Så här i semestertider kan strandad organist låta positivt. Det är det nog. I takt med att jag skrev detta blogginlägg fick jag faktiskt hjälp med att ta tag i de grejer som hängt över mig. Helt uppenbart blev mitt bloggskrivande en hjälp till självhjälp för jag insåg att det enda raka var att ta tag i mina hangups, och sen gick det faktiskt som tåget hela dagen. Tack bloggen.
Annars har jag fyllt min semester med yoga-pass, hundträning och sånglektion. Sång-lektion på semestern?!?! Ja, det ger mig positiv energi. Och så har jag suttit och kollat ackordbeteckningar. På semestern?! Ja 😀 Det blir nästan som att sitta och fira lite gudstjänst i min ensamhet. Det var en diger lunta mässmusik som jag spelade igenom. Ruskigt vacker musik och synnerligen sångbar.
I övrigt har jag funderat mycket på begreppet vila. För mig är vila starkt förknippat med ansträngning. Jag vilar aldrig så bra som när jag varit ute och paddlat kajak. Både frisk luft och fysisk aktivitet. Sen vilar jag faktiskt jättebra också efter mental ansträngning. Men att bara vila, för vilandets skull – en hel dag eller så – det gör mig lite nipprig. Jag har alldeles för hög egen energi för att bara vila. Efter en kvart blir jag rastlös. I övrigt är jag en mästare på begreppet mikro-sömn. Jag tror det är bra. Väldigt ofta känner jag ett starkt behov att sova. Lyckligtvis kan jag ofta ta tillfället att sova när jag behöver. Och varenda gång blir jag lika häpen över hur bra jag mår efter slummern. Det är en fråga om balans.
Denna vackra tegelsten har drabbat mig. Ooh så bra den är! Semestern är räddad. Jag ÄR strandad och tänker inte bärgas förrän i mitten på juli eller så.
Frid och Kärlek önskar jag dig!!