Berg och dalbana

Idag har varit en märklig dag. Jag är ledig och tycker det är toppenskönt. Jag har funderat mycket över juldagarna. De har varit helt underbara samtidigt som det har varit så oändligt tomt utan mamma (mamma dog i april). Jag saknar min mamma jättemycket. Julafton kändes väldigt kaosartad inombords för min egen del. Men på juldagen var vi hemma och Linnéa (min dotter) och Tobbe (hennes pojkvän) körde och hämtade min pappa och sen var de hos oss hela eftermiddagen tillsammans. Det var stor läkedom i detta. Vi sjöng tillsammans, jag och pappa och Tobbe; Leende guldbruna ögon, För kärlekens skull och Tango i Nizza. Och så Knalle Juls vals, såklart. Det var roligt, pappa sjöng för full hals, och Tobbe med. Sen körde Linnéa och Tobbe hem och pappa hjälpte mig diska och torka. Det är så fridfullt att hjälpas åt. Och roligt!!!

När vi ätit frukost idag åkte vi till stora staden Trelleborg och införskaffade hundgodis och strumpor. Sen åkte vi hem och åt lunch och så var det dags för Smyge-rundan. Solen sken och det var så sagolikt vackert vid sjön. Jag är helt förundrad över att det kan vara så vackert.

20141226_121818 20141226_150011 20141226_152631 20141226_153417Tänk att sjön kan vara så vit.
När vi kom hem somnade maken som en sten och och jag satt och tänkte.

Jag pratade i telefon idag med en vän. Vi diskuterade kyrka och gudstjänst och sånger och vad man har för förväntningar och hur man/vi önskar att det ska vara. Mitt i allt prat så sa plötsligt min vän: ”Jag förstår din teologi.” När du gör si eller så så förstår jag din tanke och bakgrunden till det du gör, ”Jag förstår din teologi”. Så vackert det låter. Tänk att jag har en teologi. Det får mig osökt att tänka på min förrförra chef Ingemar Simonsson. En dag sa han så här: ”Du, ta och fråga Gunnar ifall han vill vara med i kyrkokören. Han är inte troende alls, han är uttalad ateist, men han har en väldigt stor andlighet. Jag tror att det kan bli bra”. Sa Ingemar och så log han. Det blev väldigt bra. Några år senare var Gunnar både döpt och konfirmerad och en stor glädjespridare såväl i kör som kyrka. Fantastiskt.

Och den sista berg- och dalbanan var idag när jag lyssnade till inspelningen från igår. Min kör lät inte som min kör. Det lät inget vidare faktiskt… tills vi kom på att datorn hade kassa högtalare. När jag lyssnade i hörlurarna i stället var det genast en otrolig skillnad. Då lät det som min kör igen. Jag blev helt nervös. Men nu blev jag lugnad igen. Kanske jag kan vara ledig snart… eller inte.

Jul-vemod

Lilljulafton är här och vi fixar och donar här hemma. Maken syr ihop min julstjärna av halm,20141223_180022 han läker den kirurgiskt med omvårdnad och omsömnad. Jag har rotat fram min bordsjulgran av porslin som jag fått av mamma. Den står på köksbordet med värmeljus, redo att lysa.

Jag blir alltid så vemodig till jul, tänker på alla grusade förhoppningar och alla ensamma, och stressen och pressen att vara lycklig. Just nu saknar jag mest min mamma. Jag ringde till pappa och undrade om han ville komma hit, men det ville han inte alls. Han hade det så bra så med sin tv.

Idag har jag varit på jobbet och fått iväg fakturor som hängde i luften och projektet för dagen var att bära upp alla miljoner pärmar och högar med papper till mitt arbetsrum. De står på golvet nu och väntar så jag har något att göra efter nyår.20141223_084113 Fyra stora IKEA-kassar blev det. Dessutom är mitt arbetsskrivbord belamrat med ytterligare miljoner papper. Nästan så klagomål snart utgår pga missat belamringstillstånd.

På jobbet var det full fart med Öppen Jul-fixande. Lassvis med julskinkor och julmust och annat bars in. Mysigt. Själv ska jag jobba i morgon till Julkrubbe-gudstjänsten kl 13 och till Julbönen kl 17. Det ska blir roligt! Jul i Hyllie är speciellt. Det är liksom en hemvändardag.

