Förlåt mig


Jag skulle laga mat ikväll och satte på radion för kvällsekot som avkoppling. Då kommer senaste uppdateringen. Kommunalarbetarförbundet har valsat i medierna på olika sätt den senaste tiden. Inget förvånar längre. Samtidigt kan man fundera över drevets mekanismer. När det finns vittring på blod, släpper alla hämningar. Dags att dra konsekvenserna.

Kommunals styrelse har haft sammanträde. Och det är presskonferens. Kommunals ordförande Annelie Nordström meddelar att hon avgår vid kongressen i maj. Knappast förvånande när 10000 medlemmar lämnat på en vecka. Och all annan press på förbundet att göra en omstart.

Vad gör då Annelie Nordström? Hon säger: Förlåt mig! Jag kunde ha förväntat mig en berättelse om att det blev fel. Vi gjorde inte tillräckligt. Vi ville väl men det blev galet. Men hon säger: förlåt mig. Visst ligger det en befrielse i hennes ord? Hon erkänner. Hon ber om något. Förlåtelse. Nystart. En god framtid. Det blev inte så som hon förmodligen hoppats på. Det gick käpprätt fel. Det blev en djupare problematik. Det blev skador. Då ber man om förlåtelse. En hederlig människa är hon tänker jag. Heder åt Annelie Nordström oavsett hur tvingande nödvändigt det blev för henne att göra något radikalt. Det är i konfrontationen med verkligheten som sanningen visar sig. Då finns två huvudalternativ: att fly eller bejaka verkligheten.

En tidigare biskopskollega påstod för ett antal år sedan att människor idag inte tänker i termer av synd, förlåtelse och försoning. En syndabekännelse i vår tid borde mer handla om att vi bekänner vår otillräcklighet. Men frågan är om detta är en synd och om det är något som vi är ansvariga för. Man måste skilja mellan våra livsvillkor och det som är vårt ansvar. Jag är övertygad om att det avgörande är att vi ser oss som subjekt i det som sker. Då blir det viktigt att lämna det svåra och att ta till oss livets möjligheter. Ja, att gå genom död till liv.

Vi är inte är hänvisade till oss själva enligt kristen tro. Därför kan jag säga till den som av hjärtat ber ”förlåt mig”: Du är förlåten! Jesus visar vägen till förnyat liv.

En kommentar

Rolf Pettersson säger
21 januari 2016 – 05:23

Tack för en läsvärd bloggpost som visar på en själavård värd namnet!

Utifrån det du skriver har jag alltid menat att orden i ordningen för Bikt är själavårdsmässigt förödande, när det heter ”När vi misslyckas, vill du upprätta oss”.

Ett misslyckande behöver inte vara en synd. Det kan bero på orealistiska ambitioner/föresatser. Ett misslyckande kan bero på omständigheter som ligger utanför människans kontroll. Det kan alltså finnas en ursäkt för ett misslyckande.

Skulden är personlig, har sitt upphov i synden, som är min, bara min. Det finns ingen ursäkt. Vägen framåt är bekännelse och bön ”förlåt mig för Jesu skull”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.