Ledig idag.

Äntligen en dag i stiltje och min alldeles egna takt. Veckan som gått har varit både jobbig och underbar. Förberedelser inför första advent har varit på tapeten, såklart. Här övas Måne och sol inför mässan på söndag. Den blir lite annorlunda, men superfin. Gustaf spelar och sjunger för fullt. 3 verser såklart.

20141126_161518

Alla körerna är ”nytröjade” och jättefina.20141125_184211 20141125_184145

Fast sista repan med Juniorkören var inte optimal, kan jag säga. Vi var tvungna att ha ett sammanträde (med saft och B-kex), jag hade skjutit upp detta sammanträde ganska länge, och det var inte bra. Vi hann knappt sjunga något alls eftersom körtröjorna anlänt och skulle delas ut. Tips: ha aldrig sammanträde OCH tröjutdelning samtidigt sista repan innan första advent :( … ja jag vet, så dåligt planerat… Fast det var det faktiskt inte, sammanträdet var planerat till slutet på oktober, men då tyckte jag vi hade så mycket annat viktigt att göra, så jag tog mig inte samman… Svår balans. Men det är rasande kul med sammanträde när vi väl är där. Det är ljuvligt att se hur barnen lär sig vad det innebär med ordförande och sekreterare och justeringsmän osv. Det är utbildning på hög nivå. Faktiskt.

Jaja, första advent ska nog bli toppenfin ändå. De kan ju sina låtar. Jag är så glad för jag har dammat av Agnestigs Diskanten och Juniorkören ska sjunga Nu kommer julens högtid snart. Varje år har jag haft den i huvudet ändå, trots att ingen kör sjungit den. Men nu är det alltså dags! Äntligen!! Och Barnkören ska NATURLIGTVIS sjunga Adventstid. Världens finaste adventslåt i mitt tycke. Och Ungdomskören har lyft sig mot nya höjder och övat in Dotter Sion! Äntligen, där också!!

I veckan var det jag som lyfte mig mot alldeles egna nya höjder. Jag bytte två toners i kopiatorn uppe hos oss på andra våningen. Nöjd med att jag tog tag! 20141125_160246 Här ses beviset, två tomma tonerkartonger! Tjolahopp! Fast sen tog det slut på min tekniska finess, för igår skulle jag fixa affischer till Gospelkörens julkonsert. Filen fanns i datorn och jag bad kommunikationsavdelningen om hjälp och det fick jag. MEN jag glömde säga hur många jag vill ha (!) så de skickade några stycken bara. Och jag bad om fler och då sa de, ja men det kan du ju göra själv i er kopiator. Jaha, då kan jag väl det då, tänkte jag. Men det kunde jag inte. A4 gick bra i fint lite tjockare papper. Men A3 gick icke. Vet inte vad jag gjorde för fel, antingen blev bilden alldeles för liten, eller så fastnade pappret i maskinen, eller så blev det fel i färgtrycket. Efter körövningen bad jag maken om hjälp som naturligtvis fixade det med glans i både tryck och utseende. Jag är jättebra på att spela koraler, men icke i att hitta i kopiatorns snårdjungel!

Och nu är det alltså en stilla fredag med tur till B-strand för att vintersäkra utestolarna och lite sånt. Kanske rent av skriva en liten recension, öva nyckelharpa och gå med Åssian på massa långa strandturer, med och utan bollkastare.

20141128_110439 Fast maken har det hett om örona, han är runt och supportar grannar för fullt med boxar och fiberindragning och många lådor är det.

I veckan pratade vi om Advents-fasta. Fasta är tydligen ett vitt begrepp. Något man avstår… vad avstår jag? Kanske lite umgänge för att orka med allt. På lördag avstår jag absolut från kalkon-fest för att ladda mina batterier i min ensamhet. Nu ska jag alldeles ensam med hunden till stranden och njuta av att bara vara.

Får registranter vissla?