I övermorgon är det Juldagen och då får jag lov att spela Dagen är kommen. Jag älskar att spela den. Först tar jag 2 verser i F-dur, sen tar jag helt fräckt vers 3 i G-dur och sen fortsätter jag i Carols från Betlehem-boken och spelar efter orgelsatsen där. Det är så vackert och pampigt. Vers 5 har så ljuvliga ackord. Min själ dansar och församlingen sjunger så det dånar.
20141223_180112

Må du få en fin julhelg med de vackraste sångerna. I min lilla änglaorkester spelar de olika låtar. Dirigenten har Stilla natt och organisten O du saliga. Lite kul.

”I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid. En stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.”

Från koloss till kontroll

En semestervecka börjar ta slut. En semester full med sömn och sömn och miljoner tankar.

Idag övade jag med vår solist till julbönen på julafton. Det kändes alldeles för äventyrligt att vänta med övandet till dagen innan julafton, då min semester tar slut. På ett sätt har jag haft mycket semester, jag har inte varit på jobbet, bara lite. Jag var inne och hämtade en lapp, på vars baksida vi räknat kollekten från julkonserten. Lappen behövde jag. Och idag hämtade jag hem den nya julsångboken jag köpte i höstas. Tänk, jag köpte den i oktober, men har än så länge inte haft tid att bara sitta och spela och sjunga igenom sångerna. Man kan ju ögna igenom låtarna också, men det är inte så roligt som att spela och sjunga själv.

Huvudet har hela veckan varit fullt med tankar inför nästa termin, tankar kring körverksamhet för både vuxna och yngre. En del bra saker har jag fått gjort, och en del har bara malt omkring. Nästa vecka ska jag jobba 3 dagar och sen  har jag ledigt igen. Tror faktiskt att jag grundat rejält för att ha semester mycket mera om några dagar. Det är bra.

Jag har funderat kring begreppet städning. Det kan innebära väldigt många saker. För att röja på matrumsbordet måste man ibland göra grejerna klara, inte bara flytta undan det, utan ta tag och få undan i skalle och rum. Nu är matbordet tomt. Men jag behövde hjälp av maken för att göra redovisningen från körens utlandsresa. Nu är det klart och nöjd är jag. Och detta har jag gjort på min semester, men jag hann inte förra veckan.

Nä, mitt liv går hand i hand med mitt jobb. Jag vill nog ha det så, faktiskt. För mig är det en livsstil att vara kyrkomusiker. Det gillar jag. Mina bästa vänner är också kyrkomusiker eller musiker eller körsångare. Och jag skulle ju aldrig varit kyrkomusiker om jag inte skulle låtit övningen ta en så stor del av mitt liv. Och ifall jag inte är hundraprocentigt engagerad så gäspar jag ihjäl mig. Så är det.

Dessa dagar har jag somnat som en sten när jag behövt. Det är härligt. Jag känner mig riktigt utvilad och jag har ägnat de sista 7 veckorna åt regelbunden yoga-träning. Det är ljuvligt för min kropp börjar bli stark. Stark och seg (… fast inte stark som en bulgarisk kulstöterska, bara lite mer slimmad). Koloss-Lotta börjar bli kontroll-Lotta. 189 cm kropp är mycket att ha ordning på och det krävs envishet till tusen, men det är bara att bita ihop. Det är som med övning, det finns inga genvägar. Hårt arbete. Men det är hårt arbete som ger flytet. Flyt och glädje och styrka.

Idag fick jag äta tillsammans med min tös och hennes pojkvän och min make. Vi var ute tillsammans och sen gick vi och köpte en present till en släkting. Det var så roligt att vara tillsammans och ha tid att gå och strosa och kolla runt. Så roligt att kunna vila i samvaron!

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Stiltjen brer ut sig

Nu är min tid för adventsfasta. Fast frågan är om jag ska fasta så mycket. Men det ska jag nog för jag har fått besked på att jag inte ska äta gluten. Jag som ÄLSKAR bröd. Jo det blir nog en prövning, faktiskt. Fast måste fasta innebära prövning?

