Jun 4

Resor och nationaldag

Det är en vacker lördagsmorgon. Jag var uppe tidigt som vanligt, strax före halv fem. Redan då stod solen högt på himlen och fågelsången var det enda som hördes. Jag tycker om morgnarna, att ta en kopp kaffe och i lugn och ro läsa tidningen.

Annars har inte de senaste dagarna varit lugna. Efter Sveriges Radios och Aftonbladets granskning av de utlandsresor som gjorts på olika nivåer i Svenska kyrkan har med all rätt många medlemmar blivit både besvikna och arga. En del har också valt att gå ur Svenska kyrkan. Det har också drabbat alla oss församlingar som inte blivit kritiserade. Jag tycker det är bra att vi granskas. Det är viktigt att alla resor vi gör både utomlands och inom landet är välmotiverade. När vi reser ska det ske för att utveckla och stärka personal och förtroendevalda i vår uppgift att se till att församlingens grundläggande uppgift blir utförd: Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Nöjesresor får vi göra på egen bekostnad, på vår fritid. Mitt i allt som nu rapporteras är det lätt att glömma allt gott arbete som görs i vår kyrka och att de allra flesta också skött resor på ett korrekt sätt. För att ta det som är mig närmast. Jag önskar att våra medlemmar ska ha förtroende för Härnösands domkyrkoförsamling och att vi alltid agerar så att vi förtjänar förtroendet.

Den här lördagsmorgonen funderar jag också på vad jag ska säga i mitt tal vid nationaldagsfirandet i domkyrkan på måndag. Jag tänker vara tydlig med att jag är stolt över att vara medborgare i Sverige. Talet kommer också att handla om att mångfald är en rikedom och att nyanlända svenskar bidrar till den. Det är ingen motsats för mig att älska Sverige och att vara öppen för världen.

Jag tittar ut genom fönstret. Försommargrönskan är så fantastiskt vacker. Rönnen har slagit ut sedan igår och rabarbern växer så fort att man nästan kan se det hända. Jag ska försöka ta vara på den här dagen. Stanna upp och njuta i tacksamhet för livet Gud ger oss.

Apr 29

Vårkänslor

Den 30 april 1986 höll jag vårtal vid den underbart vackra herrgårdsdammen i Österbybruk i Uppland. Vårkänslorna hade lite svårt att infinna sig. Det regnade. Regn kan man normalt klara av när vårens ankomst ska firas. Men det som oroade och skrämde oss var den kärnkraftsolycka som några dagar tidigare inträffat i Tjernobyl. Den 28 april gick till och ett larm ut om en förmodad olycka i Forsmarks kärnkraftverk några mil bort. Tack och lov var det inte så, men nu i regnet fanns radioaktiva partiklar från Tjernobyl. Vi lyssnade till Dannemorakörens vackra sång. Jag höll mitt vårtal. Vi beundrade flotten på dammen med elden. Vi hurrade för våren och vi hurrade för kungen på hans födelsedag. Men samtidigt kröp vi in under våra paraplyn. Det gjorde vi inte så mycket för regnet utan för vår oro för vad som kunde finnas i regnet. Nästan inga barn hade fått följa med till brasan. Följderna av olyckan präglar fortfarande stora delar av även vårt land och djur- och växtlivet. Vi får vänta minst 30 år till innan allt nedfall brutits ner.
Även i år firar vi vårens ankomst. Det verkar blir hyggligt väder åtminstone här i Ångermanland. Vi gläds åt vårblommorna och livet som återvänder i naturen. Samtidigt finns orosmoln i år också. Terrorattacker skrämmer oss. Vad händer härnäst? Klimathotet oroar oss. Kan vi vända utvecklingen? Flyktingkrisen bekymrar oss. För mig handlar den om den utsatthet människor har och inte om vi kan ta emot fler flyktingar eller inte. Kan vi blunda för deras situation? Hur skulle vi känna om vi var i deras kläder? En fråga är också om vi står upp för alla människors lika värde? En annan hur vi klarar kulturkrockarna med respekt utan att ge avkall på jämställdhet och annat som är viktigt i vårt samhälle.
Imorgon, den 30 april, ska jag fira våren igen. Jag tror på våren. Och önskar att det ska finnas en vår för alla med hopp om liv. ”Sköna maj, välkommen till vår bygd igen! ”

Mar 4

Mötet

Tror jag gick och funderade på något. Kanske var det också min besvärliga förkylning som gjorde mig mer ouppmärksam. Annars brukar jag försöka se efter vilka jag möter och hälsa på dem. Men den här gången missade jag det. Plötsligt hör jag en röst: ”Hej Fader!” Det var en av våra nya svenskar som jag ofta ser i domkyrkan. Som många andra väntar han på besked om han ska få stanna. Min nye vän fick mig på gott humör. Han brydde sig verkligen och jag tänkte att det borde vara jag som stöttade honom. Vi hade ett bra samtal en stund. Mina tankar går nu till alla som är i hans situation. ”Får jag stanna i Sverige eller skickas jag tillbaka”. Och vad väntar i det gamla hemlandet den som inte får uppehållstillstånd? Vi är många som känner oro. I morse i tidningen läste jag om alla flyktingar i Grekland som inte kommer vidare. Tänkte på ID-kontrollerna i Köpenhamn för inresande mot Sverige, de öppna gränserna som blivit mer slutna. Under Fastan sjunger vi i litanian ” Att du undsätter alla dem som är i nöd och fara”, och jag tänker hur vi hjälper vi till att förverkliga denna bön? Mitt samtal med min vän avslutades med att han sa: ”Fader, Gud är med oss” och jag tänkte att så är det. Men i mitt huvud snurrade frågan: ”Är vi med dem som är i behov av vår hjälp?” Från litanian kom orden: ”Herre förbarma dig”

