den alkemi Anden möjliggör

Tänk om den ändå hade varit så att Jesus lidande var det exempel alla tog lärdom av, att Världen förändrat sig.
Att man insåg vad som skett.
Att man likt den romerske soldaten kom till slutsatsen att: ”Den mannen måste ha varit Guds son” .

Men så är det inte.

Är Jesus förvånad?
Nej om någon var realist så var det han – i vart fall vad gäller den mänskliga naturen.

Och han är tydlig: ”Var och en som vill följa mig måste ta på sig mitt ok”.

”Den sanna vägen är smal och få finner den” – eller kanske snarare: Få väljer att gå den.

Jesus sa vidare att:
”Jag har inte kommit med fred, utan strid”.
Och han förutsade att hans undervisning skulle leda till att människor kom i konflikt med varann. De som ville leva som förut och de som ”nu inte kunde annat”.

Kött och ande.
Dessa två dualiteter vi har inom oss där köttet symboliserar det i det mänskliga som inte vill ha med Gud , Ande, Jesus att göra och anden som vill denna närhet.

Anden som Guds hemlige agent.

Anden förutsätter, för att oss vara till hands här och nu, dramat på Golgata.

Ur detta onda spirar idag ett fluidum av kurage och sanningslidelse för miljontals människor världen över.

Men den är svår att ta på, anden; svår att förstå sig på men den är, för oss, en kärlek till sanningen, en lyhördhet för sanningen, en vilja till det äkta och det rätta sanna Jesus visar oss; förkroppsligar, banar vägen för.

Utan offret på Golgata, utan Jesus korsdöd skulle den sensibiliteten för det sanna, denna nakna längtan efter det sanna, denna vurm för det sanna, denna oräddhet för det förljugna inte finnas på samma sätt.

Jesus visar vägen: – Här ska ni gå, kom följ mig.

Paulus skriver: ”Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet”.

Och manifestationen av denna vishet, för att den ska nå oss tarvar Den helige ande och Den helige ande tarvar Jesu uppståndelse – som tarvade Jesu död. Något som vi i våra dogmer förklarar som: ”Han dog för våra synder”.

Kanske vi också kan säga att han dog för att medvetandegöra oss om våra synder och vägen bort från dem. Att vi har ett val.

Och att vi i den kristna tron – i sanningslidelsen – får ett redskap att stå emot dumheten, ja köttet. Vi ges så valet att öppna oss för anden – att låta den fylla oss.

*

*

Jag fascineras av grupp-processer.
Har sista veckorna suttit fastklistrat vid teven och sett dokumentärer om Tredje rikets uppgång och fall.
Och jag räds många gånger just grupp-processer.
De är ofta så primitiva, så förenklade, rör sig så lätt mellan poler, ett förljuget antingen- eller landskap.

Idealiseringen: Jesus rider in på Palmsöndagen.
Förkastelsen; syndabocksmekanismen: Jesus korsfäst på långfredagen.

Och just syndabockmekanismens hemska logik är som bekant att få den som just då klarar sig undan från hordens hat att inte protestera.
Ja kanske inte ens reagera. Utan i skydd av den andres, ja den vi utsett, den utsattes lidande och ensamhet, att vi andra kan ”må gott”.

Här är vi alla i samma båt.
Rädda och skamsna och snara att låsa om oss, välja att inte se.

Med mer av Jesus oräddhet och kurage skulle vi förstås inte kunna få ro med mindre än att varenda människa på hela Jorden behandlades som en jämlike.
Att vartenda politisk beslut hade just detta för ögonen.
Varje människas lika värde.

Men vi är mer som fariséerna – vi behandlar våra egna som jämlikar men de som är på andra sidan jordklotet och syr våra kläder och odlar våra bananer de kan gott få både skadas och dö av svältlöner och livsfarliga bekämpningsmedel.

Det är så lätt att låta de långt bort få lida.

Det är så lätt att låta någon annan få lida.

*

Det står i Långfredagens evangelietext:

Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Många kvinnor finns vid alltså vid Jesus på långfredagen, vid korsets fot. Och de lider.

Medan de allra flesta manliga lärjungar verkar hålla sig på avstånd, sannolikt rädda.

Men inte alla vittnar skriften – Johannes är i närheten.
”Kvinna, se där är din son” säger Jesus till sin mor och pekar på Johannes.
”Johannes, där är din mor”.

Johannes får i uppdrag att sörja för och över Maria.

Och det finns de som tolkar att Maria härmed getts i uppdrag att vara en moder inte bara för Johannes utan för alla som lider. Mariakulten.
Men här är vår Luther tydlig: Gud är fader, son och helige ande.

*

I sin undervisning varnade Jesus oss för att kärleken kommer att kallna i Världen.
Och jag tänker att Jesus menar den slags kärlek där vi tar varandra på allvar – oavsett ursprung, ras och status – att den ska kallna.