Vår premiär-orgelturné gick som en liten dans. 9 små organister i åldrarna 6-14 år och tre lite större, vuxna organister spelade för allt vad tygen höll.20141122_095953
I Ystad var vi på läktaren och orgeln var gammal och stor, 3 manualer och fantastiskt stora registerandrag. Vi blev filmade med webkamera så publiken kunde se oss på duken i koret där nere. Undertecknad är icke ute-van så jag ställde mig vid ett tillfälle i vägen för kameran, och min make kom galopperandes upp på läktaren och kungjorde min tavla. Lite pinsamt, tyckte jag… att jag ställde mig i vägen, alltså. Jaja, det är bara att lära sig. Till min stora lycka så var min ”gamla” lärare i satslära i kyrkan, den förra organisten i Ystad, Sven-Erik Erlö. Jag fick hälsa på honom och det kändes så gott i hjärtat att han var där. Jag tror jag var 16 år när jag var hans elev… 33 år sen.

20141122_105506

Post-it-lappar är ett måste på orgelturné och de gick åt som smör i solsken.
Efter konserten fick vi mat på restaurang precis bredvid kyrkan. Underbart gott. Vi var många som åt tillsammans, både barn och föräldrar, tror vi blev kring 20 stycken.

20141122_130952

Ovan ses en liten Ystad-vy, det såg ut som lite kåkstad så där på baksidan, men på framsidan var det mycket vackert och idylliskt, såklart.

Sen bar det av till Lund och S:t Hans kyrka. Där finns ingen läktare utan orgeln står längst fram i kyrkan så alla kunde se bra. Vi gjorde alla förberedelser, var och en fick ta ut nya registreringar och sen kunde vi fika lite. Sen spelade vi not-bingo, gjorde lite rytm-övningar och sen var det dags för nästa konsert. Vi hade hunnit bli rejält trötta och undertecknad hade inte mycket koncentration kvar till sista låten. Mina registranter, Holvig och Ludger i åldrarna 13 och 14 år var pigga och glada, och hela tiden när de vänt blad och registrerat till mig så har de varit på synnerligen gott humör. De har diggat med hela kroppen till mitt orgelstycke – Sortie av LJA Lefebure-Welý – de har klappat i takt, de har visslat, trallat och ”sittdansat”. Jag har väl sällan varit så fantastiskt full i skratt av att spela ett orgelstycke. När de skulle registrera samtidigt på var sin sida så var de så spefulla och hade full koncentration och så mycket bus i ögonen för att vara riktigt samtidiga. Svårt att förklara, men det har varit en fröjd att få spela när de hjälpt mig.

Men mitt i allt detta är det ändå en lite grej som jag tycker varit fantastisk. Det är när vi hade en extra kör-repa i fredags och 1 av killarna hade redan i förväg planerat att öva orgel efter repan. Så fort vi var klara dök han in i orgeln, och satte sin lapp med anteckningar på notstället, sen övade han igenom sin låt. Just den där målmedvetenheten och riktade energin var så fantastisk att få se. Och sen när jag insåg att han faktiskt planerat öva så blev jag så innerligt glad!!

Och en annan detalj i vår lilla orgelturné är att vi alla haft turné på olika sätt – barnens mammor hade en väldigt trevlig dag tillsammans; våra elever hade en toppendag tillsammans; jag hade en toppendag tillsammans med Åse, vi åkte bil tillsammans och hann diskutera en hel del.

Och en sista liten detalj som måste nämnas är berättat från Åse. Hon frågade G, sex år, precis innan kvällskonserten, ifall han var lite trött. Han kanske behövde sitta hos sin mamma. Nej då, sa G. Det gick så bra så… men sen sa han att han gärna ville sitta mellan Ludger och Holvig. Åse frågade genast pojkarna ifall G fick sitta mellan dem, och javisst fick han det. De makade sig genast och sen var de så nöjda alla tre. G fick sitta hos de stora pojkarna, och de stora pojkarna kände sig rediga… tror jag. Det värmer i mitt hjärta när de så gärna supportar varandra.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Tack ska du ha, Herre, nu släcker vi du och jag.

Orgelelevs-turné p G! IDAG!!!

