Vi fick sovmorgon och sedan bar det ut och iväg i snöslask med Igor vid ratten. Vädret har synkats med vädret i Blekinge enligt de rapporter vi fått från nära och kära. Bra, det var ju konstigt när vi hade nästan tio grader varmt här i förrgår. Vårt första stopp för dagen var MoldExpo (utställning- och konferenscenter) där Winter Charity Bazaar gick av stapeln. Ett välgörenhetsarrangemang där alla intäkter går till att hjälpa kvinnor och barn som befinner sig i svåra situationer i livet. Ambassader, internationella organisationer och lokala välgörenhetsorganisationer hjälps åt och det var verkligen packat med folk! Vi slussades in bland alla människor och fick stå i ett oerhört litet utrymme bakom scenen och samsas med underhållare och mässarrangörer/utställare. Hektiskt, svettigt, trångt men vi levererade ett par sånger och fick sedan en stund att gå runt och titta på välgörenhetsorganisationerna, hantverkarna och ambassadernas utställningar. Häftigt att detta genomförs och görs för en god sak men logistiken kunde varit bättre, vi åkte hem efter en stund fullständigt nöjda med en timmes besök och vårt lilla framförande.

Vi fick en stund ledigt för lunch och sedan återsamlades vi vid filharmonin och det var dags för vårt huvudmål med resan, det gemensamma luciatåget med den svensktalande personalen från Samres.

Ambassadens egen fotograf tog bilder som kommer senare!

Jämfört med gårdagens resdag och extremt tidiga morgon kunde vi idag gå upp i hyffsat normal tid och få i oss frukost för att vid 8.00 bli skjutsade av vår chaufförsklippa Igor till ett av de mer originella inslagen på den här resan, vi skulle nämligen sjunga två luciasånger i Moldavisk helgmorgon-tv! Väl på plats visades vi in i lokaler med estetik från sovjeteran och fick packa in oss i ett rum med instruktionerna att vänta där tills vi blev hämtade. Vi började klä om och med lagom möda och inget större besvär så var vi täckta från topp till tå i linnen, krona, glitter och såklart stjärngossestrutar med stjärnor på!

Titta på vår facebooksida för att se en video av vårt framträdande: Carl Gustaf Pop

Efter tv väntade ett besök på en av de romersk-katolska kyrkorna i Chisinau, Catedrala Romano-Catolică Providența Divină. Där träffade vi Chisinaus romersk-katolske biskop Anton Cosa som gav oss information om dels den katedral vi befann oss i men också om den romersk-katolska kyrkans aktiviteter i Chisinau. Körledaren Helena och körmedlemmen Anders hamnade dessutom mitt i en tv-intervju om påven Franciskus förslag om att ändra en textrad i ”Fader vår”. Vilka äventyr vi dras in i hela tiden på den här resan…

Efter detta besök var det dags att äta en bit för att sedan promenera cirka en kilometer till Filharmonins lokaler för att sångträna med personalen från Samres!

Det var mäktigt att få sjunga ihop oss med Samresgänget och nu klarar vi förhoppningsvis luciatåget med bravur! Att stanna upp mitt i en låt i vår gemensamma 30-personskör och tänka efter hur hela det här projektet hänger ihop är både fantastiskt häftigt och så oerhört speciellt. Det påminner oss om att kommunikation över gränser med ord, samförstånd, kärlek och sång når så mycket längre än prestige, egoism och maktfullkomlighet. Vi måste våga utmana våra rädslor och vara öppna för varandra. Det är då vi når som längst!

Efter gemensam körövning och dagens övriga intryck var det skönt och nyttigt att få komma till en Lutheransk församling i en del av Chisinau som inte alls ger det västerländska intryck som centrum ger. I ett fattigt område träffade vi Biskop Valentin Dragan och medlemmar ur hans Lutheranska församling. Ett känslofyllt möte då Lutheranska kyrkan i Moldavien för en tuff kamp i tillvaron för att accepteras. För oss också en kontrast mot allt det vi tidigare upplevt under dagen och också en bild av hur Moldavien är en smältdegel av kulturer och människor från alla håll runt landet. De äldre församlingsmedlemmarna som vi träffade sjöng sånger för oss och vi förenades också improviserat i gemensam sång, Stilla Natt. Det var mycket uppskattat av tanterna och farbröderna. Med mycket tankar om dagen så lämnade vi dem och for mot vårt hotell. Det hade hunnit mörkna medan vi var inne i värmen. Efter en gemensam middag och en kort promenad i Chisinaus julpyntade kvarter var sängen efterlängtad. Nästa dag väntar ännu fler äventyr!

