När första ljuset brinner

Det har hänt mycket här i Dubai sen vi skrev sist. Marcus och jag har haft en kortare semester, kyrkan har arrangerat en lyckad julmarknad med otroligt fin stämning, vi har haft besök av våra chefer från Uppsala och blivit installerade, vi har firat första advent (i förväg eftersom lördag är vår söndag) med övernattning för barn mellan 8-12år och mycket mer… Tiden svischar verkligen förbi!

Idag är det söndag, första advent. Bortsett från en lussebulle till frukost lyser adventsstämningen endast med sin frånvaro i vårt hem på Oud Metha road. Det är svårt att föreställa sig att samtidigt i ett land sådär en 6-7timmars flygresa bort samlas folk i kyrkorna och sjunger, tänder ljus, fryser ute, svettas i jackan i kyrkbänkarna, dricker glögg. Här är det solsken och varmt som vanligt. Man får jobba hårt på advents- och julstämningen här i Dubai, det är det många som har sagt till oss och vi håller med. Och samtidigt är det så mycket viktigare för en att de där vanliga som hör till finns. Telefonen i kyrkan ringer och någon frågar: ”Har ni pepparkaksdeg?” eller ”Får man gå med i Luciatåget fast man inte har varit med och övat?”. Det är verkligen inte svårt att se hur viktigt kulturen, språket och högtiderna är viktiga för de som har lämna sitt land och sitt ursprung.

För mig har traditionerna och kulturen blivit så mycket tydligare för mig när jag jobbar med barnen i kyrkan. På julmarknaden hade vi ett pysselbord (för alla barn som det heter – men vuxna är minsann minst lika fascinerade av julpyssel) fullt med apelsiner, röda band, nejlikor, silkespapper, tändsticksaskar att dekorera, klistermärken och bilder av julkrubban, kameler och vise män att färglägga. En liten tjej som går i kyrkans barnverksamhet satt och färglade en av alla krubbvarianter som fanns. Jag frågade vad hon målade. ”En ängel”. Jaha, och vad är det där för ett barn? Det visste hon inte och hon fortsatte att måla. Nu är hon inte så gammal men jag är rätt säker på att de flesta barn vet vad det är för barn i krubbans halm, redan i 3-4års åldern. Men i Förenade Arabemiraten går man inte på julkrubbevisning på skolan eller dagis. För mig var det en påminnelse om att här behöver vi berätta allt på en ännu mer basic nivå. Det fick jag också märka vid mitt besök på Svenska skolan i Abu Dhabi. Det första jag fick veta av lärarna var att det var flera av barnen (ålder 6-12) som inte visste vad en kyrka var och att jag behövde berätta vad en präst gör. När jag väl började lektionen var det tydligt att några kunde många bibelberättelser medan andra inte visste alls. Tänk så mycket av vår kultur som vi tar för given. Så börjar lärdomarna om att vara invandrare komma till en och man börjar anpassa sig efter den nya situationen som minoritet. Tur att man har jobbat i Svenska kyrkan i Malmö innan!