I dag är det dags – Jag ska åka till Ystad och Lund med mina orgelelever på vår första turné. Det är min kollega Åse, som har en massa elever i Teckomatorp, som kläckte denna sällsynt goda idé. Det har varit väldigt roligt att se mina elevers nit när det gäller sin övning och sina stycken som de/vi valt.

20141120_162813

Och igår efter vår extrainsatta körövning var det så roligt att se hur en av dem genast gick till orgeln med sina anteckningar för att öva. Jag känner så väl igen den där lusten och glädjen och riktningen, liksom. Det var fullt fokus på övningen. Detta fokus har jag inte riktigt sett förrän igår, och då var det ju absolut ingen tvekan om vad som skulle göras. Det fanns i högsta grad en klingande bild inombords.20141120_164552

Befinner du dig i Ystad idag kl 12 så kom till kyrkan. Det blir garanterat en upplevelse! Alla små organister ska filmas medelst webkamera så publiken kommer att kunna se vem som spelar. Ikväll ska vi spela i Lund kl 18, i S:t Hans. Hjärtans välkommen dit också!

20141120_164707

 

Nu är jag verkligen inne i julrushen, de lediga dagarna lyser med sin frånvaro och istället är det extra rep med körerna, Ungdomskören och Hyllie gospel. Eftersom extra-repen blir på dagar då en del har annat inbokat blir det lite si och så med närvaron, men det får vara som det är. Jag är bombis på att alla gör sitt bästa för att hjälpa till och då får vi lotsa oss fram tillsammans i den takt det går, och den takt som alla kan vara med. Det värmer extra i hjärtat när en av basarna kom direkt från flyget och hade varit i Hongkong. Han hade nog varit vaken 23 timmar, och 1 timmes körövning lyckades han pressa in också.

Igår kom våra körtröjor och halva styrkan var på plats för ytterligare ett extra-rep. Och tröjorna utföll till belåtenhet!!! Puh!!!!

20141121_161120
Otaliga är de besök vi gjort hos tröj-leverantören för att kolla och välja och känna och prova, men det blev faktiskt jättebra. Sällan har jag skådat så nöjda ”ny-tröjade” körsångare. Och det positiva med hood-jackan är att de syns. På Tysklands-båten kommer vi ha stenkoll på var de befinner sig!

Nu ska jag äta frukost och förbereda mig för orgelturné!!! ÄNTLIGEN :D

Ett ögonblick i barnkören

Min barnkör har numera antagit formen av 10 barn, istället för tre. Det är kul! Igår diskuterade vi överstämma eller inte. Det var den fantastiska sången Adventstid som stod på tur att sjungas. Det finns en så fin överstämma på sista strofen som vi övat lite grann. Pojken G och flickan J ville sjunga denna överstämma. I alla fall så tyckte jag att vi skulle skippa överstämman eftersom det är lite svårt i just denna ålder (6-8 år). Jag uttryckte det som så att jag sa att det skapade lite förvirring. Ja, sa flickan A, man vet inte riktigt vad man ska sjunga. Precis, tyckte jag, vi skippar överstämman! Och flickan J höll med. Och så tittade jag på pojken G som äääälskar överstämmor och glatt och gärna hittar på överstämmor till allt, dessutom är han ruskigt begåvad och fixar att själv hålla en stämma. Pojken G slokade med huvudet och tillstod att han ville sjunga sin överstämma. Ok, sa jag, vi prövar. Sjung du den själv så tar vi andra melodin. Ja, sa alla och verkade nöjda med det. Vi gjorde som jag sa, och när vi sjungit klart så började flickan J klappa händerna och så sa hon: Så duktig G var, så fint han sjöng!! Jaa, sa alla andra och klappade de också. Och lilla G lyste som solen. Det är ett ögonblick som stannar kvar i lilla Lotta.

