Idag har varit en märklig dag. Jag är ledig och tycker det är toppenskönt. Jag har funderat mycket över juldagarna. De har varit helt underbara samtidigt som det har varit så oändligt tomt utan mamma (mamma dog i april). Jag saknar min mamma jättemycket. Julafton kändes väldigt kaosartad inombords för min egen del. Men på juldagen var vi hemma och Linnéa (min dotter) och Tobbe (hennes pojkvän) körde och hämtade min pappa och sen var de hos oss hela eftermiddagen tillsammans. Det var stor läkedom i detta. Vi sjöng tillsammans, jag och pappa och Tobbe; Leende guldbruna ögon, För kärlekens skull och Tango i Nizza. Och så Knalle Juls vals, såklart. Det var roligt, pappa sjöng för full hals, och Tobbe med. Sen körde Linnéa och Tobbe hem och pappa hjälpte mig diska och torka. Det är så fridfullt att hjälpas åt. Och roligt!!!
När vi ätit frukost idag åkte vi till stora staden Trelleborg och införskaffade hundgodis och strumpor. Sen åkte vi hem och åt lunch och så var det dags för Smyge-rundan. Solen sken och det var så sagolikt vackert vid sjön. Jag är helt förundrad över att det kan vara så vackert.
Tänk att sjön kan vara så vit.
När vi kom hem somnade maken som en sten och och jag satt och tänkte.
Jag pratade i telefon idag med en vän. Vi diskuterade kyrka och gudstjänst och sånger och vad man har för förväntningar och hur man/vi önskar att det ska vara. Mitt i allt prat så sa plötsligt min vän: ”Jag förstår din teologi.” När du gör si eller så så förstår jag din tanke och bakgrunden till det du gör, ”Jag förstår din teologi”. Så vackert det låter. Tänk att jag har en teologi. Det får mig osökt att tänka på min förrförra chef Ingemar Simonsson. En dag sa han så här: ”Du, ta och fråga Gunnar ifall han vill vara med i kyrkokören. Han är inte troende alls, han är uttalad ateist, men han har en väldigt stor andlighet. Jag tror att det kan bli bra”. Sa Ingemar och så log han. Det blev väldigt bra. Några år senare var Gunnar både döpt och konfirmerad och en stor glädjespridare såväl i kör som kyrka. Fantastiskt.
Och den sista berg- och dalbanan var idag när jag lyssnade till inspelningen från igår. Min kör lät inte som min kör. Det lät inget vidare faktiskt… tills vi kom på att datorn hade kassa högtalare. När jag lyssnade i hörlurarna i stället var det genast en otrolig skillnad. Då lät det som min kör igen. Jag blev helt nervös. Men nu blev jag lugnad igen. Kanske jag kan vara ledig snart… eller inte.