Både Symeon och Hanna räknades som ”de stilla i landet”. Så kallades en grupp människor som var nära knuten till synagogans och templets gudstjänster. De ägnade sig åt bön och andakt, läsning av skrifterna. Ofarliga och oförargliga – kunde man kanske tro. ”De stilla i landet”, så kallades de.
Men deras fromma liv uppfattades av de styrande som ett trots mot makten. De fromma övningarna som ”De stilla i landet” ägnade sig åt gjorde de styrande oroliga. Ockupationsmakten, Romarna, såg med växande misstänksamhet på dessa bedjande människor. För de närde ett trotsigt hopp om en ny framtid – det väckte oro hos dem som ville att allt skulle förbli som det var.
Det här är typiskt för de första kapitlen hos Lukas. Det är till synes obetydliga människor, de små och svaga i samhällets marginal, som bär på ett trotsigt och okuvligt hopp. De svaga människornas lovsång bär ett hopp för hela mänskligheten. Det är ett tydligt mönstret i Lukasevangeliets början. Texten i dag är en del av det mönstret.
Först ut i raden av sådana tillsynes svaga människor hos Lukas är Maria.
En späd tonåring som inte hade särskilt högt värde. Men över hennes läppar kommer starka profetiska ord, en fantastisk lovsång om guds handlande i världen. Sedan kommer Sakarias, vars son Johannes skulle bereda väg för den väntade Messias.
Och ett tredje exempel på dessa till synes svaga människor som enligt Lukas har en huvudroll är Symeon i dagens text. Den gamle mannen – oansenlig för världen – utan varje uns av makt och myndighet – honom har Gud utvalt.
Och vad är det Symeon ser?
Jo, i sin famn håller han en sex veckors baby, men han är övertygad om att det är räddningen för en hel mänsklighet som vilar i hans famn.
Återigen – det lilla och till synes oförargliga – i det finns det största.
Mönstret går igen i mänskligheten. De ryska babusjkorna…som med sin bön och sitt ikonkyssande burit ryssland genom tsarvälde, despotisk kommunism och alkolism. Eller kvinnorna i Vassandiri rörelsen i kyrkan i Zimbabwe. De bär mycket i Mugabediktaturen. ”De stilla i landet” finns överallt. Och ordnar viktiga saker i det lilla. Även i Visby möter jag dessa människor. De verkar ofta i det tysta – men bär mycket och många.
Prenumerera
Karin! Tack för ditt besök här på min blogg. Och tack för din kommentar. Visst trivs man i de gamlas sällskap, och visst möter vi dem hela tiden. Skulle vilja vara mer lik dem. Ett annat tempo, ge plats för andra och eftertanken. Leva mer i bön och meditation. Vi får lära av Hanna och Symeon!
Allt gott!
Sven Andersson,
Varför skulle jaga vara arg? Däremot är jag nog lite trött på att höra insinuationer om att jag är fel kristen, inte bibeltrogen, PK etc.
Men ditt argument om att ”gå i otakt” får till konsekvens att du vill att SvK ska återansluta sig till den romersk-katolska kyrkan och ge upp den bekännelse som gjorde att vi gick en egen väg på 1500-talet. Eller hur?
Tack för dina ord om Hanna och Symeon!
Jag har umgåtts med dem nu, i förberedelserna inför söndagen, varit med dem i berättelsen, och trivs i deras sällskap.
Jag känner igen dem i många människor jag möter. Det väcker ömhet och glädje.
Hälsar Karin.
P-A Jag uttalar mig inte om din eller andras personliga tro. Däremot vill jag
påminna om att vi bör besinna, att vi är en liten, udda del av världens 2 mil-
jarder kristna. För mej verkar det ngt inskränkt att vi gör anspråk på hela
förståndet och anser att de övriga på regementet går i otakt. Bli inte arg eller förnärmad över detta synsätt!
Sven Andersson,
Jag undrar lite över det du skrev: ”Det går att tolka bibeln
utifrån bibelns innersta mening eller utifrån vad vi i dag tycker.”
Så du menar att jag inte är bibeltrogen bara för att jag söker Guds budskap – den innersta meningen bakom Bibelns ord?
Och så till dina kommentarer om ”bibeldemontering”. Kanske du kommer ihåg att vissa böcker i Bibeln togs bort i 1917 års Bibel, men de fick komma tillbaka i Bibel 2000?
Och de ständiga angreppen på Jonas Gardells kristna tro får mig allt mer att tro att de som uttalar sig så inte har läst det han skrivit om kristen tro. han lyfter starkt och tydligt fram de bärande elementen i kristen tro kärleken, omsorgen, de svagas rätt, förlåtelsen och Guds ständiga närvaro i våra liv.
Om han ser problem med en del av Bibelns böcker så är han inte annorlunda än t ex Luther som helst hade sett en Bibel utan Jakobsbrevet.
(Och Annika Borg som nu är alla ”rättrognas” favorit har skrivit en bok som heter ”Bibeln på mitt sätt” där endast en liten del av Bibeln får ”godkänt”.)
Och så kan man fundera över ”att gå i takt med kristenheten”. Det skulle innebära att vi återansluter oss till den romersk-katolska kyrkan som vi separerades från för 500 år sedan…
Hallå Ulf!
Tack för dina kloka och uppbyggliga ord. Som vanligt, kan man tillägga.
Påhoppen är inte så farliga tycker jag. Inte här på min egen blogg i alla fall. Jag ser att tonen är en annan på en del andra bloggar. När jag läser de värsta rysligheterna tänker jag att jag gärna vill vara lite som Hanna och Symeon – just för att kunna leva mitt i virrvarret och bullret. Som en överlevnadsstrategi.
Sven. Det var ett väldigt fint avslut du hade på ditt senaste inlägg,tycker jag: ”Låt oss ägna oss åt kyrkan och dess problem! Fundera mindre om min eventuella ledsenhet, så skall jag inte fundera över din stolthet!”
Fast jag skulle hellre vilja att vi lägger betoningen på kyrkans möjlighet – än på hennes problem. Inte för att förneka utan för att resurssamla på allt det goda vi bär i vår kyrka.
Och Sven, visst måste det vara en tröst för dig och andra som gärna hävdar minoriteternas rätt, att läsa om de froma i landet – och deras betydelse oavsett vad som hirarkier bestämmer som PK.
Tack för en uppbygglig och inspirerande Kyndelsmässbetraktelse. Hanna och Symeon, dessa orädda, trogna och ödmjuka. Härliga förebilder. Påphoppen på KG Hammar och dig kan ni förhoppningsvis stå ut med. Vi som gärna vill vara lite som Hanna och Symeon gläds åt att ni som ledare vågar stå synliga och tydliga mitt i virrvarret och bullret.
Mats H. Svaret på din fråga är, att de 2 första styckena i din blogg tycks mig vara
nästan en beskrivning av vår kyrka. Som jag ser det, så finns det genom våra väc-
kelserörelser engagerade, fromma som körs över av vår politiserade kyrka. Du
finner dem hos laestadianerna, EFS, hög- och gammalkyrkliga, bibeltrogna vänner,
schartauanerna, etc..Väckelserörelsernas folk inom vår kyrka, (om nu inte laestadianer redan lämnat Svek), som inte respekteras eller hörs mycket, när kyrkomötet fattar sina beslut. Gemensamt för dem är att de (som jag ser det) läser mera ”rakt av” vad som står i bibeln och mindre tolkar och vrider bibelns budskap, så att det skall ge utrymme för våra egna åsikter och värderingar.
Låt oss ägna oss åt kyrkan och dess problem! Fundera mindre om min eventuella
ledsenhet, så skall jag inte fundera över din stolthet!
Precis som du skriver här har jag också uppfattat dig. Det var ju skönt att jag inte hade dragit för stora växlar på det jag tidigare läst. Utan jag hade uppfattat dig rätt.
