Varför en treenig Gud?


Treenigheten har varit något av det svåraste för kristendomen att förklara för människor som inte är kristna. Har vi en gud, eller flera egentligen?
Muslimska vänner har ofta frågor om detta. Inom islam är en-talet viktigt – man betonar att man är en monoteistisk religion och bygger från grunden på att Gud är En; En i Sig Själv och inte en treenighet.

Själv tänker jag att det finns en Gud – som uppenbarar sig som Skapare Son och helig Ande – men att de hör ihop. Men kanske ska man inte göra det fullt så enkelt för sig
Jag tycker det finns tre poänger med att vi i vår tro talar om Gud som treenig. Det finns säkert många flera poänger – men detta är tre fördelar med att tänka om Gud som treenig som jag själv kan förstå och omfatta. Så då delar jag dem:

För det första:
– Mysteriet.
Jag kan inte förklara treenigheten och gudomen så att det blir alldeles klart. Kanske är just det – det osäkra, det odefinierbara – en poäng. Kristen tro innehåller mysterier. Vi får lära oss att leva med det.
Gud ska vara märklig och svårförklarlig.
Tänk motsatsen – att vi kunde fånga in Gud? Skulle det då fortfarande vara Gud vi talar om? Talet om Gud som treenig hjälper oss att förlora greppet om Gud. Det grepp som vi så gärna vill ha för att kunna kontrollera och äga.

För det andra:
– Valmöjlighet
Vi människor är skapade till en vacker bukett av mångfald. Vi är olika och tänker olika om Gud. Också över tid kan min bild av Gud förändras. Gud som treenig är en då en hjälp.
+ Ibland känner vi oss närmast, urkraften – skaparen, den makt som gjort allt det vackra vi kan se nu i vårens tid. Kastanjen här utanför domkyrkan, som i sin väldighet och skönhet ensam kan väcka en tro på Gud.
+ Ibland känns det angelägnast med sonen i fokus, hans sätt att se människan, hans närmast anarkistiska sätt att ställa ordningar på ända, hans lidande och död, hans sätt att se kvinnor och barn.
+ Anden, den livgivande som vi kan påminnas om i varje andetag, i vårt kreativa skapande då vi hittar nya vägar nya möjligheter. Anden som vi behöver få känna nära då vi är nära att ge upp – som ger nytt syre att orka viadre.
För det tredje:
– Relationell
En stor fördel med att tänka Gud som treenig är att Gud då redan i sitt eget väsen handlar om relation.
Jag tänker på den fina ortodoxa ikonen av treenigheten. Tre gestalter – fader, son och ande, sitter runt ett bord. Det ser ut som de samtalar.
Hur ska vi göra med det här med naturlagarna tycker ni – ska vi ha en tyngdlag också?
Eller så pratar de tre gestalterna i gudomen om hur människan ska konstrueras. Hur ska vi göra handen – är det viktigt med tumgreppet? och ska människorna kunna bli förkylda.
Spännande att tänka sig samtalet, ämnena, processen när gud möts för att avhandla de stora frågorna.
Om det i själva guddomen handlar om relation så öppnar det upp vår gudsbild. Vår tro måste rimligen då rymma mindre av färdiga svar, klara dogmer och tvärsäkerhet.
Sanningen – är kanske ett uttryck som inte kan användas i samtal om tro. För det vi söker finns mitt emellan – i dialogen. För så är det hos Gud själv.

Det är lite krångligt med gudsbilder – och det är precis som det ska vara.
Gud är inte en gång för alla fastslagen och infångad i några välavvägda teologiska formuleringar.
Det är av godo att vi har olika bilder av Gud. Den treenige Guden hjälper oss till en mångfacetterad bild av Gud vår skapare, befriare och livgiverska. Den treenige guden underlättar för oss att förstå att Gud är större.

En kommentar

Sten Åke Axelsson säger
19 juni 2016 – 01:08

Hejsan.

Satt och lyssnade på din betraktelse på SR p1 den 18 juni med rubriken "Ryta Ifrån".

Angående straffet stening citerar du Wikipedia: "Stening är en avrättningsmetod som använts genom hela den kända historien. Bl a tillämpades stening i de äldsta kulturerna i Mesopotamien. I Bibeln nämns stening på många ställen, och det mest bekanta stället är Apg 7 där den första martyren, Stefanus, stenas. I koranen finns inget uttalat stöd för stening".

Nej, kanske inte det, men Muhammed förordade stening för äktenskapsbrott och han kan ju inte ha fel. Stening tillhör det förgångna, men de enda som än idag stenar kvinnor är väl islamisterna? Bryter dessa då mot vad som står i Koranen? Den video du hade sett Internet där en kvinna stenades till döds, var hände det någonstans och varför?

Jag skulle tro att nästan alla människor av idag förknippar straffet stening med Islam. Resten av mänskligheten har frångått dylika bestraffningssätt men i Islam lever det kvar.

Jag tycker Svenska Kyrkan borde "ryta ifrån" mot Islam i Sverige istället för att ta varje tillfälle att släta över.

Om du hade fortsatt att citera ur Wikipedia hade du kommit till följande: "Stening förekommer också än i dag som avrättningsmetod i vissa muslimska länder. Den dömde kan befinna sig i en grop eller grävas ned till midjan i marken, allt för att den dömde inte skall ha möjlighet att undkomma. Kvinnor kan grävas ned djupare eftersom steningen som sådan annars skulle kunna leda till att brösten exponeras, vilket ses som ett problem. Därför är det vanligare att bara huvudet är synligt på kvinnor.
Detta straff är endast för de som begår äktenskapsbrott. Ogifta som har sexuella relationer sinsemellan och upptäcks får spöstraff. Både steningen och spöstraffet skall föregås av ett antal villkor. Ett av de viktigaste är att det skall finnas fyra vittnen som beskådat mannens könsorgan vara inträngt i kvinnans. Dessa fyra vittnen skall vara kända för sin sanningsenlighet bland folk."

Mvh
Sten Åke Axelsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *