statistik

Det är mycket nu. När ska jag hinna? Massa pappersarbete, föra in uppgifter i statistikprogram i jobb-rullan.

Jag behöver spela in ljudfiler på minst 2 låtar. Det är mycket roligare. Två låtar ska vara klara idag, har jag glatt mailat ut till min kör, som naturligtvis ligger i startgroparna för att kasta sig över nya ljudfiler, närhelst de råkar bli klara… Jaja. ”Blott en dag ett ögonblick i sänder…”

20141226_121504

”…som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav Han mig.” Det är bra att veta. Då blev det genast lite lättare, faktiskt. Åsså lite lunch, sen tar jag nya tag.

God fredag! Och Pax

Lycklig Gospel-Lotta

Hemma på lugna gatan efter ett alldeles underbart körinternat med Hyllie Gospel. För andra gången har vi besökt scoutstugan Gamlegård i Torna Hällestad. Första gången hade vi underbart roligt, det var 2009, och nu år 2015, hade vi helt underbart roligt. Något som nog lade grunden till vår otroliga glädje denna gången var vår fantastiska sångpedagog som besökte oss och jobbade med oss i 5 timmar. Maria Kellström kom, sågs, upplevdes och segrade. Det var nog den roligaste och bästa sångpedagog vi haft på länge. Vi skrattade och skrattade, Maria är en fena på skådespeleri och att hitta olika sorters gestalter för att berätta vad hon menar. Vi fick så fina verktyg för att fortsätta vårt jobb på egen hand. Helt ljuvligt bra och roligt. Sen när Maria åkt hem var vi jätte-rediga och fortsatte att i vår egen repertoar försöka infoga hennes tips och verktyg. SÅ HIMLA ROLIGT!! Tillsammans med Maria jobbade vi med några låtar och hon gick in och petade och supportade på ett ypperligt sätt. Min fina Hyllie Gospel har fått ett nytt liv och som sagt, nya verktyg.

Vi sjöng och övade och lagade mat och diskade och dansade. Vi hade tagit med hela ljudutrustningen vilken kom väl till pass efter kvällsmaten. Jag tror nog att jag har världens mest dansglada kör. De dansade nonstop i 2 timmar och det är en ren fröjd att se dem… och att dansa med också. Det är glädje på hög nivå. Och min kör har så otroligt roligt tillsammans. Åldrar spelar ingen roll, de knyter an på alla möjliga olika håll. Det är helt underbart att se.

Det var liite trångt på ett sätt. När Maria Sångpedagog sjöng med 1 stämma i stora salen fick vi hålla till i korridoren på andra våningen. Där var liksom inga andra rum. Det rum som kunde varit möjligt var så litet så där gick det inte att trycka in 14 alt-flickor, så det fick bli korridoren. Men det var rätt livat det också :-D
20150124_130548

Nu är jag hemma och lugnet är påtagligt. Det får symboliseras av vår fina en.
20150125_152353
Jag har varit ruskigt nervös för vårt internat. Dels pga att vi har varit på samma ställe tidigare och det var helt fantastiskt och nu skulle vi dit igen och då var jag lite rädd att samma glädje icke skulle infinna sig… men det blev faktiskt ÄNNU BÄTTRE än sist. Det är häftigt. Och sen var jag nog nervös för jag ville så innerligt gärna att det skulle bli en bra helg. Och det blev en fantastisk helg. Vi har som sagt fått så mycket verktyg att använda i våra sånger och det HAR GJORT SKILLNAD!!!!! Sången fortsatte klinga efter att sångpedagogen lämnat oss i skogen, och vi fortsatte ta tag och tänka och klura och experimentera. Och vi tänkte och provade oss fram tillsammans. Lekte hejvilt med klangerna! JÄTTEROLIGT!!!