Nu är jag faktiskt återhämtad och rejält utvilad efter flera veckors intensivt arbete. På två helger har jag haft 3 konserter med proppfulla kyrkor. Det är rekord för lilla Lotta. Var kommer alla mänskor ifrån? Helt fantastiskt roligt!!! Efter vår sista konsert i söndags kom jag hem och var som vanligt helt uttorkad, för jag hinner aldrig fylla på ordentligt. Det som fanns att tillgå hemma var grönsaksjuice och vatten och en svart läsk i kylen. Jag hinkade i mig allt detta. Det var nog en liten dunderkur, för dagen efter hade jag ingen migrän, vilket annars alltid är som ett brev på posten. Jag hade så mycket adrenalin i kroppen i måndags så jag tuffade på i racerfart. Framåt kvällen började jag krokna och igår var jag frusen och somnade direkt vid halv-sju-tiden, efter pilates-passet. Sen sov jag hela kvällen och vaknade vid midnatt, god och glad igen.

Nu har jag semester och är jätteduktig på att slappa och inte alls ta tag här hemma. Idag går färden till Köpenhamn för att se alla roliga grejer på Ströget, såsom joggande tomte-parader, uppfinningsrika gatumusikanter, dolska pubar fulla med julgrejer i taket… osv. I morgon har jag en date med maken för att storstäda här hemma. Till dess får det se ut som det gör. Befriande. Däremot kan jag inte låta bli att tänka och planera för nästa termin på jobbet. Lika bra att få alla tankar på plats för att sen kanske kunna släppa tänkeriet.

20141211_120715

När vi är på stranden, jag och hunden, brukar jag roa mig med att på den högsta punkten lägga mig raklång och studera himlen. Ibland är det grått och ibland är det blått. Det märkliga är när molnen är blå trots att det är jättemolnigt. 20141208_161313

När jag kollade igenom körens egenhändigt införskaffade julpynt kunde jag inte låta bli att pimpa citronfatet här hemma. Det blev fint, tycker jag. Det gäller att roa sig :)

20141213_105539

 

Fast nu är kulorna nerpackade och citronerna snart slut… eller mögliga… Blommorna i hemmet har brett ut sig så det får inte plats med några adventsstakar… men som sagt, i morgon ska vi städa och nu ska jag damma av min nyckelharpa. Måste börja öva för femtioårsfest i mars!!! Och då har jag lovat ta med min fantastiskt vackra irländska flöjt i peruanskt rosenträ, måste öva på den också… och lösa korsord… och öva piano… Jag ska nog överleva denna semestern också.

Pax!

Tomtetärna och stjärngossemidja med glitter

Ikväll hade barnkören sitt alldeles egna lucia-tåg på Barnhabiliteringen här i Malmö på SUS. Jag var lite osäker på ifall jag skulle få med mig mina barn i kören, men alla kom (utom en som var sjuk samt en som tidigare deklarerat att hon inte kunde vara med). Mina körbarn uttryckte nämligen en oro för vad de skulle få se. Jag visste inte så noga och tog reda på så mycket jag kunde, och jag kom fram till att det nog inte skulle vara så konstigt. Och alla föräldrarna kunde vara med så det var inga problem kom vi fram till, tillsammans.

Det var så ljuvligt att se när alla kom. En flicka var tomtetärna, iklädd tomteklänning med glitter runt midjan, och en av pojkarna var stjärngosse med glitter i midjan, och så var det lite lucior och tomtar och en pepparkaksgubbe. Jag föreslog att han kanske var utklädd till chokladpudding och vispgrädde, men det uppskattade han inte alls. I alla fall så blir jag så glad när jag ser barnens nytänk och fina kombinationer! Läckert.

