Ställtid och förberedelsetid

Idag hade vi gospelmässa i min kyrka. Ljudkillen ville komma redan klockan 13.00 så jag var där kl 13 och låste upp och tände ljuset till altartavlan och ljuset i ljusgloben. Sen flyttade jag alla stolarna framför orgeln så att kören kunde stå på körpallarna som vanligt. Därefter var det dags för lilla rundan till personalköket och hämta körens låda i kylen med pålägg till kör och musiker samt bröd i frysen. Jag bar bort allt till stora köket och lade upp brödet i brödkorgar med servett över.

Sen tog jag cykeln hem till min körledarkompis. Jag fick låna en not av henne och vi stod ute på trappan och pratade livets väsentligheter i en halvtimme. Så underbart. Ett samtal på-riktigt! Inget bla-bla utan på riktigt!

Tillbaka i kyrkan var det dags att gå igenom körkåporna, hänga fram dem som skulle användas idag och sortera dem som inte skulle användas. Det tog en bra stund att bli klar med det och det inbegrep även lite telefonsamtal.

När jag var klar med kåporna var det agendornas tur, preparerade agendor till musiker och ljudkillar, och sen satte jag igång kaffet till musikerna så de kunde fika när kören sjöng upp. I sista stund kom jag på att jag skulle skriva ut texterna till församlingen till 3 låtar så de kunde sjunga med.

Dagen till ära hade jag mina nya körtröjor på mig, t-shirt och hood-jacka. Eftersom jag är 1.89 lång (jag och Britt G.) så kvalar jag inte in i normalstorlekarna så nu har jag långt om länge fått en röd t-shirt i manlig XL som passar jättebra, och en manlig hood-jacka i storleken 3XL. Däremot fanns vit och svart t-shirt i dam-storlek i 46. En väldigt bra grej på mitt jobb är att när man går tvärs över gården, från de gröna portarna mot expen och kyrkan, så är alla glasrutorna vid kyrkan utmärkta speglar så där såg jag att jag minsann var jättefin i mina körtröjor. Jag var inte riktigt säker på detta utan kände ett visst motstånd mot att ha dem på mig, men nu idag såg jag att det var helt okej.

Med all denna text vill jag nog bara säga att förberedelsetiden och ställtiden är A och O. Tänk så ljuvligt att hinna med allt detta innan kören kom och vara trygg och nöjd med att allt är på plats. Sen behövs minst lika många timmar till att ställa allt i ordning igen, föra in i rullorna vilka sånger sjöngs och vilka som var med.

Och samtidigt är en mässa ett samarbete på hög nivå. Alla bidrar och gör vår gudstjänst möjlig; församling och konfirmander och ungdomsledare och arbetskamrater och körsångare. Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!

In i Julkonsert-bubblan

På torsdag kommer jag ut… då ska jag vara klar med alla mina ljudfiler till Hyllie Gospel. Då ska vi ha stämrep, då måste allt vara på plats… suck. Jag har bara fyra låtar kvar att spela in och dessförinnan ska jag ha satt på pränt det jag ska spela in… men det är ju 5 dagar kvar till torsdag, gott om tid! Och jobbar som vanligt gör jag, men nätterna är ju långa. ”Ah meh, hallå!” säger ni. ”Det här skulle du ju haft klart i juni!” Ja, men det hade jag inte, så nu sitter jag här, fredagkväll och allt… 20140925_112547

Men det är roligt när det låter bra direkt. En jättesvår låt spelade jag in idag, fullt med parallella sekunder mellan stämmorna, och det var så roligt! Det lät så snyggt nästan genast. det var bara några tritonus som behövde förbättras.

I veckan som gått har jag funderat kring psalmboks-smällen. Pang säger det när någon smäller ihop boken. I konfa-sällskap brukar smällen fortplanta sig bland allihop, men med bara vuxna blir det nästan aldrig, men i förra veckan hände det. Vi hade precis sjungit psalmen klart och jag var lite uppfylld, tyckte jag hade spelat riktigt fint. Pang, sa det och jag väcktes bryskt tillbaka till verkligheten och kunde inte låta bli att le.