För övrigt var jag stört-trött hela tisdagen. Jag hade sovit miserabelt, somnade sent pga körövning i måndagskväll och det drar alltid lite grann ut på tiden och sen tar det en stund att varva ner så jag tror att jag somnade kring midnatt. Sen hade jag bokat in ett yoga-pass kl 06.45 så jag vaknade vid 4-tiden och var beredd. Det var inte bra. Jag kunde inte somna om och jag frös hela tisdagen. Jag försökte sova en stund efter lunch men det gick inte så jag pallrade mig iväg till jobbet. Under Juniorkörövningen kom tröttheten över mig som en ångvält och jag hade världens schå att överleva körövningen. På något sätt gick det och jag lyckades hålla mig på gott humör ändå, märkligt nog. Efter Juniorkören hade jag bestämt med 2 stycken ur Hyllie Gospel som ville öva varsin sång så det gjorde vi, och sen kunde jag traska hem. Hemma väntade maken med världens godaste soppa till kvällsmat. Soppan var gjord på skyn från fleskestegen (uttalas fleskestaj, ska föreställa danska, fläskstek på svenska) som maken lagade i helgen, och jag tror det var den godaste soppa jag ätit någonsin. Den var dessutom spetsad med ungersk paprika-krydda från makens svägerska. Sen slocknade jag kl 21. Helt ljuvligt, och idag är jag pigg som en liten mört igen. Det gillas.

Körövning bak och fram

Idag har vi börjat intensifiera våra körövningar inför julkonserten, extra repa i kväll. När jag kom till kyrkan var den helt upp och ner vänd och mitt på golvet stod en stor byggnads-ställning. Fönsterputsaren hade intagit kyrkan för att torka lampor och putsa akustik-glasplattor framför orgeln. Flygeln stod i helt andra delen av kyrkan så vi höll oss i närheten av den. Men det var märkligt och konstigt, jag hörde nästan ingenting där jag var så jag skippade flygeln och vi ställde oss i ring istället framför altaret och sjöng mycket utan piano. Ruskigt effektivt och konstruktivt!!

Och sen var det väldigt intressant att befinna sig på helt annan plats än det vi är vana vid. Säkert lärorikt på många sätt!

Förövrigt tillbringades helgen vid vår B-strand och det var en riktig storm-helg. Det blåste så mycket så till och med hunden tyckte det var läskigt alldeles vid vattnet.20141116_075046

Han visade väldigt tydligt att vi skulle gå tillbaka, han började bita i min vante och visa med blick och hela sin kropp att han inte gillade stormen. Alltså gick vi vid landsvägen i stället. Där var mycket lugnare. På kvällen fick jag använda pannlampan och så gick vi till mjölkapallen precis vid ortsnamns-skylten. Jag gillar mjölkpallar. Där kan man sitta och filosofera.

20141116_081412

Idag stöp jag i backen när jag cyklade med hunden. Sadelstången bröts rätt av. RÄTT AV!!! Jag har visserligen haft cykeln i 19 år, men det ska väl en sadelstång klara? Just nu är jag så oändligt tacksam att jag inte gjorde mig illa. Det kunde gått helt åt skogen, faktiskt, men det gjorde det inte. Tacksam är jag. Jag hade nog änglavakt. Eller nåda-vakt… omsluten av nåd och änglar bars jag upp så jag inte kraschade helt, bara gled lite långsamt ner från cykeln. Foten veks in under trampan och jag tror att knäet tog första stöten.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Tack för idag, Herre, nu släcker vi du och jag.

Kroppen mobiliserar

Förra veckan tog jag hälsan i handen och bokade in 3 pass lagom utspridda i veckan, 3 pass för att öka lilla Lottas mobilitet. Jag fick en underbar träningsvärk som talade om att kroppen rustade sig. Denna vecka har jag fortsatt med ytterligare 3 pass och redan är kroppen beredd på ett helt annat sätt. Musklerna svarar och jobbar på. Jag tycker människan är en underbar skapelse… eller kanske hela skapelsen, faktiskt. Jag frågar och utmanar kroppen och genast ställer sig varenda liten cell i givakt och tänjer och sträcker och pressar mina gränser och utmanar mig och hjälper till. Jag tycker det är magiskt. Förra veckan hade jag problem bara att ligga raklång på lilla mattan. Ischias-nerven var i kläm och det gjorde jätteont i vänster-benet, men redan denna veckan var det redan mycket bättre. Fantastiskt!

