkans-laror-glider-isar/om/debatt

              Svara

              1. Hej igen Tommy. De flesta korrigeringar av undervisningen i kristen tro som ägt rum har inneburit att kyrkan återvänt till källorna. Under historiens gång har kyrkan i verkligheten(!) hamnat fel. Ett exempel ger reformationen på 1500-talet, som genom att återvända till den apostoliska tron kunde rensa ut missbruk i kyrkan, grundade på att människor genom att göra gott kunde köpa sig frälsning. Centralt i reformationen är att en människa blir rättfärdiggjord (får gudsrelationen helad) av nåd genom tron, inte genom sina egna gärningar. Däremot ska naturligtvis tron ta gestalt i kärlek. Något annat är det när hittills obesvarade frågor ställs genom utmaningar i verkligheten. Jämställdheten mellan människor är ett bra exempel. Då måste kyrkan finna nya svar som är grundade i evangeliet.

                Det är just här Tredje testamentet leder vilse (jag undvek ordet vilseledande). Det allt avgörande blir just människans gärningar, men människan kan inte frälsa sig själv. Jag säger det med all respekt för din egen andliga resa.

                Jag har läst Bengt Wadensjös slutreplik, där han delvis distanserar sig från reinkarnationen. Jag tycker dock inte att hans resonemang håller ihop. Innehållet i kyrkans förkunnelse kan inte avgöras genom opinionsundersökningar. Däremot behöver förkunnelsen svara på frågor som ställs i vår tid. Wadensjö har rätt i att synen på reinkarnation och frälsning hör samman. Däremot anser jag att hans beskrivning av Jesu försoningsgärning är vilseledande(!). Tar man med i bilden den gudomliga kärleken, människans behov av försoning och förlåtelse, kampen mellan ont och gott, Jesus som Guds son och inte vilken människa som helst, Gud som utblottar sig för att tjäna mänskligheten, då ger den kristna försoningstanken en sann och realistisk bild av människans situation och hennes väg till livet. Av nåd.

                Svara

                1. Hej igen efter trettonhelgen, Ragnar.

                  Ja, det är bra att kyrkan anpassar sig allteftersom på utmaningar i verkligheten, som t.ex. när Bengt Wadensjö och KG Hammar, var de första biskoparna att stå upp för välsignande av partnerskap, och det sedan gick deras väg.

                  Frågan blir hur man gör med reinkarnationstron nu då, som tydligen är mer utbredd i Svenska kyrkan än bland befolkningen i övrigt. Jag har all förståelse, att ni i ledande befattningar inte kan omfamna det hur lätt som helst, Jesus predikade ju inte reinkarnation, det enda man har att gå på är vissa ställen som kan tala för det. Ja, Wadensjö tycker t.o.m. det är så starkt att han hävdar: ”Det finns flera belägg i Nya testa­mentet som bara kan tolkas som att Jesus räknade med reinkarnationen”.

                  Ja, är det inte så att det finns ställen som verkligen stämmer till eftertanke, och inte behöver göra det speciellt kontroversiellt att blanda in reinkarnationstro i kristendomen? Wadensjö tar upp exemplet med den blinde pojken, samt Jesus uttalande om att Johannes Döparen är den Elia som skulle komma tillbaka. Och det är alltså apropå förutsägelsen i Gamla testamentet, Malaki 4:5: ”Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.”

                  Och frågan är då, varför skulle man bara mena, vilket ju är den traditionella kristna tolkningen, någon som är som profeten Elia, när man skriver ”jag sänder profeten Elia”?? Här är det också intressant att Bibeln ger ledtrådar till att det är samma person genom att ge en liknande beskrivning på hur de klär sig!:

                  Johannes Döparen: Matteus 3:4: ”Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om sina länder”
                  Profeten Elia: Andra kungaboken 1:8: ”Han bar en hårmantel och hade ett skinn om höfterna”

                  Göran Lundgren nämnde även exemplet med Nikodemus, där Jesus sa att man behöver födas på nytt för att kunna komma in i Guds rike, fler finns.