I veckan trodde jag att barnkören skulle läggas ner, men så skedde icke. Barnkören bestod av 3 pojkar i 6-årsåldern, varav den tredje inte ville sjunga. Han var nog gärna där, men som sagt, sjunga var han inte särskilt intresserad av. Efter 3 idoga försök och besök i barnkören gav de upp, pojken var lite trött på att sjunga, kungjorde han hemma. Då tänkte jag att 2 barn i en kör är lite skruttigt, så jag meddelade mammorna att vi lägger ner kören och gör ett nytt försök efter jul. Då blev det minsann fart hos mammorna, och dagen efter ringde en ny mamma och meddelade att hennes 2 barn ville komma till barnkören. Oj tänkte jag, 100 %-ig ökning. Då fortsätter vi väl ett tag till, så nu har jag en barnkör igen, vilket gillas skarpt. Jag var utan barnkör i ett dygn, och det är väl så länge som är max-tiden att leva utan barnkör :D

20140925_112656

Med äpple och kaffe klarar jag mig länge. Nu har det rasslat till rejält och 2 låtar har helt plötsligt slunkit in i datorn och kommit ut igen som ljudfiler till mina kära körsångare.

20140927_103315

Det är många aspekter som blir invävt i ljudfils-producerande:
1. Det är världens bästa partitur-studium. Jag lär mig låten utan och innan.
2. Det blir faktiskt en liten mini-gudstjänst i min ensamhet, där jag sitter. Ofta blir jag så medryckt av låtarna och det är inte något som bara görs, utan hjärtat hakar på.
3. Det är roligt att kolla i musikprogrammet, de har så fina färger, lila och rosa och blått. Piffigt värre.

20140927_103311

Så mitt i allt jobbande känner jag mig faktiskt som snusmumriken, jag vandrar i mitt hav av blommor och toner och lyckan är med som en liten flöjt i min ficka. Flytet brukar komma smygande och då gör det inget att en förarglig snuva lurar någonstans i periferin. Den går nog bort snart… tror jag.

 

Britt G. och jag

I tisdags fick vi besök av Eva-Lisa Lennartsson som skulle berätta för oss om Britt G Hallqvist. Jag hade lovat att spela piano till lite sånger. Jag drabbades fullkomligt av Britt G.

I berättelserna vi fick höra gick jag tillbaka i minnet till kyrkan i Sjöbo där jag var med i söndagsskolan och senare i barnkören och vi sjöng ur Kyrkvisor för barn, som Britt G. var med om att ge ut. Minnena är så förknippade med kyrkans alldeles speciella lukt och gudstjänstagendorna som vi fick hjälpa till att sortera. Gudstjänstagendorna var små och gula med röda kanter i sidorna. Vi fick gå in i sakristian och lägga dem i skåpet. Det var alldeles speciellt.

När Eva-Lisa berättade blev jag så rörd att när vi skulle sjunga ”Vem är det som kommer på vägen” började jag nästan gråta. Men jag tror inte att någon märkte det.

Det var fantastiskt att få berättat om Britt G. Hallqvist. Tänk, Britt G. var lika lång som jag är, 1.89 m. Britt G. måste ha haft ännu svårare än jag att hitta snygga skor, för nu börjar det bli lite lättare men för 30 år sen var det svårt. Är man 1.89 m ö h så har man kring stl 44 i skor, och det är inte mycket snyggt i den storleken! Fast ”Vackra rosor har stora blad” är en devis som jag levt efter sen jag var 14 år. Hoppas att Britt G. också visste det.

Britt G. har hjälpt alla oss med så otroligt mycket fina texter. Det har jag inte riktigt tänkt på. Nu på söndag ska vi ha ett litet jubileum i vår kyrka i Hyllie och vi ska sjunga hennes psalmer och några sånger i mässan. Det var fantastiskt att ta fram sångboken ”Fylld av glädje” där Egil Hovland gjort all musiken och många av texterna är Britt G´s. Jag blev helt drabbad igen av både texter och musik. Jag sjöng nästan alla sångerna på 80-90-talen, antingen själv med mina kamrater, eller med mina körer. Det är magiskt när material får ligga till sig och sen får nytt liv i mitt hjärta. Det är verkligen kära återseenden. Som att möta en gammal vän.