Nu är lilla Lotta Gospelhoppa helt slut. Sömnen var i det närmast obefintlig, miljoner tankar och sånger virvlade runt i skallen. Nu är jag hemma och hunden likaså, min lilla flock är samlad. Det är gott.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

 

Barnkör-Lotta Kyrkråtta

Jag tror nog jag har det roligaste jobbet i världen. Det här mötte mig när jag kom till kyrkan och skulle förbereda för barnkören, så där 25 minuter innan kören började.20150120_164323
Det är ju rena julafton. Bättre än julafton! När jag packat upp var det små brev och fina teckningar.

20150120_164559

Och sen kom nästa lilla körsångare med ännu ett brev och däri fanns ett egen-tillverkat armband. 20150121_221058

Och förra veckan fick jag ett halsband av en flicka som kungjorde att halsbandet gjorts av nunnor från Vadstena kloster. En mycket nöjd flicka som tyckte jag blev så fin, så fin, och det tyckte jag också. Jag har nog aldrig varit med om maken till uppskattning.

Just igår skulle barnkören sjunga en mycket vacker sång där jag bad dem följa sin hand med blicken. Fast jag sa fel, jag sa så här: ”Var ska ögonen vara nu då?” M-pojken räckte upp handen, mycket allvarligt, och pekade på sina ögon och sa: ”Här”. ”Ja, du har ju helt rätt. Jag är jätteglad att ögonen sitter kvar i sina hålor” sa jag, varpå lilla G började pärlande gapskratta. Flickan S sa: ”Vadå hålor?” Varpå jag fick förklara att det kallas för ögonhålor där ögonen sitter.

Sen skulle jag ha dem till att lösa ett problem, nämligen ställa sig i någon sorts ordning, och just denna gång blev det längden. Den längsta skulle stå först, sa jag. De började mäta och dividera och flickan A stod först och då såg jag hur lilla V började sloka mer och mer. Alltid minst och alltid sist, dessutom med ett namn på V. När de var klara sa jag: ”Bra, då vänder sig alla helt om” Alla gjorde så och så började vi en Följa John med lilla V först som strålade för att han fick komma först ändå.

Idag var det dags igen för begravning i kapellen. Det är sannerligen vilofyllt med en liten orgel och endast Air av Bach och Tröstevisa av B. Andersson önskat. Tro det eller ej, psalmerna var 249, 248 och 297. Formulär 1A i begravningsväg, men så lugnt och stilla.20150121_104122 Och arbetsdagen avslutades med orgelelev. Jag begriper inte hur det kan vara så innerligt fantastiskt roligt att ha elever. Skratten avlöser varandra samtidigt som vi får så otroligt mycket bra gjort.

Lilla Lottas egna dag avslutades med ett yoga-pass. Välgörande för mina 189 cm som behöver mycket support för att inte stelna till.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Sköna måndag!

Jag har haft en händelserik helg! I fredags tog jag tåget till Stockholm och åkte till Vällingby för att adepta mig. Mentor Bosse Johansson hämtade mig i sin fina röda bil och vi satt i hans kök och pratade kör och kör och kör. Jag fick mig mycket till livs och en hel massa inspiration. Sen bar det in till Stockholm igen och sammanträde med Ung-i-kör. Det var ett i sanning effektivt och konstruktivt möte av sällan skådat slag. Vi fick en hel del på plats. Sen följde jag med Helena och Ungdomsrådet till Katarina kyrka. Tänk, där har jag aldrig varit. Det var fantastiskt att få se den kyrkan. Den brann ju för några år sen och nu är den på plats igen och så fin, så fin. Jag var med på Ungdomsrådets körövning med Helena. SÅ ROOOOLIGT!!! Jag stannade i en timme sen fick jag gå till tåget.

