In i Julkonsert-bubblan

På torsdag kommer jag ut… då ska jag vara klar med alla mina ljudfiler till Hyllie Gospel. Då ska vi ha stämrep, då måste allt vara på plats… suck. Jag har bara fyra låtar kvar att spela in och dessförinnan ska jag ha satt på pränt det jag ska spela in… men det är ju 5 dagar kvar till torsdag, gott om tid! Och jobbar som vanligt gör jag, men nätterna är ju långa. ”Ah meh, hallå!” säger ni. ”Det här skulle du ju haft klart i juni!” Ja, men det hade jag inte, så nu sitter jag här, fredagkväll och allt…

Men det är roligt när det låter bra direkt. En jättesvår låt spelade jag in idag, fullt med parallella sekunder mellan stämmorna, och det var så roligt! Det lät så snyggt nästan genast. det var bara några tritonus som behövde förbättras.

I veckan som gått har jag funderat kring psalmboks-smällen. Pang säger det när någon smäller ihop boken. I konfa-sällskap brukar smällen fortplanta sig bland allihop, men med bara vuxna blir det nästan aldrig, men i förra veckan hände det. Vi hade precis sjungit psalmen klart och jag var lite uppfylld, tyckte jag hade spelat riktigt fint. Pang, sa det och jag väcktes bryskt tillbaka till verkligheten och kunde inte låta bli att le.

I veckan trodde jag att barnkören skulle läggas ner, men så skedde icke. Barnkören bestod av 3 pojkar i 6-årsåldern, varav den tredje inte ville sjunga. Han var nog gärna där, men som sagt, sjunga var han inte särskilt intresserad av. Efter 3 idoga försök och besök i barnkören gav de upp, pojken var lite trött på att sjunga, kungjorde han hemma. Då tänkte jag att 2 barn i en kör är lite skruttigt, så jag meddelade mammorna att vi lägger ner kören och gör ett nytt försök efter jul. Då blev det minsann fart hos mammorna, och dagen efter ringde en ny mamma och meddelade att hennes 2 barn ville komma till barnkören. Oj tänkte jag, 100 %-ig ökning. Då fortsätter vi väl ett tag till, så nu har jag en barnkör igen, vilket gillas skarpt. Jag var utan barnkör i ett dygn, och det är väl så länge som är max-tiden att leva utan barnkör 😀

Med äpple och kaffe klarar jag mig länge. Nu har det rasslat till rejält och 2 låtar har helt plötsligt slunkit in i datorn och kommit ut igen som ljudfiler till mina kära körsångare.

Det är många aspekter som blir invävt i ljudfils-producerande:
1. Det är världens bästa partitur-studium. Jag lär mig låten utan och innan.
2. Det blir faktiskt en liten mini-gudstjänst i min ensamhet, där jag sitter. Ofta blir jag så medryckt av låtarna och det är inte något som bara görs, utan hjärtat hakar på.
3. Det är roligt att kolla i musikprogrammet, de har så fina färger, lila och rosa och blått. Piffigt värre.

Så mitt i allt jobbande känner jag mig faktiskt som snusmumriken, jag vandrar i mitt hav av blommor och toner och lyckan är med som en liten flöjt i min ficka. Flytet brukar komma smygande och då gör det inget att en förarglig snuva lurar någonstans i periferin. Den går nog bort snart… tror jag.