Jag fick aldrig träffa dig Britt G, men jag är så glad i dina texter. De har gått rakt in i mitt hjärta. Och så är du min längdkompis! Bredvid dig skulle jag känt mig hemma!

”Vi vill den frihet där vi är oss själva”

Summerar en underbar vecka och helg. Veckan har varit full med planering och trixande och fixande; I onsdags var jag iväg med 3 körsångare från Ungdomskören för att kolla på profilkläder. Vi satt i över en timme och provade och tänkte och jämförde. Sen var det mycket nöjda ungdomar med dito körledare som åkte hem. I torsdags satt jag med gospelkörens ordförande i 3 timmar och planerade julkonsert-repertoar. 3 timmar! Tänk så underbart det är med all hjälp jag får av mina körsångare!! Jag känner mig i sanning buren!

I fredags åkte jag till norra Skåne för att spela på en god väns mammas begravning. Med tanke på att min egen mor dog på påskdagen så visste jag exakt vad som väntade. På vägen upp i bilen drabbades jag av mega-gråten, i höjd med Röstånga slog sorgen till med full kraft. Sen gick det bra. Fast det är läskigt att komma till ny kyrka och spela på ny orgel… men det läskiga ligger ju inte i att det är en för mig ny orgel, utan att jag vill så hjärtans gärna att det ska bli rätt och bra, och just tillfället känns som once in a lifetime och då vill jag såklart att det ska bli superbra. Efteråt var det en välgörande eftersits med fin fotobok och goda samtal vid bordet. På vägen hem genom Skåne var jag rejält trött och somnade hemma som en liten sten på kvällen efter kvällsmaten. Jag tror jag sov i 10-11 timmar. Helt ljuvligt. Lördagen ägnades åt städning och strykning och träning på gymmet och promenad på fältet med hunden. På kvällen roade jag mig kungligt genom att spela in ljudfiler till gospelkören. Riktigt livat – det lät bra.

Idag fick jag äntligen fira en vanlig mässa i min lilla kyrka med solist som sjöng så vackert och massa folk som kom och firade diakonins dag. Tänk vilken nåd det är att få gå till sin/min lilla kyrka och spela orgel och piano och sjunga psalmer tillsammans med en massa andra. Visserligen var all liturgisk musik som bortblåst, de stod inte där de brukar stå!! Vad månde ha hänt med mina noter? De har stått på samma plats i … 17 år. Detektivarbete månde insättas i nästa vecka för att lokalisera mina noter. Men jag kunde utantill, så jag tror inte att någon märkte att jag var not-lost… hehe jag var ju faktiskt inte lost alls!!!

Och nu är det valvaka i landet som gäller… av någon märklig anledning var alla dagens psalmer som gjorda för just en val-dag, trots att de inte alls var riktade mot något val utan mot medmänsklighet. Synnerligen intressant.

Dagens kantorskupp

Hela helgen har jag tänkt: måtte jag hinna hem i tid. Men jag var inte riktigt säker så jag sa att: ”Nä, jag kan inte komma, jag är bortrest”.

Jag har varit i Berlin och traskat under historiens vingslag 20140905_091229 och samtidigt besökt en liten gospelfestival. Det var en väldigt liten gospelfestival, kring 300 besökare. Vi var bara med lite grann eftersom vi ville besöka lite turist-grejer också. Vi har traskat och traskat och åkt tåg och t-bana och traskat igen. Vi gick hela vägen från AlexanderPlatz till 20140906_115307Brandenburger Tor och på vägen fick vi gå Unter den linden. Det var fantastiskt! Jättevarmt och skönt, så det blev många fika-pauser. Men det är läskigt att besöka alla dessa historie-fyllda platser och det är läskigt med alla tankar om all ondska. Jag blev så inne i mina tankar att jag inte märkte trafiken och väcktes bryskt av en biltuta med en skrattande dam inne i bilen.

