På andra sidan övernattningen

Undrens tid är icke förbi. Helgens övernattning gick som en liten dans. Alla mina hjärtan var tysta som små möss kl 23.30, förutom en stackare som hostade, men hon gjorde det i sömnen. Jag fick sova hela natten och vaknade inte förrän kl 7. Det har nog aldrig hänt förr. Jag är aaaalltid uppe kl 05.30 och duschar av mig nattens vedermödor och sen gör jag kaffe och liksom hämtar mig. Men nu sov jag alltså till kl 7 och Cecilia, min kollega och barnpräst, gjorde kaffet och sen kom mamma Jenny och fixade frukost till oss.

Som alltid har jag ett rullande schema för föräldrainsatser på våra övernattningar. Vi har en mässa i september och efter denna mässa samlar jag föräldra-styrkan och bokar in dem på olika pass till övernattningen i oktober, typ frukt-paus kl 16.30, kvällsmat kl 17.30 (ska fixas då men vi äter kl 18.30), 3-4 föräldrar gör köttfärssåsen hemma, någon kommer och fixar kvällsmackan, någon övernattar ifall det är många yngre barn, någon gör frukost och de flesta hjälper till att städa. Det blir så fantastiskt roligt på det sättet. De som gör kvällsmaten är ofta kompisar och tar med syskon och har väldigt roligt när de gör det. Ibland har jag någon förälder som hjälper mig med dvd-film och ljuskanon, men i år blev det min make som bistod i ärendet.

Det är alltid med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot höstens övernattning. Vi är hemma i vår kyrka bara för att det är så enkelt med föräldrarna nära så att de kan rycka in om det behövs vid eventuell hemlängtan. I år var övernattningen som en liten räkmacka. Allting flöt på, barnen var glada och många sov över, en del gick hem och det var helt okej det också. En del kom tillbaka kl 8 och åt frukost med oss. Det var en riktigt trivsam övernattning och jag är nog inte såå disigt medelålders ändå. Jag var pigg som en mört i söndags när jag kom hem på eftermiddagen. Ibland däckar jag redan kl 16 men icke nu. Det var en fröjd att ta fram korsordet i Hundsport och göra popcorn och kaffe och sen satte jag mig ute i solen med hunden och bara hade det bra.

I måndags däremot var jag allt lite trött. Jag frös ända tills jag somnade som en sten kl 14. Efter ett par timmars sömn var jag varm i kroppen igen och åter på G. Körövningarna igår var lite dämpade. Barnen var allt lite matta och halva styrkan var hemma och samlade krafter.

Men nu är det onsdag och jag får åka till Lund och träffa ny biskop. Och så får jag träffa massor med kollegor. Lajbans!