Får registranter vissla?

Vår premiär-orgelturné gick som en liten dans. 9 små organister i åldrarna 6-14 år och tre lite större, vuxna organister spelade för allt vad tygen höll.
I Ystad var vi på läktaren och orgeln var gammal och stor, 3 manualer och fantastiskt stora registerandrag. Vi blev filmade med webkamera så publiken kunde se oss på duken i koret där nere. Undertecknad är icke ute-van så jag ställde mig vid ett tillfälle i vägen för kameran, och min make kom galopperandes upp på läktaren och kungjorde min tavla. Lite pinsamt, tyckte jag… att jag ställde mig i vägen, alltså. Jaja, det är bara att lära sig. Till min stora lycka så var min ”gamla” lärare i satslära i kyrkan, den förra organisten i Ystad, Sven-Erik Erlö. Jag fick hälsa på honom och det kändes så gott i hjärtat att han var där. Jag tror jag var 16 år när jag var hans elev… 33 år sen.

Post-it-lappar är ett måste på orgelturné och de gick åt som smör i solsken.
Efter konserten fick vi mat på restaurang precis bredvid kyrkan. Underbart gott. Vi var många som åt tillsammans, både barn och föräldrar, tror vi blev kring 20 stycken.

Ovan ses en liten Ystad-vy, det såg ut som lite kåkstad så där på baksidan, men på framsidan var det mycket vackert och idylliskt, såklart.

Sen bar det av till Lund och S:t Hans kyrka. Där finns ingen läktare utan orgeln står längst fram i kyrkan så alla kunde se bra. Vi gjorde alla förberedelser, var och en fick ta ut nya registreringar och sen kunde vi fika lite. Sen spelade vi not-bingo, gjorde lite rytm-övningar och sen var det dags för nästa konsert. Vi hade hunnit bli rejält trötta och undertecknad hade inte mycket koncentration kvar till sista låten. Mina registranter, Holvig och Ludger i åldrarna 13 och 14 år var pigga och glada, och hela tiden när de vänt blad och registrerat till mig så har de varit på synnerligen gott humör. De har diggat med hela kroppen till mitt orgelstycke – Sortie av LJA Lefebure-Welý – de har klappat i takt, de har visslat, trallat och ”sittdansat”. Jag har väl sällan varit så fantastiskt full i skratt av att spela ett orgelstycke. När de skulle registrera samtidigt på var sin sida så var de så spefulla och hade full koncentration och så mycket bus i ögonen för att vara riktigt samtidiga. Svårt att förklara, men det har varit en fröjd att få spela när de hjälpt mig.

Men mitt i allt detta är det ändå en lite grej som jag tycker varit fantastisk. Det är när vi hade en extra kör-repa i fredags och 1 av killarna hade redan i förväg planerat att öva orgel efter repan. Så fort vi var klara dök han in i orgeln, och satte sin lapp med anteckningar på notstället, sen övade han igenom sin låt. Just den där målmedvetenheten och riktade energin var så fantastisk att få se. Och sen när jag insåg att han faktiskt planerat öva så blev jag så innerligt glad!!

Och en annan detalj i vår lilla orgelturné är att vi alla haft turné på olika sätt – barnens mammor hade en väldigt trevlig dag tillsammans; våra elever hade en toppendag tillsammans; jag hade en toppendag tillsammans med Åse, vi åkte bil tillsammans och hann diskutera en hel del.

Och en sista liten detalj som måste nämnas är berättat från Åse. Hon frågade G, sex år, precis innan kvällskonserten, ifall han var lite trött. Han kanske behövde sitta hos sin mamma. Nej då, sa G. Det gick så bra så… men sen sa han att han gärna ville sitta mellan Ludger och Holvig. Åse frågade genast pojkarna ifall G fick sitta mellan dem, och javisst fick han det. De makade sig genast och sen var de så nöjda alla tre. G fick sitta hos de stora pojkarna, och de stora pojkarna kände sig rediga… tror jag. Det värmer i mitt hjärta när de så gärna supportar varandra.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Tack ska du ha, Herre, nu släcker vi du och jag.