Dagens kantorskupp


Hela helgen har jag tänkt: måtte jag hinna hem i tid. Men jag var inte riktigt säker så jag sa att: ”Nä, jag kan inte komma, jag är bortrest”.

Jag har varit i Berlin och traskat under historiens vingslag 20140905_091229 och samtidigt besökt en liten gospelfestival. Det var en väldigt liten gospelfestival, kring 300 besökare. Vi var bara med lite grann eftersom vi ville besöka lite turist-grejer också. Vi har traskat och traskat och åkt tåg och t-bana och traskat igen. Vi gick hela vägen från AlexanderPlatz till 20140906_115307Brandenburger Tor och på vägen fick vi gå Unter den linden. Det var fantastiskt! Jättevarmt och skönt, så det blev många fika-pauser. Men det är läskigt att besöka alla dessa historie-fyllda platser och det är läskigt med alla tankar om all ondska. Jag blev så inne i mina tankar att jag inte märkte trafiken och väcktes bryskt av en biltuta med en skrattande dam inne i bilen.

Berlin är en otroligt vänlig stad 20140905_095103med mycket vackert och vänligt folk… fast när jag gick in i en byggnad blev jag så överväldigad över det stora stenrummet, bara sten överallt och i mitten en gestalt, en staty, någon som satt i en stol. Det var bara jag och statyn och då kunde jag inte hålla mig utan började nynna på ett Kyrie Eleison. Det klingade så vackert och det var en så fin akustik… fast det skulle jag aldrig gjort. En bastant vakt uppenbarade sig och pekade med hela handen mot dörren. Ut! sa han. Jahapp, lilla Lotta traskade ut med sitt Kyrie klingandes i huvudet, lite ledsen för att han inte gillade att jag sjöng. Men det var ju en grav blev jag varse sen, jag störde gravfriden med mitt Kyrie Eleison.

20140906_210650 I Gedächtniskirche fick vi i alla fall sjunga, där hölls gospelfestivalen och det var en fantastisk byggnad. Hela kyrkan bestod av små små rutor, det såg supertrist ut från utsidan, men varje liten ruta var gjord i blått glas med mönster och från insidan blev det himmelskt vackert. På lördagskvällen var det öppen scen och vi fick höra lite olika körer sjunga. Det var riktigt livat!

Idag åkte vi hem och min tanke var att jag kanske skulle hinna till mässan i Hyllie; min kollega Torbjörn skulle välkomnas i gudstjänsten och jag har haft ”Ågren” hela veckan för att jag inte skulle vara där. Men flyget gick snabbt, bara 40 minuter tog det, så kl 10 var vi i Köpenhamn och väskorna fick vi på ett kick och tåget kom på samma snabba kick så vi slängde bara in väskorna hemma och sen körde vi till kyrkan. Vi kom dit 15 minuter för sent och det var lite kul att smyga in och sätta sig och inte alls ha nåt ansvar. Till min glädje såg jag att Emelie var där, min musiker-vikarie sen flera år tillbaka. Jag böjde mig fram och vi enades om att vi ville vara med på sista psalmen, Halleluja, ditt lov vi sjunger. Så efter nattvarden tog vi fram varsin trumma och spelade tillsammans med Torbjörn. Det var så roligt att göra det tillsammans, vår kantorskupp! Sen hade jag klurat hela helgen på en välkomsttext till Torbjörn och den fick jag sjunga innan kyrkkaffet. Nu är Torbjörn välkomnad till Hyllie! Minsann, jag har en kollega!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.