Idag står begravning på schemat och senare en extra övning med Ungdomskören. Vi ska till Tyskland på lucia-turné och igår mättes huvuden för att skicka beställning på kransar. Mamma Helene kom med måttband och mätte allihop, utom pojkarna som inte tyckte de behövde nån krans.

Igår fick jag en ny insikt om värdet med orgelelever. De hjälper mig vända blad och registrera (dvs dra ut rätt register-andrag på orgeln för att ändra klangen). Tänk, jag har 3 stycken registranter som kan supporta! Äntligen!!!

Efter en lång vecka väntar en helt ledig helg. Det var längesen, faktiskt. Men sen börjar spurten inför julkonserter, extra rep är inbokade även för gospelkören. Hej vad det går! Nu laddar vi!! Kalas-kul!

Och egentligen är advents-tiden jättejobbig för alla kyrkomusiker. Det är då vi har lucia-tåg till tusen överallt och eftersom jag alltid är lite överhopad så tackar jag aldrig ja till något luciatåg utanför min kyrka, men i år har jag gjort det. Vi ska till barnhabiliteringen på SUS. Det kändes viktigt på nåt sätt.

 

Underbara tisdag!

I morse vaknade jag redan kl 03.00 och undrade ifall det inte var dags att gå upp snart. Det var det inte, hade planerat mitt uppvaknande till kl 5 så jag försökte sova lite till. Det gick nog rätt så bra, ett tag, men kvart i fem kunde jag inte vänta längre. Jag gick en liten tur med hunden, sen stack jag iväg med min cykel, ner till stranden. Det var nerförsbacke och medvind hela vägen dit, och sen när jag vände och cyklade längs hela Ribban var det motvind, och helt ljuvligt att ta rejäla tag med cykeln. Hemåt var det mera motvind och uppförsbacke och faktiskt toppen-bra planerat rent träningsmässigt. Kunde jobba rejält hela biten hem. Sen stannade jag vid lilla lilla klätterställningen i parken precis hemmavid och klättrade upp och tvärs över hela lilla bygget. Vad gör man inte för ökad mobilitet? När jag kom hem tränade jag lite till, lite planka och rygg och sen var det ljuvligt att fixa morgon-pysslet med hunden.

På jobbet träffade jag min orgel-kollega Åse. Vi ska på turné med våra orgelelever och vi planerade dagen tillsammans. Så kreativ timme, och så mycket bra vi kom på tillsammans. Turnén sträcker sig från Ystad till Lund och varar en hel lördag. Alldeles lagom turné. Den kommer innehålla både konserter och orgel-stafett och lek och mat. Dessutom får föräldrarna möjlighet att träffas och prata. Det är nog alldeles speciellt att vara orgelelevs-förälder. Och så sa Åse att vi ska ju också spela!! Oj så glad jag blev!! Insåg plötsligt att jag är ju en förebild. Jag måste börja öva. Älskade orgel, here I come!!! När vi planerat klart gick jag raka vägen till min orgel och tog fram min favoritfuga, Bach´s i d-moll – kan det vara BWV 565? Tror det. I alla fall så är det något av det mest rytmiska och bästa jag vet. Är sällan så lycklig som när kroppen minns och svänget kommer. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, orgeln sjunger och själen dansar!

Sen hade jag en lång förmiddag då jag hann stoppa noter på plats och skicka mail och få undan en hel massa. Ställtid är guld värt. Jag åt lunch med maken och traskade med densamma och hunden på stranden och sen for jag tillbaka till jobbet igen. Fika och glad samvaro med ljuvliga arbetskamrater ger otrolig energi. Jag stack ner till stan och lämnade körtröjor som vi haft på prov och sen förberedde jag barnkör- och juniorkör-övning.

På barnkören hände det fantastiska att solmisationen (do, re, mi osv med handtecken) börjar trilla på plats. Jag har aldrig varit nån entusiast för solmisation, men nu har jag börjat förstå finesserna med det (sent ska syndaren vakna) och idag gjorde vi våra vanliga övningar och helt plötsligt slutade jag sjunga men fortsatte med mina rörelser och barnen sjöng själv och prickade sprången också. Otroligt roligt!!