Först fick alla barnen på habiliteringen se en clown och en musiker sjunga och spela och leka, sen var det då dags för oss. Vi sjöng lite själva och vi sjöng ganska mycket tillsammans med hela auditoriet, det var kanske 60-70 barn och föräldrar. Det blev riktigt livat. Nu tändas tusen juleljus och Mössens julafton sjöngs för fulla halsar, och en liten pepparkake-blues blev populär. Särskilt en ganska stor pojke gillade Pepparkake-bluesen. Det ryckte i hela hans kropp av glädje när vi sjöng, och på just den blev han extra frenetisk. Fantastiskt att se. Och ljuvligt att se att min barnkör stod kvar och sjöng på, trots all uppståndelse som var omkring. Sen fick alla julklappar och fika och stort pepparkakshjärta med sitt namn skrivet i garnityr… heter det så? Kristyr kanske. GLASYR är det ju!!

För övrigt har det varit en låååång dag. Den började kl 3 i morse då jag gick upp och kollade igenom lite noter. Jag skulle se på en orgel+brass-not och för detta ändamål rasslade jag igång mitt musikprogram i datorn och fick fram katedralorgelstämmor och trombon-brass och sen satte jag igång att spela. Jag spelade och spelade och sen lyssnade jag igenom vad jag gjort, och sen raderade jag rubbet och tog nästa koral. Det var en häftig start på dagen, 3 timmars orgel-brass så där på morgonkvisten. Sen hade vi morgonmässa och jag fick äntligen sjunga vers 3 på Koppången. Jag sjöng de andra två verserna också men de är bara intro till vers 3, tycker jag. Det är den vackraste adventssången, alla kategorier. Sen var det planering på jobbet och lite extra övande med körsångare. det är så roligt när polletter ramlar ner. Det är riktiga guldtillfällen!! Sen flyttade jag lite papper och så fick jag äntligen träffa min lilltös. Ja just det, innan dess hann jag få lite soppa hos vår f.d. vaktmästare, Klister Metall! Passande namn. I alla fall så blev min tös nöjd med presenterna från vår Tysklands-resa! Puh. Egentligen skulle vi kört till Landskrona på kalas, men jag kände en stark obehagskänsla pga blåsten, så jag vågade inte köra. Efter kaffe med Linnéa fick jag kasta mig hem och ge mig iväg till stranden med hunden och sen var det dags för luciatåget på SUS. Ofta undrar jag varför jag tackar ja till så mycket, men när jag väl är där, vet jag alldeles säkert VARFÖR jag är just där. Och jag blir så rörd in i hjärteroten när jag ser hur barnkörföräldrarna hjälper varandra och barnen, och är alldeles ljuvliga. Vilka stjärnor det finns!!

Och vår Lucia-turné i helgen med Ungdomskören i Tyskland var den bästa någonsin; -bästa sången – bästa planeringen – mesta pengarna (för första gången gick vår resa ihop ekonomiskt) – lugnaste resvägen – roligaste hoppsa-stegs-framfarten av hela kören med supermamma och körledare längs 4 lyktstolpar!! Sånt händer bara på körresa!!

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Lucia-turné på G!

I morgon är det dags! Då bär det av till norra Tyskland och Rügen-trakterna. Jag och Ungdomskören åker tillsammans med 2 super-körmammor.

Allt är packat och …. nä, alls icke. Inneskor och shampoo och hårborste och balsam är packat. Och ny synt, faktiskt. I lördags hade vi ett extra-rep och kyrkan var full av dopgäster, församlingssalen var full av dop-dukning så vi fick repa inne på expen. Men det var ju inga problem för vi hade ju synten. Trodde jag. Det hade vi visserligen, men den lät inte. Strömmen var på och indikator och display lyste och den visade att jag spelade, men det var helt tyst… jodå, volymknappen var uppskruvad och jag stängde av och satte på igen, men inget ljud. Vi fick repetera utan synt. Det var bra för det blev en väldigt effektiv repa, det enda som inte gick så bra var Max Regers Marie Wiegenlied. Den var svår utan instrument, men det andra gick finfint. Och jag kan ju inte resa iväg med instrument som bara låter ibland, så det bar av idag till musikaffär och nytt instrument är nu införskaffat. Det är kul, det blev ett MYCKET bättre instrument än den gamla, såklart.

I morgon har jag bara kvar att packa mina kläder och att göra programmet till stora stenkyrkan i Prerow, hämta minibussarna tillsammans med körmamman Heléne, samt att förbereda Hyllie Gospels körövning, samt ha nyss nämnda körövning, innan jag åker med nattbåten till Tyskland. Och så ska jag hämta nyckel i S:t Mikael eftersom vi ska ha repan där så vi är förberedda till konserten nästa söndag.