Nu har jag fått en hel massa gjort, trots att det är en vanlig måndag och jag har tränat, ett BodyPump-pass och sen joggade jag med hunden när jag kom hem. Jag satte på honom dragselen så draghunden Åssian drog i väg med matte dinglandes i kopplet. Han är så stark. Jag dinglade inte särskilt mycket för jag sprang jag också. Tänk, för 10 veckor sen var jag hos två läkare som var väldigt negativa och oroliga för min hälsa. Jag tog hälsan i handen och började med 2 yoga-pass i veckan kombinerat med 1 styrkepass på gym, och nu har det vänt. Min kropp har blivit starkare, jag har gått ner säkert 1,5 kg i vikt och jag har fått en massa muskler. Jag kan springa med hunden igen, vilket jag inte kunde för 10 veckor sen. Det är fantastiskt skönt!

Idag har jag suttit med fond-ansökningar för Ung-i-körs räkning och jag har suttit med planeringen inför helgens körinternat med Hyllie gospel. Det är allt lite svårt att få ihop, både ansökning och planering. Som väl är har jag gott folk som gärna hjälper mig tänka så jag får nog dra i hjälp-tofsen i morgon.

Pax!

Orgellycka

Efter 19 års enträget arbete i Hyllie kyrka så har orgeln äntligen, ÄNTLIGEN blivit stämd. Två orgel-arbetare uppenbarade sig i min kyrka i torsdags. De sms-ade på kvällen innan och sa: ”Kan vi komma i morgon och stämma orgeln?”. Jag var på träning och svarade dem kl strax efter 21. Någon gång mellan kl 22 och kl 23 fick jag svar: ”Då kommer vi kl 8″. Jag var där och öppnade till dem och sen jobbade de hela dagen. De gjorde en paus medan vi begravde Sten Taxi.

Det var alldeles speciellt att spela och sjunga till Sten Taxi´s begravning. Jag blev jätteledsen. Jag och Anna-Lena, vår förra kurator, tog avsked tillsammans och det var en stark upplevelse. Det var nästan som att begrava det gamla Hyllie. Fast bara nästan. Det väckte många tankar i lilla Lotta. Tankar om vad som är viktigt här i livet. Sten Taxi var viktig!

I alla fall så kom orgel-byggarna tillbaka och fortsatte stämma min lilla fina orgel. Jag bestämde en date med dem kl 16, då vi skulle dricka lite kaffe. De var så roliga att prata med. Nu klingar min orgel så underbart fint. Jag var i kyrkan ikväll tillsammans med make och vovve och övade. Rent och klart och vackert. Äntligen!! I fredags var jag så orgel-lycklig, trots att jag bara satt i Uppståndelsens kapell och övade. Jag kom i ganska god tid och hann öva igenom ”Jesu, Jesu wir sind hier” flera gånger. Jag spelade och spelade och blev lyckligare och lyckligare. Det är sån frid och ro och glädje att höra de mjuka labialpiporna spotta fram tonerna.

Men i onsdags blev jag lycklig av helt andra orsaker. Jag hade flera motigheter inom loppet av ett par timmar och dråsade ner i missmod. Efter ett tag tog jag lite initiativ, jag räckte ut mina händer och bad om hjälp, och mina helt underbara körsångare kom till undsättning och sa: ”Absolut, jag kan supporta!” Och som en hjälp från ovan kom flera saker till mig inom loppet av några timmar. Inte alla problem löste sig men 2 av 3 föll på plats och lilla Lotta blev så lycklig igen. Det tredje problemet kanske löser sig – eller inte. Vi får väl se. Men jag kan bära detta när det är så många som bär mig, bara jag ber om det.

Kanske är det bara så enkelt, att sträcka ut en hand. Då kommer det någon och tar den.

 

Trettondagsvisan på G

Äntligen dags att jobba! Detta jullov har jag lärt mig hur nya synten fungerar. Jag kan spela in OCH jag kan spara inspelad musik på synten OCH jag kan hitta det igen när jag sparat det!!! Makalöst!

20150107_073427

Det blir stordåd till dagens morgonmässa… om 48 minuter. Frukost? Nja, hinner nog inte. Glad är jag. Får symboliseras med nejlike-praisern jag hittade i påsen med nejlikor.

20141226_121504

Pax!