Efter barnkören kom Viktoria från Hyllie gospel som ville öva lite solo-grejer. Jag hade glömt ta med pärmen som jag hade hemma, så jag kastade mig ut och hoppades ha låtarna i huvudet. Det hade jag i 25 minuter. De sista 5 minuterna blev jag stentrött och där slutade hjärnan fungera, så jag gick hem istället.

Hemma tittade vi på ”Så mycket bätttre” som vi missade i lördags. Jag blev helt tårögd av Carolas tolkning av Amanda Jensen´s låt. Oooh så bra det var, vilka fullblodsmusiker de är!!! Sen var det helt ljuvligt att ge sig ut på kvälls-cykeltur med hunden i Djupadalsparken. Vädret var helt stilla och det var så tyst och skönt och ett stilla regn föll. Det blev en surrealistisk känsla i parken, så vackert.

Många fantastiska stunder, och i allt detta 2 små-jobbiga grejer jag hade att ordna. Men jag bad folk i närheten om hjälp och jag fick hjälpen. Så mycket omsorg det finns, den ligger där och väntar och ibland är det bara att fånga upp den och låta sig omslutas. Buren av nåd, faktiskt.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!

Bottna eller drunkna

I veckan diskuterade vi församlingsinstruktion med utgångspunkt från ord från biskopar. Bottna i nåden skulle vi klura kring. Då sa en av klokingarna: ”Kan man drunkna i nåden?” Om man inte bottnar, drunknar man då? Jag hörde inte riktigt vad svaren blev för jag började tänka så intensivt själv. Att drunkna i kärlek kan ju låta positivt, men drunkna i nåd? Jag frågade maken och hans svar blev snabbt och koncist: ”Nä, man kan inte drunkna i nåden”. ”Varför?” sa jag. ”För att nåden är en tillstånd som omsluter en.” ”Kan man bottna i nåden, då?” sa jag. ”Nä, det kan man inte eftersom nåden är ett tillstånd som omsluter en”. Intressant. Själv känner jag mig ofta villrådig och inte särskilt omsluten av nåd. Många, många gånger är jag så otroligt omsluten och bärs av allt och alla och troligen mest av nåden.

20141025_162938

När tillvaron rämnar och allt mest känns som mörker är det svårt att hitta till nåden, eller komma på att den finns… fast det är väl troligen mest då den finns, fast det fattar jag inte just då. I veckan kom jag på det ju faktiskt är minnesgudstjänster överallt i hela vårt land till helgen och min lilla mamma dog på påskdagen. Då är jag ju faktiskt sörjande och borde gå i kyrkan, kanske hemma i Sjöbo. Men jag ska ju jobba… har inte alls tänkt på att så kanske jag ska göra. Nå, i alla fall så ringde jag till pappa och frågade vad han ville göra. Han ville gå till kyrkogården och sätta blommor till mamma så det ska vi göra och sen ska vi äta tillsammans där mamma bodde de sista månaderna. Fast jag kanske kan få med mig pappa till min lilla kyrka där jag ska spela.

20141031_152913

Nu är det helg och nästan alla låtar är på plats inför jul- och lucia-konserter, jag har bara ett par små tillägg att stoppa in på hemsida och dropbox till mina körsångare. Mina glada arbetskamrater satt och kalasade på överblivet godis från konfaträffen och ljuset lyste varmt och gott i deras rum. Jag och maken var ute igår för att införskaffa attiraljer till maskerad i kväll. Jag blir helt förundrad över makens frenesi och energi att hitta utrustning för ändamålet.

20141031_163332

Igår eftermiddag gick vi på Ribban, jag och hunden och jag förundras ständigt över hur vackert det är trots att det är grått och regnigt och höstigt.

20141026_055422

Och när det är som mörkast finns förvisso ett ljus i mörkret… och bilden/berättelsen med fotspår i sanden är nog sinnebilden för nåden… kom jag på just.

Då går jag vidare i livet… omsluten… och för stunden medveten om det :D