Min fråga var nu – Vad i det jag skriver på denna blogg om Symeon och Hanna får dig att gå igång så?
Jag förstår det som att du bär på en ledsenhet över hur det blivit i kyrkan. Och den ledesenheten förstår jag det som att du delar med andra. Dock inte med mig. Jag är glad och stolt över att få tjäna just i denna kyrka.
När det gäller jungfrufödsel så har vi säkert olika tankar om hur central den egentligen är för kristen tro. För mig är det angelägnare att betona det som är gemensamt för det sätt som Jesus kom till världen med det sätt som du och jag kom till vägen. Fokuseringen på jungfrufödseln har riskerat att distansera Jesus från mänskligheten. Och tanken med julen är ju den motsatta – att betona detta stora att Gud väljer att bli människa. Och att Gud väljer den vanliga vägen för sitt människoblivande.
Kanske är det större än om Maria var jungfru eller inte.
Mats Hermansson.
Tack för synpunkter på mej och annat! Nej, jag har inte varit särskilt utsatt för ngt
i vår kyrka. Men jag har varit engagerad i den under hela mitt liv såsom kyrkomu-
siker. Jag har följt dess utveckling och sett hur politiska partier och ”den allmänna opinionen” har vridit den så att vår kyrka tycks vara en ”främmande fågel” i den
världsvida kyrkan. Vi är de som vet bäst! Vi är de som ”går före” och driver ”utveck-
lingen”. Vi är de som bäst förvaltar Kristi uppdrag! Är det så??? Eller är det så som
när modern varit på regementets dag och konstaterar, att det bara var min son, som gick i takt på hela regementet… I all ödmjukhet vill jag ifrågasätta en ärkebis-
kop som inte tror på jungfrufödelsen men på Jonas Gardells teologi och vill kasta
div. bibelord på ”kyrkans skräpkammare”. Han påbörjade bibeldemonteringen i vår
svenska kyrka (om den inte påbörjats tidigare) och tycks fortfarande vara en aukto-
ritet vid kyrkliga samlingar och kurser. Sådant skrämmer. Svek fortsätter i samma
riktning och det skrämmer också. Det som förvånar mig mest i våra internationella
dagar, är att vi i vår sekulariserade del av världen inte tycks förstå, att det är vi
som är de avvikande i kristenheten. Må vi vända oss till Kristus!
Jag vet inte vad du varit utsatt för i vår kyrka, Sven. Men jag anar en viss bitterhet över att du upplever dig marginaliserad eller rent av utmanövrerad. Och att sådana som jag och andra som du betraktar som PC har tagit över hela kyrkan. Och vi säger bara lättköpta saker om tron och tillexempel bibeln. Ungefär så uppfattar jag dig. Men jag vet inte alls – utan detta är vad jag känner efter att under ett tag läst dina texter – du är ju själv en rätt så flitig skribent.
Och så måste du ju få känna. Jag kan bara beklaga att du har det så.
Frånsett detta undrar jag lite över ditt utfall just när det gäller denna min text. Vad var det som var PC i den. Vad gör dig upprörd i detta? Varför så ilsk över dessa rader? Jag undra precis som Vilsen – Varför så mycket vrede?
P-A säjer ”Så du vet bibelns innersta mening” -visserligen med ett frågetecken
efter men ändå. Jag sa´och menade att vi skall läsa bibeln OCH SÖKA bibelns
innersta mening och INTE UTGÅ ifrån vårt ”moderna” tänkande och tyckande.
Låter jag därmed dömande om andras tro, som jag inte vet ngt om, så beklagar
jag det. Men så kan det lätt tyckas i en diskussion. Dock är jag övertygad om att
det behövs de som håller emot allt tänjande på bibelns utsaga till förmån för vad
vi i dag VILL acceptera och ANSER ”relevant”. FRID ÖVER VÅRA ILLSKOR!