Jun 4

Regnbågen

När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag en regnbåge. Regnbågen är vacker med alla sina färger. Den är bild för mångfald, då alla färger behövs för att det ska bli en regnbåge. För mig är den också ett tecken på hur himmel och jord binds samman, och att Gud älskar oss.
Ingen ifrågasätter regnbågen på himlen. Men när den finns på en matta, är det några som skriker högljutt och påstår att endast homosexuella då är välkomna. I Härnösands domkyrka ser vi hur de allra flesta är mycket positiva till regnbågsmattan och att vi fått ännu fler gudstjänstbesökare. Tyvärr finns också de som påstår att Bibeln skulle förbjuda detta. Dock har ingen ännu kunnat visa var i Bibeln det står att regnbågen och dess färger är något ont.
Härnösands domkyrkoförsamling har hela tiden sedan mattan invigdes i september 2014 lyft fram att den står för mångfald och alla människors lika värde. Några enstaka, men mycket högljudda personer som har svårt för samkönade relationer, påstår att regnbågen i alla sammanhang står enbart för HBQT. Därför skriver de insändare och ondgör sig. Undrar hur de tänker, när de ser regnbågen på himlen och vem de ställer till svars för den? Eller är budskapet annorlunda på himlen än på en matta? Jag tittar på regnbågen igen. Den är vacker och påminner mig om mångfaldens välsignelse och allas lika värde.

Mar 31

Livets helg

 

”Livet vann, dess namn är Jesus”, så börjar psalmen 153 i psalmboken.

Annars påminns vi ständigt om död och elände. Förra veckan störtade ett flygplan med 150 passagerare. Häromdagen fick jag ett samtal från en förtvivlad person som väntar på utvisning. Exemplen skulle kunna bli många på sådant som snarare visar på lidande och död än på hopp och liv.

Under hela fastetiden och inte minst under Stilla Veckan (veckan före Påsk) påminns vi om hur Jesus fick utstå lidande och sedan t.o.m. dö trots att han var oskyldig. Men Långfredagen, Jesu dödsdag, följdes av Påskdagen, som vi firar därför att vi är övertygade om att Jesus uppstod från de döda och nu är levande mitt ibland oss. Vid påsknattsmässan och Påskdagens högmässa bryts mörkret och alla ljusen tänds. Musiken och sången är jublande. Allt som sker i gudstjänsten präglas av glädjen över att Jesus har uppstått. Livet har segrat och det får betydelse också för ditt och mitt liv.

Påsken vill också hjälpa oss att våga och orka ta tag i orättvisor och att liksom Jesus ställa upp för de svaga och utsatta.

Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått.

Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet.(Sv. Ps. 155:1)

 

 

 

 

Feb 11

Att fylla år och bli äldre

Den 12 februari fyller jag år igen. Jag tycker att det inte var så länge sedan förra gången. Åren går fortare och fortare. Inte heller kan jag förstå att jag blivit så gammal. Det känns inte så länge sedan jag var yngst i arbetslaget, nu är jag äldst. När jag började mitt arbetsliv som 23-åring undrade jag hur en person över 60 år orkade arbeta. Nu när jag fyller 65 år vill jag gärna fortsätta några år till och känner mig inte alls oförmögen till arbete. När jag var ny präst kunde jag allt om den kristna tron och en massa annat, tyckte jag. Nu med stor erfarenhet, 42 år som präst och 37 år sedan jag blev kyrkoherde första gången, känner jag mig osäkrare hur Bibeln ska tolkas och är mer ödmjuk inför andras kunskap och erfarenhet. Livet har lärt mig mycket. Jag var uppväxt med att alltid försöka se det som är gott hos andra och tyda allt till det bästa. Åren har ibland gjort mig besviken på andra, precis som jag säkert gjort människor besvikna. Ibland blir det fel, trots att vi menar väl. Livet har hittills gett mig mycket, att arbeta som präst är stort och möten med människor är berikande. När livet nu fortsätter efter födelsedagen vill jag ta emot dagar och år som en gåva från Gud. Förmodligen kommer jag att uppleva ännu mer att jag kan mindre och mindre, att trons mysterium blir större och större. Jag ber att nåden och kärleken från Gud ska bära mig så länge livet är mig förunnat. Trots mina 65 år känner jag att framtiden är min och att vill dela den med familj och vänner. Jag är glad och tacksam över min födelsedag.

