Denna veckan är ingen kul vecka. Två av våra kyrktanter begravs och det är tungt i vårt arbetslag. På den ena begravningen sjöng en manskör och hela kyrkan fylldes av deras vibrerande, kraftfulla, vackra sång. Det är något alldeles speciellt när de mullrar igång. Jag är uppvuxen med manskör; varenda fest som mina föräldrar hade bestod av manskörssång. Pappa var med i manskör och alla hans kompisar också och de sjöng på varenda fest, och varenda Valborg såklart.
I morgon är det dags för nästa begravning och då kommer några före detta kyrkokörsmedlemmar och delar sorgen med mig. Det är fint.
I övrigt är det en pinfull vecka bestående av 6 begravningar, 4 körövningar, 1 kör-styrelsemöte, 3 orgelelever, 4 solist-övningstillfällen, morgonmässa, planering… I morgon blir en låååång dag, från kl 12-22. Tur jag är ung och stark, bara 49 år. Ibland undrar jag vilket som är värst; bävan inför den långa dagen, eller själva dagen. Tror nog att jag har en liten tendens att oroa mig i förskott.
En sak jag funderat över är all den där tiden som det inte står något om i en instruktion. Allt det där som jag är så himla nöjd med när det är gjort, typ att fotografera under något som kören gör, sen att vara på plats på jobbet i så god tid så jag hinner ladda ner i datorn, skriva ut på lämpligt format och sen sätta upp på anslagstavla så det syns att jag gjort något.
Och sen också helst samtidigt som körhelgen pågår, att ta foto och lägga ut käcka bilder på facebook för att visa att jag fiiiiinns och jag göööööör något. Sånt behövde man inte göra för 5-6 år sen, men nu nästan förutsätts det att man gör.
Dessutom ska man lyckas klura ut hur man får bildutskrivningsfunktionen att skriva ut i färg. Jag har hittat hur jag skriver ut en vanligt dokument i färg, men i bildutskrivningsfunktionen hittade jag inte. Det bidde svartvitt. Alltid något.
Men jag kan glädja mig åt att jag fick ett litet påskägg igår. Det var så fina små chokladägg och små godisägg. 
Jättegott och precis vad liten körledare behöver stoppa i munnen när hon går där i sin ensamhet och rullar ihop matta och stoppar trumma i sin säck och sorterar sina högar. Tack, kära M och A-M!
En fin avslutning på denna dagen blev en middag med mina arbetskamrater. Vi har letat länge efter ett datum och ställt in flera tillfällen, men i kväll blev det äntligen av. Underbart gott och kul att vara tillsammans och prata och skratta.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.