Bitterhet gör oss inte precis vackra
Tänk att Herren en dag ska göra oss alla skinande rena, oavsett vad vi bråkar om på denna jord! I det finns min tro och mitt hopp.
Oj…Varför så mycket vrede? Jag fick läsa texten som Mats har skrivit , några gånger till för att se om det handlar om något kyrk-politiskt debatt eller om hoppet.
Jag tror inte att ”de stilla i landet” vill stöpa människor i samma form.Jag tror att de tror på Guds storhet och kärlek, och människor godhet. Oavsett vilket samfund man tillhör.Det handlar inte om att slå människor med bibeln eller vem som har rätt. Det handlar om hopp om att världen ska förändras till det bättre. Det handlar om att man börjar med sig själv, istället för att påpeka för andra hur dumma de är.I hela bibeln finns en röd tråd- älska din Gud, och älska din nästa som dig själv. Är jag dum som tror att det ska räcka i det långa loppet?
Sven Andersson,
Jag är inte den ende aktive skribenten…
Med vilken rätt avfärdar du min kristna tro som baserad på vad som är ”PK”? (Börjar bli lite trött på den till synes negativa stämplingen så fort man vågar uttrycka en åsikt som delas av en majoritet…)
Liksom du så är jag lekman. (Det vore bra om du inte gissade saker om mig.)
Du skriver om ”Bibelns innersta mening”. Så du vet så säkert att du känner till den?
Jag vidhåller att Bibeln är relevant i dagens verklighet och att det inte innebär att vi måste ”backa” samhället för att Bibeln ska kunna fungera.
Bibeln skrevs av ofullkomliga människor i en väldigt specifik situation i en tämligen begränsad del av världen. Om vi inte söker det allmängiltiga bakom orden så är Bibeln ett dött museiföremål.
Därför ska vi läsa Bibeln som den är skriven – andligt.
P-A Du är en flitig skribent. Alltid med PK-synpunkter (de Politiskt Korrekta i dag).
När du talar om ”relevans i vår verklighet” blir det tydligt. Det går att tolka bibeln
utifrån bibelns innersta mening eller utifrån vad vi i dag tycker. Det senare kan anses
vara relevant för oss men inte för bibelns budskap. Det är viktigt att dagens ”teologer”
med PK-resonemang bemöts av de mindre ”relevanta i vår verklighet”. Kyrkan måste
vara mera tidlös än så. Tro det, även om du är teolog och jag lekman!
Sven Andersson,
Det som känns lite underligt i sammanhanget är att de du verkar kalla ”de stilla” är de som hörs mest i smått aggressiva tonlägen på bloggar och i insändare där de går till storms mot de som utifrån sin tro och relation med Gud vill möta världen och människorna med ett sinne som framför allt präglas av kärleksbudskapet.
Och det där med att läsa Bibeln ”rakt av”. Du vet lika väl som jag att det är en omöjlighet. Bibelns ord måste tolkas. (Tänk bara på hur Jesus själv arbetade med liknelser i sin förkunnelse.)
Dessutom är det att tolka en sann kristen gammal tradition som vi möter redan hos kyrkofäderna i de första århundradena av vår tideräkning. De läste inte Bibeln ”rakt av”.
Och det handlar inte om att ”tvinga in moderna tänkesätt” i Bibeln. Det handlar om att se hur Bibelns budskap får relevans i vår verklighet. Vi måste se hur Bibelns budskap lever i sådant som ligger långt från den värld i vilken Bibeln skrevs.
Visst finns ”de stilla i landet” eller DE FROMMA I LANDET. Det gäller också i
Sverige. Men vilka är de? Är det de som vi kallar gammalmodiga, fundamentalister,
de som vill läsa bibeln ”rakt av”, de som inte vill ”problematisera” eller tänja på
resonemangen utan läsa för att förstå den ursprungliga meningen i bibeln – utan
att först tvinga in våra ”moderna” tänkesätt?
”De stilla i landet” finns överallt – ja, men de respekteras inte utan utgör en minoritet
jämfört med de ledande och bestämmande i Svek.