Alla lucia-låtarna spelar i en salig röra inne i min skalle. Hela tiden. Från det jag vaknar tills jag somnar. Oftast är det mezzo-stämman till ”Jag håller dig i handen” som spelar. Märkligt. Eller Lussevisans mezzostämma. Men det är ju ett bevis på att jag börjar äga låtarna. Det är kul. ”Då rår ett ljus kring alla mörknande vrår…”

Nu ska jag göra lite te.

Mitt emellan 1 Advent och lucia-turné

Första Advent bjöd på häftig mässa i Hyllie med många överraskningar. Vår präst hade lagt grejer under folks stolar och de som hittade grejer fick komma upp på golvet och hjälpa till med predikan. Det var häftigt att se. Folk blev så häpna så de kom sig aldrig för med att protestera utan alla kom snällt upp och hjälpte till. Det blev lite livat.

Alla tre körerna i alla åldrar, från 6 till 19 år, sjöng så fint, så fint och allt var som det skulle.

I barnkören har jag fortfarande lite inskolning… ”inkyrkning” kvar. De kommer så glatt varje tisdag och sjunger, men sen när det är söndag och där dessutom är två andra körer med så blir det genast jobbigt. Två barn kom till kyrkan med sina föräldrar men jag tror de gick hem igen. Ett barn satt hela tiden hos sin mamma och ville inte alls komma och sjunga. Men det får ta den tid det tar. Tre små kavata körsångare sjöng Adventstid, mycket vackert och klart.

Allt blev inte som planerat men det blev som det skulle, som sagt. Utom ett par detaljer som nog ingen fattade, tack och lov. Mina orgelelever spelade i mässan vid två tillfällen, de var jätteduktiga! MEN det medförde små problem som jag inte tänkt på, nämligen höjden på orgelpallen. Den vevades ner så de skulle kunna nå, och sen var det inte riktigt läge att hissa upp den till utgångsmusiken. Jag var lite förberedd och hade tre tjocka koralböcker som jag kunde sitta på, men det gick så snabbt till utgångsmusiken, så jag hann aldrig riktigt sätta mig rätt, så jag satt på snedden på dessa tre böcker. Inte lyckat alls. All koncentration gick åt till att inte kasa hit eller dit och dessutom försöka spela så rätt som möjligt. Kämpigt. Och jag missade en jätteviktig detalj, nämligen att anpassa utgångsmusiken för att sluta i precis rätt stund och slinka ut genom sakristian och fånga körsångarna precis när de var klara med processionen, och då ta stora körkramen så det blir en fin avslutning på det vi gjort tillsammans. Det missade jag.

Men annars gick allt jättefint!!  Jag är stolt och glad över mina körsångare. Tyvärr glömmer jag alltid ta foto på dem där de står i sina fina körtröjor, men jag lyckades i alla fall fånga diakoni- och kurator-gardet, Mia och Anna-Lena!

20141130_131848

Och nu är det dags för nya utmaningar.

På torsdag åker jag till Tyskland med Ungdomskören på en Lucia-turné och dessförinnan är veckan full med extra rep för både Ungdomskör och Hyllie Gospel  och dessutom vanliga rep för alla körer. Idag lyckades jag fylla i Hytt-listan till rederiet. En makalös prestation, faktiskt. Första gången fattade jag inte hur jag skulle göra, men idag föll polletten ner. Jag ringde dit för att få hjälp, men precis innan jag fick svar hade jag börjat fatta.

Och idag ska jag hem till pappa för att leverera en biljardkö som han behövde, och så ska vi äta lunch… och troligen ska jag ta med alla mammas kläder till Malmö för att lämna till second hand-butik. Pappa vill inte lämna dem själv… och det vill väl inte jag heller, men det är bättre att jag gör det än pappa.

Nu är jag mitt i advents-stormvinden för oss kyrkomusiker. Det känns finfint. Ber att få önska dig Glad Advent, du som kanske tittar in och läser. Här är den finaste adventsstjärnan jag hittat:

20141128_121002