Dec 31

Nyårstankar

I natt kom sandbilen på vår gata. Det behövdes eftersom den är täckt av blankis. Min första tanke var att nu blir det säkrare för oss i morgon, när vi ska ut. Detta är bara ett exempel på det i stort välordnade samhälle vi har. Men om man vaknar i nattens timma, så är det lätt att börja fundera på både det ena och det andra inför det nya året. Mina tankar gick till tiggarna på våra gator och deras situation. Moskéer utsätts för brandattentat i vårt land. Jag funderade också över hur det ska bli i Ukraina och i Mellanöstern.

Det år som nu snart är slut har i mycket präglats av oro och nya krigshot. Ska 2015 bli ett fredens år eller ska konflikterna fortsätta och bli värre? Uppräkningen skulle kunna fortsätta i det oändliga. Vi har också alla som drabbas av ebola och kämpar för sitt liv och de som sörjer sina kära som dött av sjukdomen. Var finns tryggheten för dem? Hur ska jag och vi kunna hjälpa dem som är drabbade här hemma och långt borta?

Visst är det lätt att känna maktlöshet. Men så tänker jag på Martin Luther ord: ”Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag.” Vi måste försöka att aldrig ge upp. Vi måste gå in i år 2015 i förvissningen att vi alla kan bidra till en bättre värld. Vi får luta oss mot löftet i Lina Sandells psalm 249: ”Som din dag, så skall din kraft ock vara. Detta löfte gav han mig.”

Önskar ett alla ett gott och välsignat nytt år!

 

Aug 29

Regnbågsmattan

I början av september förra året målades den nedre trappan upp till Härnösands domkyrka i regnbågens färger. Av flera skäl var församlingen tvungen att ta bort färgen. I samband med en radiointervju slog mig tanken att vi skulle kunna göra en regnbågsmatta, en mer permanent lösning. Efter att vi diskuterat frågan i kyrkorådet beslöt vi att göra verklighet av detta. Nu är regnbågsmattan klar att invigas. Den är 17 meter lång och kan användas både utanför kyrkan, från den nedre kyrktrappan fram till gatan vid domkyrkan och inne i kyrkan, i gången. Invigningen kommer att ske den 16 september i samband med att Mark Levengood talar i domkyrkan över temat ”Att stå stadigt i en föränderlig värd” med underrubriken ”vikten att vara öppen för förändringar och förnyelse”. Regnbågens färger står av tradition för mångfald, inkluderande, hopp och längtan. Jag är mycket glad över att vi nu kommit så här långt. Det kommer också att firas en regnbågsmässa den 19 september kl. 23.00 som avslutning på den kulturnatt som församlingen arrangerar. ”Se på regnbågen och prisa dess skapare! Praktfull är den i sin glans” (Syraks bok 43:11).

 

Jul 21

Drop-in vigslar

Den 26 juli inbjuder Härnösands domkyrkoförsamling för första gången till drop-in vigsel. Vi gör det i samarbete med länsmuseet och vigslarna hålls i Murbergskyrkan mellan kl. 11 och 16. Reaktionerna har blivit blandade. Flera har hört av sig och uttryckt sin glädje. Några har varit kritiska.
Vi vet att många par funderar på att gifta sig, men det har inte blivit av. Ibland beror det på förväntningarna som man upplever från släkt och vänner på allt som ska äga rum efter vigseln med middag och fest. Nu erbjuds ett alternativ som går ut på att det ska vara en-kelt, värdigt och vackert.
Det som krävs är ett intyg om hindersprövning från skatteverket och att minst en i paret tillhör Svenska kyrkan. Först får de som ska gifta sig möta personal från domkyrkoförsam-lingens kansli som tar emot intyget. Sedan kommer jag som vigselpräst att ha ett kort samtal med paret. Därefter genomförs själva vigselgudstjänsten.
Församlingen tror att drop-in vigslarna fyller ett behov, precis som drop-in dopen gör. Om gensvaret blir positivt kommer drop-in vigslar att erbjudas varje sommar.
Två människor får gå så långt som livet är
tillsammans på den väg där Herren Gud går med.
Så får ni dela liv och bröd,
och Gud skall ge i lust och nöd s
in kraft och hjälp i liv och död.
(Svenska psalmboken 410:3)

Maj 28

BÖN FÖR VÄXTLIGHETEN

Förr ordnade man dagarna mellan Bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag processioner på åkrarna med bön för årets växtlighet. Då handlade det om att få mat för att överleva. Har funderat över vad våra böner för växtligheten idag bör innehålla. Självklart vill vi också få tillräckligt med mat för att överleva, men inte på vilka villkor som helst. För mig handlar det också om att be om något annat idag. I Första Kungaboken lovordar Gud kung Salomo för att han först främst ber om att kunna skilja mellan gott och ont. När vi ber om årets växtlighet och i vårt land, vill jag be om att vi ska undvika genmodifierade växter. Jag ber att vi inte ska ge hormoner till djur för att de ska växa fort. Min bön är att alla djur ska kunna leva ett drägligt liv, att vi har en god djurhållning. Allt detta handlar om att vårda och förvalta skapelsen. ”Gud hjälp oss att skilja på gott och ont!”