Att det hela är på riktigt!


De fyra evangelisterna beskriver alla händelsen vid graven men det finns en hel del skillnader i perspektiv dem emellan. Matteus är ensam om inslaget med jordbävningen och att Herrens ängel kom ned som en blixt och rullade undan stenen vid graven och sen satte sig på den.  Personligen föredrar jag de lite mer lågmälda och mystiska skildringarna i Markus, Lukas och inte minst i Johannesevangeliet. Där finns inga jordbävningar och blixtrar utan mer ett möte med något heligt; en annan dimension som vittnar om att Jesus faktiskt rest sig ur döden.

Hur det gick till i detalj vet vi ju inte men vi vet att kristenhetens grundbult är nu återuppståndelsen. Inte bara att ett par människor hör talas om det som skett eller möter den återuppståndne utan för att den återuppståndne i så många och i så skiftande miljöer möter så många att det inte råder något tvivel om Jesu Kristi realpresens – trots att det låg en fysisk död emellan det som varit och det som var nu.

Skildringarna av den återuppståndne Jesus är också mångbottnade, ibland äter han med dem ibland går han genom vägg och dörr, likt en ande. Han visar händerna och Tomas känner på hans sår; ”ja salig den Tomas som tror utan bevis”, men han går också bredvid dem och lägger ut texten och det dröjer lång tid innan de inser vem han är.  ”Petrus Petrus älskar du mig” frågar den återuppståndne Petrus vid Tiberiasjö – ”ja Herre du vet att jag har dig kär”.

Det lärjungarna nu är med om gör att de kommer gå ut och redovisa för vad som hänt och detta inte sällan med livet som insats. Världen ville inte veta av det goda budskapet, men människorna ville det. Och den helige ande vägleder den unga kyrkan.

Och nu har tider kommit och tider gått och vi ska 2016 försöka att omfatta detta löfte, denna fest, detta jubelrop. Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden. Paulus utbrister trotsigt i första Korinthierbrevet: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? När jag förrättar begravningar väljer jag ofta just detta stycke ur första Korinthierbrevet. Paulus som själv mött den återuppstående och blivit kallad ut i apostlaskapet med en kraft och målmedvetenhet som få. Han visste, han var en budbärare av löftet och för honom var löftet en realitet.

En utopi säger många idag om löftet och många är de exempel där Jesu undervisning förfelats. Men otaliga är också de exempel där Jesu undervisning och liv – inklusive grundbulten om återuppståndelsen – legat och ligger som grund för sann altruism, sann gemenskap och glädje. Och många är de vittnesbörd från enskilda där livet varit en öken och så i bönen, de knäppta händerna kommer vissheten att Jesus som övervunnit döden, som i en andlig strid visat sig vara det ondas överman, en triumfernas mästare – som genom sin blotta existens fick mörkret att lämna dem han hjälpte – att det hela är på riktigt.

Tro är en gåva.
Den är inte självklar.
Har du den, var glad för den,
vill du ha den, be om den och du ska få den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *