Älskade bollplank

Efter ett par dagars mörker och harvande i tanke-gytter har tankarna vänt. Lättnaden är ljuvlig när blicken lyfter och nya möjligheter tittar fram bak knuten. Tänk, så ljuvligt det är, att bara få lufta tillvaron med en god tanke-kompis och så vips är jag lite mera upprätt än innan.

20141010_170342

Nu ger jag mig iväg till stranden med hunden och sen väntar lunch med maken, sångövning med min präst, orgelelever och två körövningar. Full fart igen… nja, nästan, lite halvfart än ett par timmar.

Lund, Lund, Lund

Det är i Lund det händer, åtminstone denna veckan. Det har blivit 3 Lunda-besök, först biskopen tillsammans med många kolleger från hela stiftet. Det var en fantastisk dag! Vi fick börja med att fira mässa tillsammans och bara den fantastiska sång det blir med en massa kyrkomusiker tillsammans är en lycka i sig som räcker länge.

Alltihopa var roligt, både att träffa kolleger och stifta bekantskap med ny biskop. Vi skrattade jättemycket (jo, biskopen har en otrolig tajming och humor) och diskuterade livligt och fick en hel del tankar att ta med oss

20141015_145257

I fredags åkte jag till Lund igen för att delta i ett seminarium om ”Körledaren in i framtiden”. Det var nog det roligaste och bästa jag gjort på länge… ja, sen i onsdags då :) Så mycket användbart och matnyttigt och tänkvärt jag fick med mig. Jag finner inte riktigt tillräckligt med superlativer för detta. Ändå stannade jag bara 2,5 timme eftersom jag behövde åka och hälsa på min pappa – det var trots allt min lediga dag. Det var i alla fall otroligt väl använda 2.5 timmar i Lund.

20141017_090320

Och sen är Lund så vackert i sin höst-skrud. Helt ljuvligt att bara traska runt.

Igår var det dags för ännu mera Lund och nu en konsert med kören Trekvart.

20141018_174631

Konserten hölls på Skissernas Museum och skam till sägandes har jag aldrig varit där. Nu är bättring skedd och skisser är sedda och vacker musik åtnjuten. Kören leds av min bästis Ulrika och det var en ren fröjd att få lyssna till dem. Levandes grant!

Efteråt traskade maken och jag till lilla restaurangen med souvlakis mitt emot Allhelgonakyrkan. Det var gott att äta och samtidigt se ljusen från Allhelgonakyrkan lysa och proklamera att här inne sjunger vi ännu mera. Körfestivalen i Lund är en skatt som bara finns där som en gåva att åtnjutas.

På andra sidan övernattningen

Undrens tid är icke förbi. Helgens övernattning gick som en liten dans. Alla mina hjärtan var tysta som små möss kl 23.30, förutom en stackare som hostade, men hon gjorde det i sömnen. Jag fick sova hela natten och vaknade inte förrän kl 7. Det har nog aldrig hänt förr. Jag är aaaalltid uppe kl 05.30 och duschar av mig nattens vedermödor och sen gör jag kaffe och liksom hämtar mig. Men nu sov jag alltså till kl 7 och Cecilia, min kollega och barnpräst, gjorde kaffet och sen kom mamma Jenny och fixade frukost till oss.

Som alltid har jag ett rullande schema för föräldrainsatser på våra övernattningar. Vi har en mässa i september och efter denna mässa samlar jag föräldra-styrkan och bokar in dem på olika pass till övernattningen i oktober, typ frukt-paus kl 16.30, kvällsmat kl 17.30 (ska fixas då men vi äter kl 18.30), 3-4 föräldrar gör köttfärssåsen hemma, någon kommer och fixar kvällsmackan, någon övernattar ifall det är många yngre barn, någon gör frukost och de flesta hjälper till att städa. Det blir så fantastiskt roligt på det sättet. De som gör kvällsmaten är ofta kompisar och tar med syskon och har väldigt roligt när de gör det. Ibland har jag någon förälder som hjälper mig med dvd-film och ljuskanon, men i år blev det min make som bistod i ärendet.

Det är alltid med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot höstens övernattning. Vi är hemma i vår kyrka bara för att det är så enkelt med föräldrarna nära så att de kan rycka in om det behövs vid eventuell hemlängtan. I år var övernattningen som en liten räkmacka. Allting flöt på, barnen var glada och många sov över, en del gick hem och det var helt okej det också. En del kom tillbaka kl 8 och åt frukost med oss. Det var en riktigt trivsam övernattning och jag är nog inte såå disigt medelålders ändå. Jag var pigg som en mört i söndags när jag kom hem på eftermiddagen. Ibland däckar jag redan kl 16 men icke nu. Det var en fröjd att ta fram korsordet i Hundsport och göra popcorn och kaffe och sen satte jag mig ute i solen med hunden och bara hade det bra.

I måndags däremot var jag allt lite trött. Jag frös ända tills jag somnade som en sten kl 14. Efter ett par timmars sömn var jag varm i kroppen igen och åter på G. Körövningarna igår var lite dämpade. Barnen var allt lite matta och halva styrkan var hemma och samlade krafter.

Men nu är det onsdag och jag får åka till Lund och träffa ny biskop. Och så får jag träffa massor med kollegor. Lajbans!

Jag – en adept!

Förra veckan åkte jag till Visby på körledarkonvent. Innan jag åkte dit tänkte jag att jag skulle försöka ”fånga” en körledare för att be om hjälp med ett problem. Vi kom dit och jag hade fullt upp med konserter och debatt-samtal och seminarier och repetitioner och Ung-i-kör-fixande och inte minst prata med kolleger från Sveriges alla hörn. I alla fall så gick tiden och jag kom aldrig till skott med att be om hjälp med mitt problem… jo förresten, jag nämnde det vid ett tillfälle och fick lite råd och tips av några stycken.

Precis när konventet nästan var slut blev vi påminda om ett mentors-program som Föreningen Sveriges Körledare har. Det går ut på att man kan få en mentor ifall man vill. De berättade att de hade många som ville vara mentorer, men de hade inte så många adepter. Jag har ju jobbat i 30 år så jag ansåg mig inte vara i behov av någon mentor. Lite grann kom jag att tänka på besöksgruppen som finns på jobbet… eller besöksgruppen som Röda Korset har (min mamma var med där). Alla vill vara med i besöksgruppen men ingen vill vara den som behöver besök. Ingen vill vara den som är ensam… Alla vill vara mentorer och rediga och allvetande, ingen vill vara adept och i behov av hjälp. Nå, vi blev mera informerade om mentorsprogrammet och helt plötsligt frågades det: ”Har vi någon mentor här?” Jodå, en stor körprofil räckte upp handen, och DÅÅÅÅ, då insåg jag att det var ju precis honom som jag hade tänkt be om hjälp med mitt problem. Precis då insåg jag att jag absolut vill vara en adept. Tänk att få lov att ha en mentor som man kan få så mycket hjälp av. Vilken rikedom!! Jag anmälde mig raskt och stegade fram och tog i hand och anmälde mitt intresse och nu har jag alltså en mentor. Har tänkt lite grann på Gullan Bornemarks låt ”Fråga på” med texten ”Vill du veta nåt, sätt fart. Ta och fråga nån, såklart. Överallt i världen finns det folk som vet, fråga på, fråga på”. Det är aldrig för sent, kan jag säga. Nu är jag ju inte såå lastgammal, bara lite disigt medelålders. Om allt blir som jag tänkt kan jag jobba i kanske 20 år till. Och det finns ju fullt med idéer i världen att prova.

Nu är det fredagskväll och jag är en så trött liten kyrkomusiker efter en fullspäckad vecka. Men veckan är inte slut, i morgon är det full fart igen med övernattning för barn- och juniorkör och delar av ungdomskören. Hej vad det går! Undrar just hur länge jag kan säga att jag är ung och stark… men det ska nog visa sig på tisdag. Där brukar tröttheten nå sin topp efter en övernattning.

20141010_085625 (1)

 

Dagen idag tillbringades i S:t Andreas kyrka. Min kära kollega matchade så snyggt altartavlan när jag kom i kyrkan så jag var tvungen att ta en bild. Jag hade massor med tid att öva orgel och satt länge vid den fina vita orgeln i koret. Vi var några stycken som övade till en förrättning och man vet aldrig när sorgen slår till. Orden i sången rörde mitt hjärta och sorgen efter min mamma slog till med full kraft. Jag är glad att sorgen kom då och inte senare när jag behövde vara koncentrerad.

20141010_170342

 

Eftermiddagen ägnades åt lång promenad på Ribban med Åssian. Få saker ger sådan läkedom för själen som att traska med hunden lös och veta att det är helt okej. Ribban känns enorm och livsrummet likaså.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Medeltid x 2 = stentrött Lotta

I helgen besökte jag sagornas och myternas by, Visby. Vi var på körledarkonvent och sällan har jag skådat maken till stolta by-invånare. De hade så många historier och myter och sagor att berätta och åskådliggöra. Helt fantastiskt!!

20141004_183813

Vi fick oss väldigt mycket till livs i flera olika konserter med otroligt många körer. Det var till och med så mycket folk att domkyrkan blev fullsatt.

Jag har träffat och pratat med så många kolleger från Sveriges alla hörn och det var som vanligt otroligt givande.

20141004_113328

Nästan alla är musiker ut i tå och fingerspetsar och gapskratten har avlöst varandra.

Idag var det full fart igen och tåget gick till Jakriborg för planering med mina arbetskamrater.

20141006_083828

 

Tappra Cecilia hade bjudit hem oss allihop till sig. Medeltid på ett annat sätt, medeltid-wannabe. Fast hemma hos Cecilia var det överhuvudtaget ingen medeltid, fullt med färg och färg och färg och helt underbart.

20141006_090258

 

Chefen kompletterade snyggt med passande strumpor.

Efter dessa fyra fullmatade dagar är lilla Lotta faktiskt helt slut. 20141005_112657

Vackra, fina Wårdklockans kyrka får avsluta detta stentrötta blogg-inlägg. Här fick vi uppleva så mycket vacker körsång från 3 underbara körer på konventet.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.