Och sett till de strukturer vi människor bygger – och underlåter att bygga – där demokrati, öppenhet och transparens undermineras för multinationella företags och det så kallade militärindustriella komplexet intressen – så står vi inför reella hot inte bara för kärleken utan även för mänskligheten, som vi känner den idag.

Det övervaknings- och kontrollsamhälle som byggs upp i en rasande fart kan användas mot kärleken. Mot våra idéer om öppenhet, jämlikhet och demokrati. Och så sker.

Ett litet exempel ur vardagen.
En vän jobbar med IT – och han berättade om ett projekt på ett stort företag vi alla känner till och som bygger såväl bostadsrätter som hyresrätter. Där hade ett ljushuvud kommit på att man nu skulle lista alla boende utifrån hur många var och en av de boende kunde nå genom sociala medier som bloggar, facebook, twitter och så vidare.
Och de som hade många kontakter – de skulle högprioriteras när det gällde service – medan de vars klagomål på det igentäppta avloppet inte skulle nå många, den gamla änklingen utan barn till exempel, kunde få vänta.

Tillåter vi en människosyn likt denna – och det gör vi ju redan i mycket – men låter vi denna cynism få fäste och sprida sig mer så kallnar förstås kärleken.

*

När Jesus går fram längs Golgata; människor skrattar, hånar, spottar och hånar honom. När Jesus hänger på korset och människor skrattar, hånar, spottar och hånar honom så gör han detta för oss – för att bereda vägen för anden, för det motgift var och en kan ta – mot den kallnande kärleken. Mot cynismen. Mot den själviskhet som vill invadera oss, ta oss i sin besittning.

”Man kommer att stänga ute er ur synagogorna, man kommer baktala er och förfölja er och låta döda er” varnar Jesus.

Och på kort tid har kristendomen blivit den religion vars efterföljare förföljs mest i Världen. Den religion det är förenat med dödsstraff att konvertera till i vissa länder.

Vad är de rädda för, världens alla fariséer, de där männen – för det är oftast män – Jesus sa var som vitkalkade gravar, vackra utanpå men vars innanmäte dolde död och förruttnelse? Vad skrämmer dom?

Är det detta att de inte kan betvinga anden, den kärlek och glädje Jesus visar vägen på? Att de patriarkala maktstrukturer som betvingar den enskilde till underkastelse bevisas verkningslösa i mötet med den enskilde kristnes frihet?
Är det tankens frihet, glädjens ostoppbarhet som skrämmer dem – pappersivrarna, dessa levande förbudsskyltar? Är de därför de osäkrar gevären och manar pöbeln till att sätta upp kolven på axeln och skriker: ”Skjut! Skjut friheten, anden, tysta de som viskar Guds namn. Tysta dem så hävdar att Gud är kärlek och frihet, ande och kraft”

Men vad var det Jesus sa?
Jo att inget kan stoppa hans mission, hans ljus, det budskap han kommer med.
Och försöker man så ska till och med stenarna ropa.

Men mörkrets lakejer gör sitt bästa.
Då som nu.

Paulus skriver i dagens episteltext: ”Er tro ska inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft”.

” Hur vågar du?” Säger den andre rövaren då den förstnämnde smädar Jesus. Och så vänder sig den andre rövaren till Jesus:
”Tänk på mig när du kommer till ditt rike”

”Redan idag ska du vara med mig i Himmelriket” svarar Jesus.

Jack Killian säger i teve serien En röst i natten till en som ringer honom – den som ringer har haft det svårt, växt upp med en far som missbrukat och misshandlat familjen – Jack säger:
”Om du fortsätter i samma spår har ju lidandet, ditt lidande, varit helt förgäves. Du måste välja en annan väg. Bara genom att välja en annan och bättre väg kan lidandet du genomgått få en mening”.

På sätt och vis är det samma val vi ställs inför på Långfredagen.
Och inför varje lidande och svårighet som tornar upp sig.
Att söka välja den väg som transformerar lidandet till mening, för mig och andra, att hatet, det mörka, det svarta; om än med möda – kan – transformeras till kärlek, omsorg, ljus och tro.

Det är den kristna alkemi Anden möjliggör.
Det är den potential, det sandkorn i vars och ens inre som kan kan förmås skapa en diamant Jesus visat oss finns i ditt och mitt, i varje människas inre som en möjlighet.
Det är den ande Jesus bereder vägen för genom sitt offer på Golgata – den triumf som skall visa sig vara fallet. Kärlekens triumf över dess motkraft.

Inte undra på att mörkrets furste har som enda strategi att få oss så bortkollrade så att vi inte inser Jesu värde och kraft – för gjorde vi det – för när vi gör det – då försvinner mörkret lika snabbt som när man tänder en stark lampa i ett rum fullt med kolstybb. Vi ser. Och vi ser att vi är Guds avbild, skapade att gå Guds väg – inte mörkrets.

Tack Herre Jesus för det Du gör för oss.
Den väg Du bereder.
Den kärlek Du bereder.
De val Du bereder.
Den kunskap Du oss bereder.
Din värme och kärlek Herre – Amen.