Från Kastrup via Wien kom vi så småningom fram och landade på Chișinăus flygplats. Allas bagage kom också lyckligt fram med oss (vilket vi fick veta senare inte alls är självklart) och vi var snabbt igenom passkontrollen. Vi möttes av vår chaufför Igor (uttalas Ihgorr, inte Ajgårr som körmedlemmen Anders först provade med och då blev vänligt men bestämt rättad) som säkert tog oss genom trafiken (tut-tut och vroom-vroom) fram till vårt hotell. På vägen dit passade han på att visa oss några landmärken och vänligt svara på våra nyfikna frågor.

Vi fick en knapp timmes vila på hotellet efter incheckning, det var nämligen nu dags att åka till Svenska ambassaden och möte Signe Burgstaller, den svenska ambassadören i Moldavien och förutom henne även hennes personal och medlemmarna i kören från Samres. Samres är ett svenskt företag som hanterar färdtjänst i ett flertag regioner i södra Sverige och deras telefontjänst är förlagd till just Chișinău och de som svarar i telefon är ofta Moldaviska kvinnor som intensivutbildats i svenska och sedan blir medarbetare på distans. De anställda på Samres här i Moldavien i några år haft en tradition att göra ett luciatåg med bistånd från ambassadens medarbetare och i år så ansluter vår lilla kör och vi blir nästan 30 personer tillsammans som nu ska göra ett antal framträdande på olika platser i Chișinău. Och vad fantastiskt det var att mötas av värme, omtanke och tacksamhet på ambassaden, som var mer som ett större mysigt vardagsrum, och få äta goda snittar och umgås med de här människorna som lärt sig svenska, jobbar mot Sverige men aldrig varit där (endast några av dem har varit i Sverige). Det är tydligt att de lärt sig språket genom sina samtal och de känns naturliga i konversationer med oss. De är så tacksamma för att vi kommit ner och att vi ska sjunga tillsammans och vi tog ton på prov redan under kvällens mingel och det lät bra, förvånansvärt bra! Riktigt fint och rörande, imorgon övar vi tillsammans! Men först ska vi vara med i morgontv!

Vår kör heter Carl Gustaf Pop och är rätt så ny, lite mer än två år har vi funnits och då träffats en gång i veckan för att sjunga samman oss och ibland göra små gästspel i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn. Vi har valt mer moderna låtar som kanske inte alltid associeras med en kör kopplad till kyrkan. Queens Bohemian Rhapsody och ett medley ur Ronja Rövardotter, till exempel.

Kanske den friheten i urval också gjorde att det var lätt att gå igång på Helenas idé om att åka till Moldavien. ”-Klart vi ska åka till Moldavien och gå lucia!”. Moldavien. Ett land som inte så många på rak arm kan placera på en karta.

Vi börjar från början. Helena, vår körledare, gick i skolan med en kvinna vid namn Signe Burgstaller. Signe gick en väg i livet som tog henne till UD, FN och så småningom till ambassadörsposten i Moldavien. De två höll kontakten genom åren och tillsammans knäckte de nu idén att en kör från Sverige skulle gå luciatåg i Moldavien, gärna tillsammans med ett gäng som lärt sig svenska och jobbar i Moldavien på Samres som samordnar färdtjänstbeställnings via telefon till Sverige.

Och strax checkar vi in på Kastrup, 13 tappra som lämnat Karlshamn mitt i natten för att ta ett tidigt flyg, först till Wien och sedan till Chisinau där vi får möta våra värdar och på lördag börjar vårt Moldavienbesök med en visit i moldavisk morgon-tv! Kaffe och skratt håller oss igång tills vi får sova ut i ikväll i Moldaviens huvudstad.