StrÃ¥lande sol frÃ¥n en klarblÃ¥ himmel. Massor av vit snö vid vägrenar och pÃ¥ hustak, hus som ser ut som smÃ¥ bakelser. PÃ¥ besök i Jämtland under förra veckan, för visitation i Föllingebygdens församling, var de vyer jag mötte bättre än i nÃ¥gon turistbroschyr. Â
Ordet glesbygd förknippas ofta med långa resor, undermålig infrastruktur, begränsad närservice och ett vikande befolkningsunderlag. Många barn och ungdomar på glesbygden tvingas åka skolskjuts långa avstånd, och i övrigt är befolkningen till stor del beroende av bil för att ta sig till och från aktiviteter, arbete och social service. Men i Föllingebygden fick jag också uppleva en annan innebörd av ordet.
Jag såg och förstod, att man Föllingebygdens församling ibland vill ersätta ordet glesbygd med ordet trivselbygd. Här vill man på alla sätt arbeta för att det positiva som finns i dessa bygder skall bevaras och stärkas: Närhet till människorna, omsorg om varandra, respekt för förfäders- och mödrars arv och en gemensam strävan till att utveckla en levande bygd med levande församlingar.
Vi gjorde besök på skolan och på två olika företag, som trots byråkrati och bistert företagsklimat tappert utvecklar sig själva och hela bygden, och jag upplevde att kyrkan är en naturlig del av samhället och att den ses som en naturlig kontakt som är värdefull att bevara och förbättra.
Vid skolbesöket var det varken min mitra eller kräkla som förvånade eleverna, utan det enkla faktum att jag aldrig hade åkt snöskoter! Det som jag inte heller hade gjort förr, var att provsmaka en del av ostsortimentet hos Skärvångens bymejeri. Det blev en angenäm upplevelse att minnas länge.
V i i Svenska kyrkan och i synnerhet i dess trängselområden har mycket att lära oss av glesbygdens kyrka. I framtiden kommer hela kyrkans resurser att minska och då behöver vi arbeta på ett sätt liknande det man gör i våra glesbygdsförsamlingar redan i dag. Det är egentligen märkligt att de av våra karriärsugna präster söder om Gävle som verkligen vill skapa framtidens kyrka, inte gärna arbetar några år i Jämtland eller Härjedalen. Där skulle de kunna inhämta kunskap om kyrkostrategier för framtiden och teologi som stiger ur verkligheten.
+Tuulikki
Tack för fina ord om de starka små sammanhangen.
De församlingar som lever gör det för att det finns en lokal sammanhållning.
Lägg ner strukturutredningens förslag om sammanslagningar och se till att de små församlingarna får behålla den lokala förankringen.