En semestervecka börjar ta slut. En semester full med sömn och sömn och miljoner tankar.
Idag övade jag med vår solist till julbönen på julafton. Det kändes alldeles för äventyrligt att vänta med övandet till dagen innan julafton, då min semester tar slut. På ett sätt har jag haft mycket semester, jag har inte varit på jobbet, bara lite. Jag var inne och hämtade en lapp, på vars baksida vi räknat kollekten från julkonserten. Lappen behövde jag. Och idag hämtade jag hem den nya julsångboken jag köpte i höstas. Tänk, jag köpte den i oktober, men har än så länge inte haft tid att bara sitta och spela och sjunga igenom sångerna. Man kan ju ögna igenom låtarna också, men det är inte så roligt som att spela och sjunga själv.
Huvudet har hela veckan varit fullt med tankar inför nästa termin, tankar kring körverksamhet för både vuxna och yngre. En del bra saker har jag fått gjort, och en del har bara malt omkring. Nästa vecka ska jag jobba 3 dagar och sen har jag ledigt igen. Tror faktiskt att jag grundat rejält för att ha semester mycket mera om några dagar. Det är bra.
Jag har funderat kring begreppet städning. Det kan innebära väldigt många saker. För att röja på matrumsbordet måste man ibland göra grejerna klara, inte bara flytta undan det, utan ta tag och få undan i skalle och rum. Nu är matbordet tomt. Men jag behövde hjälp av maken för att göra redovisningen från körens utlandsresa. Nu är det klart och nöjd är jag. Och detta har jag gjort på min semester, men jag hann inte förra veckan.
Nä, mitt liv går hand i hand med mitt jobb. Jag vill nog ha det så, faktiskt. För mig är det en livsstil att vara kyrkomusiker. Det gillar jag. Mina bästa vänner är också kyrkomusiker eller musiker eller körsångare. Och jag skulle ju aldrig varit kyrkomusiker om jag inte skulle låtit övningen ta en så stor del av mitt liv. Och ifall jag inte är hundraprocentigt engagerad så gäspar jag ihjäl mig. Så är det.
Dessa dagar har jag somnat som en sten när jag behövt. Det är härligt. Jag känner mig riktigt utvilad och jag har ägnat de sista 7 veckorna åt regelbunden yoga-träning. Det är ljuvligt för min kropp börjar bli stark. Stark och seg (… fast inte stark som en bulgarisk kulstöterska, bara lite mer slimmad). Koloss-Lotta börjar bli kontroll-Lotta. 189 cm kropp är mycket att ha ordning på och det krävs envishet till tusen, men det är bara att bita ihop. Det är som med övning, det finns inga genvägar. Hårt arbete. Men det är hårt arbete som ger flytet. Flyt och glädje och styrka.
Idag fick jag äta tillsammans med min tös och hennes pojkvän och min make. Vi var ute tillsammans och sen gick vi och köpte en present till en släkting. Det var så roligt att vara tillsammans och ha tid att gå och strosa och kolla runt. Så roligt att kunna vila i samvaron!
Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.