Bygga från grunden

Profeten Jeremia pläderade för rättvisa och rättfärdighet och skrev: Kränk inte invandraren, bruka inte våld mot dem, låt inget oskyldigt blod flyta. Alla skulle nu inte leva så. Det vet vi  – men vi vet hur vi ska leva, vad som är rättfärdigt. Det har nu tydliggjorts – Jeremia påvisar ett ideal, en måttstock, en färdriktning.

Mänskligheten behöver de som går före, ja som levandegör ideal och vad som är möjligt på ett sådant vis att det egna exemplet lyser. ”Likt en stad på berget som lyser i natten och syns vida omkring” som Jesus förklarade för lärjungarna hur de som lever i sanning upplevs av andra. Själens ljus som skönjs i ögonen, saltet som inte mist sin sälta utan har kvar sin funktion av just salt.

Och människor som går före, levandegör ideal vet vi . Dels sådana i vår närhet som är goda och sanna förebilder dels sådana i offentligheten. Och vi vet också att för varje människa som lever rättfärdigt, ja är ett föredöme så finns det de som nu inte är några särskilt bra föredömen. Det är som en skala – normalvärdet, där finns sådana som du och jag i mitten och så de som utmärker sig. Åt båda hållen.

När Johannes döparens pappa Sakarias förstod att han blivit bönhörd, att han till slut skulle få ett barn och äntligen slippa leva med skammen; för så var det på den tiden, den som inte fick barn hade gjort något fel – då prisade han Gud. Och han fick ett tilltal att sonen hade ett profetiskt uppdrag. Ett sätt att nu för Sakarias markera att hans son inte skulle leva det liv man kunde förvänta sig var att ge honom namnet Johannes – som på hebreiska betyder Gud har sig förbarmat. Annars var ju kutymen att man ärvde sin fars namn.  Johannes växer upp och blir sinnebilden, ja urtypen före en profet vid denna tid. Människor vallfärdade och bland dem kommer så småningom Jesus; Johannes tremänning. Bådas öde är beseglade och förutsagda. ”Här kommer han som döper med eld” säger Johannes.

Har Gud slutat att sända oss profeter? Inte – men alla lever kanske inte vid en flodstrand och döper människor. Men människor med profetiska uppdrag finns det många av. Det som skiljer vår tid mot tiden för Johannes är att vi vallfärdar inte längre till våra profeter. De ifrågasätts snarare och många efterlyser lite mindre radikalitet, lite mer politisk korrekthet.

Jeremias råd om rättfärdighet och mod förväxlas ibland till att den som idag varnar och förmanar anses vara lite för mycket. Ja vi har i dagens läge en situation där en hel samtid liksom bestämt sig för att vi hör inte, ser inte, säger ingenting. Vi vill kanske helt enkelt inte ta till oss de dagsaktuella profetiorna? Och så här i midsommartid, då skapelsen står i full blomning på våra breddgrader, hur katastrofal är inte denna förnekelse inte minst vad gäller betingelserna för vårt liv på planeten Jorden?  Forskarna uppfyller sitt profetiska uppdrag, de för i bevis och påvisar hur haven mår, atmosfären, sjöarna, djuren, mänskorna och de visar på vad som behöver göras. Men lyssnar vi? Ja nog lyssnar vi men handlar vi? Ja nog handlar vi men tillräckligt? Inte enligt forskarna. Och vad betyder Jeremias ord för oss idag, då så många är på flykt: Kränk inte invandraren, bruka inte våld mot dem, låt inget oskyldigt blod flyta. Som nation och som EU betalar vi miljarder till Turkiet för att de ska hålla sina gränser stängda. Stoppa flödet av människor på flykt in i Europa. Men vill vi veta hur det går till i detalj?  Hur de vi betalar med våra skattekronor sköter sitt uppdrag? Efterföljer de Jeremias ord: Kränk inte invandraren, bruka inte våld mot dem, låt inget oskyldigt blod flyta? Och om vi anar att så inte är fallet – det kom ju bland annat rapporter om att gränsvakter kallblodigt skjutit ned flera barn förra söndagen – går vi till botten med det? Ja redan i april stod det i Expressen om 16 migranter varav tre barn som skjutits ihjäl. Och i veckan framkom att åtta syriska flyktingar skjutits ihjäl av turkiska gränsvakter. Fyra ska ha varit barn. Jeremias ord: Kränk inte invandraren, bruka inte våld mot dem, låt inget oskyldigt blod flyta är mer aktuella än någonsin. Detta dödande sker nu inte hos oss men vi betalar, med våra skattepengar, för att turkiska gränsvakter ska hålla gränsen stängd och uppenbarligen är det uppdraget så svårt att sådant här kan förekomma. Är det något vi ska tolerera? Men var hörs alla protester? Eller är det mest: ”Ser inte. Hör inte. Säger ingenting.” Varför reagerar vi inte mer? För inte var det väl såhär beslutet om en mer begränsad invandring i praktiken skulle gå till? Genom att mörda de familjer som flyr för sina liv?