Berlin är en otroligt vänlig stad 20140905_095103med mycket vackert och vänligt folk… fast när jag gick in i en byggnad blev jag så överväldigad över det stora stenrummet, bara sten överallt och i mitten en gestalt, en staty, någon som satt i en stol. Det var bara jag och statyn och då kunde jag inte hålla mig utan började nynna på ett Kyrie Eleison. Det klingade så vackert och det var en så fin akustik… fast det skulle jag aldrig gjort. En bastant vakt uppenbarade sig och pekade med hela handen mot dörren. Ut! sa han. Jahapp, lilla Lotta traskade ut med sitt Kyrie klingandes i huvudet, lite ledsen för att han inte gillade att jag sjöng. Men det var ju en grav blev jag varse sen, jag störde gravfriden med mitt Kyrie Eleison.

20140906_210650 I Gedächtniskirche fick vi i alla fall sjunga, där hölls gospelfestivalen och det var en fantastisk byggnad. Hela kyrkan bestod av små små rutor, det såg supertrist ut från utsidan, men varje liten ruta var gjord i blått glas med mönster och från insidan blev det himmelskt vackert. På lördagskvällen var det öppen scen och vi fick höra lite olika körer sjunga. Det var riktigt livat!

Idag åkte vi hem och min tanke var att jag kanske skulle hinna till mässan i Hyllie; min kollega Torbjörn skulle välkomnas i gudstjänsten och jag har haft ”Ågren” hela veckan för att jag inte skulle vara där. Men flyget gick snabbt, bara 40 minuter tog det, så kl 10 var vi i Köpenhamn och väskorna fick vi på ett kick och tåget kom på samma snabba kick så vi slängde bara in väskorna hemma och sen körde vi till kyrkan. Vi kom dit 15 minuter för sent och det var lite kul att smyga in och sätta sig och inte alls ha nåt ansvar. Till min glädje såg jag att Emelie var där, min musiker-vikarie sen flera år tillbaka. Jag böjde mig fram och vi enades om att vi ville vara med på sista psalmen, Halleluja, ditt lov vi sjunger. Så efter nattvarden tog vi fram varsin trumma och spelade tillsammans med Torbjörn. Det var så roligt att göra det tillsammans, vår kantorskupp! Sen hade jag klurat hela helgen på en välkomsttext till Torbjörn och den fick jag sjunga innan kyrkkaffet. Nu är Torbjörn välkomnad till Hyllie! Minsann, jag har en kollega!

Alla dom som är under 30 år…

… sa Wilja i Juniorkören. Om alla dom som är under 30 år har fattat så kan vi visa… Och så sjöng alla dom som var under 30 år, vilket var 14 stycken 9-12 åringar. Fast alla under 30 år hade inte fattat. Nu är jag ju visserligen 49 år, så jag känner mig lite smickrad över Wiljas stora marginal för att försäkra sig om att alla skulle fatta vilka hon menade…

Jag har nog världens bästa jobb, faktiskt. I barnkören är det för tillfället bara 6-åringar och det gäller att vara på hugget och fånga upp varje liten tendens hit eller dit. I juniorkören är det en otrolig spridning och mängd och fantastiskt roligt när kreativiteten får fritt spelrum. Idéerna haglar och kreativiteten flödar när de bjuds in att förbättra mina idéer. De förbättrar hela tiden mina idéer.

Idag har jag äntligen fått en massa papper på plats. Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Äntligen tisdag!

Vaknade klockan fem i morse, kristallklar i huvudet och redo att hoppa i tofflorna… men lyckades lugna mig 1 timme och sen gick jag ut med hunden20140902_061758.

Nu är frukost och kaffe fixat och nu kan jag äntligen gå till jobbet och reda ut helgens förehavanden. Det var en tjock helg; 2 dagar i Stockholm 20140829_184233 med lika många lång-sammanträden, samt en full söndag med åska, regn och gospelmässa.

Igår tog jag fram nyckelharpan bara för att se hur det gick. Jag har inte haft den framme på 1.5 månad eftersom vänsterarmen varit gipsad. Men tro det eller ej, det gick JÄTTEBRA! Min handled fungerar!!! Helt fantastiskt! Trodde aldrig att det skulle gå så snabbt! 20140901_194010

Idag ska jag ta en sväng till Kroksbäcksskolan, träna, ha möte med Hälsogruppen och sen har jag 2 körövningar. ÄNTLIGEN TISDAG! Ses en annan dag!