                  Jag tror inte Wadensjö menar att kyrkans inställning ska avgöras genom opinionsundersökning, utan bara att det är tid att diskutera denna fråga på allvar, nu när så många tror på reinkarnation. Ska väl sägas apropå att jag läser Tredje testamentet av Martinus, att där är Jesus verkligen som vilken annan människa som helst, vi blir alla som Jesus när vi lärt oss skilja mellan gott och ont i handling, blivit moraliska genier. Jesus är en modell för oss jordmänniskor. Och trots skillnader har vi ju trots allt det gemensamt, att försöka efterlikna Jesus kärleksfulla handlande, och kanske det är viktigare än om man tror på reinkarnation eller inte.

                2. Hej igen Tommy. Egentligen är det väl så många, komplicerade frågor att de borde behandlas på annat sätt än i en blogg eller tidningsartikel. Men jag försöker. Jag har för min del understrukit att Bibeln inte är en uppslagsbok i allehanda frågor utan handlar om Guds frälsningshistoria med människan och skapelsen. Det går inte att rycka ut enskilda bibelord och tolka dem nästan hur som helst. Historien ger många dåliga exempel på det, exempelvis försöken att förutsäga den yttersta dagen, som bara Gud känner till. Det är skillnad på frågor som handlar om livets ursprung, mening och mål – frälsningsfrågor – och sociala och etiska frågor som enskilda kristna och kyrkan utifrån utmaningarna i sin egen tid ska försöka besvara med allmän vägledning i Bibeln och kyrkans bekännelsetradition.

                  De exempel på bibeltolkning som Wadensjö och även du och Göran Lundgren ger är milt sagt konstruerade för att hitta en öppning för reinkarnation i det kristna evangeliet. Något stöd för dessa går knappast att finna i den kristna kyrkans historia. Ett exempel är när Jesus i dialogen med Nikodemus säger att man behöver födas på nytt för att komma in i Guds rike. Av fortsättningen framgår att den första födelsen sker ur moderlivet. Den andra födelsen sker här genom vatten och ande. Texten handlar om att Jesus kommer från Gud för att återupprätta skapelsen och frälsa människan. Budskapet är att det finns en nystart för oss människor i detta vårt enda liv på jorden som ger delaktighet i Guds rike, där Guds vilja råder. Det framgår alltså av sammanhanget i Johannesevangeliets tredje kapitel att pånyttfödelsen knyts till dopet. Jämför Romarbrevets kapitel 6, där det blir tydligt att människan genom dopet förs in i livets och uppståndelsens sammanhang, ut ur fångenskapen i syndens och dödens sammanhang. Den nya födelsen knyts också till tron på Jesus som en gåva från Gud. Det framgår av Joh 3:16, som brukar kallas Lilla Bibeln eftersom den sammanfattar kristen tro: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Det är inte fråga om en reinkarnation utan om en försoning och förnyad delaktighet i Livet som grundlagts i Guds frälsningsgärning genom Jesus Kristus. Den fortsätter i kyrkans tid när människor tar emot evangeliet om Jesus Kristus.

                  Den grundläggande skiljelinjen går i synen på Jesus och därmed på försoning, förlåtelse och frälsning. Den framgår också av din beskrivning av Tredje testamentet – ”där är Jesus som vilken annan människa som helst”. I kristen tro är Jesus mer än en etisk förebild bland andra människor. Han är Guds son som med sina ord och handlingar uppenbarar Guds vilja för oss och handlar med oss till försoning, förlåtelse, andlig växt och evigt liv. Vi återförs till Gud och Guds vilja med oss. Guds vilja är att den gudomliga kärlek som vi fått ta emot som en gåva, av nåd, ska återspeglas i våra liv. Det handlar om mer än etik och hur vi handlar.

                  Trots alla skillnader gläder det också mig att du och jag förenas i en prioritering av ett kärleksfullt handlande.

                3. Mycket bra skrivet (och predikat i juldagens högmässa)!

                  Svara

                4. Stort TACK för denna utläggning om inkarnationen, mycket klargörande!

                  Svara

                5. Tack Ragnar, för tydlighet och klarhet!

                  Svara

                6. Tack!
                  God fortsättning på julfirandet.

                  Svara