Och jag tänker på den oro som finns i dagens finansiella situation. Många befarar att imorgon måndagen den 27/6 2016 går proppen ur fullständigt på världens börs- och valutamarknader. Detta som en följd av att Storbritannien nu ska lämna EU, det så kallade ”Brexit”. Men Brexit är i såfall den utlösande faktorn, inte orsaken till turbulensen. Orsaken går djupare och frågan är om den alls uppkommit om vi följt de råd Moses en gång i tiden gav Farao – att i goda tider sparar man i ladorna för att kunna nyttja detta det sparade i sämre tider? Men den som förespråkat denna form av ekonomisk hushållning har nu snarare ansetts tråkig och vara något av en livsförnekare; man måste våga chansa lite också. Låna. Leva på kredit. Men bakom det resonemanget finns en förnekelse av de begränsningar som finns i skapelsen. En förnekelse som är livsfarlig. Att leva gränslös är att leva i en lögn. Och förr eller senare kommer sanningen ikapp. Är vi där nu imorgon eller får vi vänta ytterligare en tid innan bubblan brister?

Att leva sitt liv där Gud spelar roll är att ta in Guds undervisning om rätt och rättfärdighet, klokskap och måttfullhet – till sig. Vi har uppgiften att bygga ett hus från grunden, på en klippa. ”De står emot svåra tider” menar Jesus; ” husen som byggs på klippor, stock för stock, tålmodigt”. Och förstås är detta en sinnebild för hur vi ska dana vår karaktär; inget som blir till i brådrasket men en god karaktär är möjlig om vi i det lilla är trovärdiga och sanna – inte bara då spotlightljuset är på. Det är kanske snarare så att det allra mest intressanta är hur vi är och lever våra liv då vi tror att ingen ser vad vi gör eller är?

Johannes ger oss sinnebilden av mod. Och kanske hamnar vi i en tid och en situation där måttfullheten, det diplomatiska, det långsiktiga relationsbyggandet kan få stå tillbaka för uppenbara sanningar. Som måste uttalas. Då ska vi veta att det är så det kan vara att vara människa. Någon måste vara visselblåsare, någon måste vara den som sätter ned foten i en pågående orättvisa. Ytterligare en dimension, sannolikt den viktigaste är vi vågar leva i tro; i bön – och att öppet uppmana varandra att leva så. Gud är här, lyssnande, redo och öppen. Men vi? Detta handlar till syvende och sist om vikten att våga sträcka ut en hand i det okända och våga tro på att jag blir mottagen trots att allt jag gjort och gör som inte är bra. Ångra er predikade Johannes, vänd om. Och vad svarar Gud som finns vid vår sida då? Det vet vi genom Jesus – domen är inte det centrala – ”inte heller jag dömer dig” utan att vi slutar att göra orätt, ändrar oss. Tar ut ny kurs. Det valet är nu vars och ens.

 

 

 

 

 

 

 

4 reaktion på “Bygga från grunden

  1. Profeter. Visselblåsare. Rebeller. Tänk om vi alla oftare tordes agera likt dessa med helig vrede som utgångspunkt. För vem blir inte vredgad när vi möter eller hör talas om orättvisor, miljöförstöring, vidrig djurhållning, slavliknande arbetsförhållanden, krig, fattigdom, utanförskap mm? Varför slår vi inte näven i bordet oftare och säger ifrån – detta är inte ok! Varför ser vi inte oftare bortanför oss själva och vår egen trygghet och bekvämlighet? Vill vi inte? Vågar vi inte? Orkar vi inte? Tänk om fler av oss i den tysta majoriteten oftare ville och tordes agerar utifrån helig vrede!

  2. Johan, jag glömde skriva att du med din text sätter fingret på! Mycket bra och tänkvärt skrivet. Tack för att du delar dina tankar. Värdefullt. /Lisa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>