Ibland går livet så rasande fort, allt bara dundrar på och jag hinner knappt andas. Iväg till jobbet, iväg ut med hunden, iväg till jobbet, ut med hunden igen, iväg till yoga passet…. När vintern kommer tvingas vi i alla fall köra långsammare. Alltid något. Vintern kom i helgen och har stannat hela veckan! Lovely!
Guldkorn 1. Här syns en riktig Skåne-allé, mitt emellan Stenberget och Janstorp (tror jag). 
Guldkorn 2. När vi skulle ge oss iväg skulle vi bara hem till min tös och hämta en kasse med grejer och då kommer flickan ner med ett par små kaffeglas så vi ska kunna fika tillsammans några minuter. Vilken glädjesyn detta var. Jag blev så glad. Det har jag levt på hela veckan.
Guldkorn 3. Och så begriper jag inte riktigt hur allting kan bli så rasande vackert bara man kommer till sjön. Allting blir så praktfullt med starka färger och ljuvliga skådespel.
Och trots att bilderna ser helt olika ut ljusmässigt så är de tagna vid samma tillfälle. och kollar man noga ser man min vovve i gräset lite längre bort. Guldkorn 4 var att vi var hos pappa och åt lunch i lördags och det var så ROLIGT. Pappa var på gott humör och jag tror att jag skrattade i en kvart, bara för att pappa var så rolig.
Guldkorn 5. I måndags fick jag det glada beskedet att finalen ur Mattheus-passionen var önskad till begravning på fredag. Jag älskar detta stycke. Fast jag skulle gärna fått beskedet lite tidigare. Som väl är har jag spelat den förut så det är bara till att uppdatera kropp och hjärna, men det var bara att ge sig iväg i måndagskväll och öva på. Jag tycker att Ch. M. Widor har gjort ett rasande bra orgelarrangemang.
Nästa guldkorn var mina körer i tisdags. En pojke var sjuk, varpå de genast hittar på ny text till en av våra sånger och så ringer vi hem och sjunger för honom. På nästa körövning fanns en födelsegris, fast hon var hemma och firade sin födelsedag, så då övar vi in vår grattislåt och så ringer vi och sjunger för henne. Det är så mycket glädje och omtanke i dessa körer.
Det sista guldkornet är nog orgeleleven som hade ont i armen och var hemma från skolan. Men lite orgellektion gjorde susen och det blev genast lite bättre i armen. Då gjorde det inte alls så ont längre.
Och så har jag funderat mycket över hur den inre glöden går och kommer. För det mesta går det som tåget och allt är så lajbans och lilla Lotta tuffar på. Och så kommer ibland en så grym trötthet. Förra veckan var jag så trött så jag stannade hemma från yoga-passet. Fast det var rasande bra, då fick jag lite energi att städa hall och kök och sen gick jag och lade mig. Det var bara så skönt att få vara hemma själv i lugn och ro och bara sitta. Och nu har jag hunnit sitta här en bra stund. Det är också bra.
Pax.